Med utgångspunkt från den pågående konflikten mellan Microsoft och det amerikanska justitiedepartementet visar Andreas Röttorp att det i nationalekonomin förankrade tänkandet om monopol och konkurrens leder till orimliga konsekvenser för den tekniska utvecklingen.

Sedan flera år pågår en rättstvist mellan Microsoft och det amerikanska justitiedepartementet. På papperet handlar tvisten om monopol och konkurrens. Men ytterst handlar den om vår världsbild. Tvisten avslöjar hur fast vi är i nationalekonomin. Den gamla mikromodellen, och dess begrepp som marknadseffektivitet, konkurrens och inträdesbarriärer, finns hela tiden med oss och blir ständigt refererad till. Men mikromodellen går inte att tillämpa på de marknader och företag som utgör dataindustrin.

Ändå försöker alla göra det. Kanske beror det på att för få har läst nationalekonomi. Kanske beror det på att det var trettio år sedan debattörerna ställde sina exemplar av Economics på hyllan. Men troligare är att de, likt dagens studenter, aldrig studerade nationalekonomi som samhällsvetenskap, d v s som en vetenskap om samhället. I stället fick de en ingenjörsmässig sammanfattning: räntan upp, investeringar ner.

I den politiskt mer infekterade makroteorin har denna inställning träffande kallats "hydral-keynesianism", d v s kurvor flyttas på ett mekaniskt och förenklat sätt. Vad som har undgått många är att mikroteorin, med sin skenbart striktare logik och precision, är oändligt mycket mer politiskt inflytelserik - just för att den är förrädiskt förenklad.

Belysande analys
Därför kan det vara värdefullt att se, hur Microsofts marknad, mjukvaran i dess olika former, kan analyseras. Då framgår också att de flesta talar emot sig själva utan att veta om det.

Här ser vi det vanliga diagrammet över en marknad. På axlarna ser vi pris och utbud/efterfrågan. Två raka streck korsar varandra, utbudskurvan och efterfrågekurvan. I skärningspunkten finns marknadspriset.

Antag att detta är marknaden för olja. Antag också att kurvorna ritats på ett riktigt sätt. Du vet då marknadspriset, d v s var priset så småningom kommer sluta. Om handeln öppnar klockan åtta på morgon, när kommer marknaden då att nå jämviktspriset? Klockan nio? Klockan tre? En halvtimme före stängningsdags? Aldrig?

Hur länge man än betraktar kurvorna finner man inget svar. Här ligger en central insikt om den klassiska mikromodellen, och den är tidlös. Modellen säger åt vilket håll priset rör sig - inte hur fort det rör sig.

Här borde en analys av monopol börja. Tyvärr är det ofta här den slutar. För med hjälp av den klassiska mikromodellen så vet vi att, om kostnaderna för att ta sig in på marknaden, inträdesbarriärerna, är höga, så kan en monopolist ta ut ett högre pris för sina varor. Vi kan jämföra detta monopolpris med ett tänkt marknadspris och räkna ut monopolistens så kallade monopolvinst. Men det antal produkter som monopolisten kan sälja till monopolpris talar modellen inte om. Vilket är synd, för det är tidsfaktorn som skapar vår upprördhet över monopol.

En julgran på torget
Under korta stunder är alla företag monopolister. Det finns tillfällen då en affär har det sista lagret av en produkt. Ibland finns det bara en julgran kvar på torget. Men det bekymrar oss inte, eftersom företeelsen är begränsad i tiden.

Standard Oil däremot, antitrustlagstiftningens urexempel, är något helt annat. Ty den som fick ett monopol på olja innehade det för det vi, i ekonomiska sammanhang, