Dokumentärfilmen The Corporation hade nyligen Sverigepremiär och kritikerkåren ställde sig mangrant upp och applåderade i takt. ”Hårtslående film om företag”, ”en omsorgsfull kartläggning av hur mycket skada som stora företag orsakat världen”, kommenterade Aftonbladets recensent. DN Kultur tyckte visserligen inte att den tillförde så mycket nytt, det räcker ju att slå upp Kommunistiska manifestet eller Kapitalet. ”Men vem läser sådana texter i dag.” SVT Text kallade innehållet ”matigt, intressant, faktaspäckat och framför allt oroväckande. Som en berikande föreläsning. … Såväl VD:ar som kritiker av västvärldens kapitalism för komma till tals”.
Filmen visas också i statsteven, som en dokumentärserie i tre delar med Utbildningsradion som avsändare. På Utbildningsradions webbsida lär man sig att målgruppen är högskolestuderande inom ekonomi och marknadsföring. Utbildningsradions tredelade version heter förresten ”Bolagen som styr oss”, en översättning som sätter en mycket tydligare antikapitalistisk edge än originalet. UR är redan hopplöst bortom varje air av opartiskhet. Två delar har sänts, den tredje sänds 5 september.
Det lät spännande; en hyllad dokumentär om hur aktiebolagsformen skapar institutionella psykopater; kortsiktiga externaliseringsmaskiner utan hänsyn till något annat än sitt eget börsvärde. Det är ju kul att få intelligent kritik mot sin världsbild, så några av oss som arbetar på Timbro samlades och såg filmen tillsammans. Efteråt delade alla en vilja att skriva av sig några av alla de intryck som den gav upphov till; därav denna femdelade kommentar.
Fredrik Erixon
Tack UR - och välkommen till den kapitalistiska propagandaapparaten! Av alla de recensioner jag hade läst om den utbildningsfilm, The Corporation, ni nu visat trodde jag att det skulle vara vänsterpropaganda från korkade personer men ändå intelligenta filmmakare. Varför skulle den annars ha blivit så uppskriven i Sverige? Men nu förstår jag att konspirationen är mer begåvad än så. För filmen är så fasansfullt dålig och repeterar så osminkat dumma påstående och perspektiv att det blir propaganda för företaget. Vänsterns demagoger - Chomsky, Moore, Rifkin och andra - avmystifieras till den grad att DN:s recensioner av deras nästa filmer och skrifter måste flyttas från kultursidorna till bytesmarknadens småannonser. Måste kolla med chefen om vi gett pengar till UR för att de ska visa den.
Kristian Karlsson
Vid det här laget har jag sett filmen några gånger, och jag slås varje gång av hur illa den under två och en halv timme använder sig av tittarnas odelade uppmärksamhet. Den första halvtimmen är intressant och argumenterande, även om jag inte delar analysen. Därefter blir det en rätt underlig samling anekdoter som spretar åt alla håll men som sammantaget ska visa att aktiebolag är en institutionell psykopat.
Ett långt, långt, inslag handlar om hur två undersökande reportrar tystades av Fox News för att de gjort ett reportage som skulle reta upp en stor sponsor. Men filmmakarna gör inget försök att driva hem en allmängiltig regel utan låter slött Foxcheferna symbolisera alla företagsledare. Men vad som sker vid ett tillfälle är faktiskt helt irrelevant i en film om aktiebolagens natur. Det är dessutom riktigt dålig business – vem litar på undersökande journalistik i en tevekanal efter en sådan skandal?
Men sedan blir det ännu värre. Genom ett av de mest långsökta guilt-by-association-resonemang jag någonsin stött på försöker filmen koppla ihop företagare med fascism eftersom några företagare på 1930-talet låg bakom en kupp mot FDR. Det blir så tunt, så tunt.
Den ena anekdoten radas efter den andra. Några är intressanta, några absurda. Ingen analys lämnas åt tittaren och även devota vänsterproselyter måste gå ifrån biografen lite stötta; ”tror de verkligen inte att jag kan lägga ihop ett och ett själv?
Samtidigt som det faktiskt är fascinerande hur suggestiv effekt som går att skapa genom att blanda musik och Chomskytjatter med bilder på fabriker som spyr ut rök blir jag lite paff över att filmen inte är bättre. Joel Bakans bok The Corporation som filmen baseras på är faktiskt mer intressant och inte riktigt lika pubertal. Läs den i stället.
Johnny Munkhammar
Propagandans kraft kan vara stor. Med starka bilder, slående liknelser, kraftfull musik, slående ”fakta” och tunga auktoriteter kan ett budskap bli starkt. Människors syn på världen, deras engagemang och sätt att agera kan påverkas. Propaganda kan verka för gott eller ont, för sanning eller lögn, för frihet eller förtryck.
The Corporation är kraftfull propaganda. Företag jämförs med människoätande hajar, Hitler och Frankensteins monster. De sägs vara i grunden onda och kallas tyranner som inte kan ställas till svars. Deras inverkan på världen kan sammanfattas i att de förstör miljön, förgiftar konsumenterna, skapar fattigdom och stödjer diktatorer.
Inget om varifrån vi hade fått varor och tjänster utan företag. Eller var vi hade arbetat, hur levnadsstandarden hade sett ut. Eller vad som hade hänt de hundratals miljoner kineser som har lyfts ur fattigdomen de senaste decennierna av företag. Ingen hyllning till den medeltid och globala fattigdom som var ett faktum före kapitalismen och den fria företagsamheten.
Filmen bygger på lögner, inkonsekvenser, vaga påståenden och uppblåsta marginella företeelser. Allt paketerat i modern marxism. Och bekräftat av ”experter” – som visar sig vara nationalister, protektionister och allmänna revisionister. Utom Milton Friedman, som tillåts bidra med definitionen av ett begrepp.
Avslutningen är en uppmaning till handling av Michael Moore. Ondskan ska förstöras. Ska vi bränna ned banker? Slå sönder McDonald’s? Förstatliga företag? Propagandans regissörer lämnar öppet vad som ska göras. Och tror sig om att slippa ansvar för det som kan följa.
Svenska recensenter har varit positiva. UR sänder filmen i statstelevisionen. Den som trodde att kampen för fri företagsamhet i stort var vunnen var för optimistisk. Det finns ett stort behov av lika stark propaganda för motsatsen; sanning och fakta.
Sofia Nerbrand
När jag tittar på The Corporations första suggestiva halvtimme – filmen är drygt två lååånga timmar – känner jag en förtvivlad uppgivenhet: I vilken ände ska man börja dissekera denna ”dokumentär”? Så många felaktigheter radas på varandra, och musiken och de snabba klippen gör sitt till för att ro i land liknelsen mellan företaget och psykopaten. Vänsterns kritik har länge riktat sig mot den globala kapitalismen som system, men här riktas den mot aktiebolaget som aktör. Bolaget framställs som amoraliskt per definition därför att det syftar till att generera vinst åt aktieägarna. Men vore det inte mer fel om det inte försökte tillverka saker som människor är beredda att betala för?
Efter att ha smält alla dumheter, blir jag ändå förvissad om att människor är smartare är Michael Moore och de andra ”intellektuella giganterna” som intervjuas i filmen. De är kloka nog att inte dra några långtgående slutsatser om att alla aktiebolag är onda, bara för att det finns ”bad apples” på marknaden. Att man hittar mask i en del äpplen så här års kan ju inte rimligtvis leda till konklusionen att det bara dignar av dålig frukt i träden – och i butikens fruktdiskar.
Johan Norberg
Handelsekonomen Jagdish Bhagwati har konstaterat att det finns många skickliga debattörer i globaliseringsfrågan som beter sig som mannen i berättelsen som ville sälja sitt hus, och hade med sig en tegelsten i fickan som prov. De kan vara hur duktiga som helst på att beskriva en viss tegelsten, men man är en irrationell köpare om man inte kräver att få se hela huset.
The Corporation är en skicklig film om en viss tegelsten. Den inleder med att säga att den ska ställa diagnos på hur ett företag är, genom att undersöka ”de dåliga saker företag för med sig”. Sedan kommer ett par timmar med problem som företag för med sig, som aldrig kompletteras med något gott. Företagens första förseelse är tydligen att arbetare avskedas. Det är alltså fruktansvärt att arbetare inte längre får arbeta för ett företag? Kan inte det också formuleras som att det är fantastiskt för folk att få anställning av företag?
Jag ser fram emot att Utbildningsradion följer upp The Corporation med The Water – dokumentären om varför vi ska avskaffa vatten, baserad på intervjuer med folk som har fått sin källare översvämmad och anhöriga till drunkningsoffer.
Länkar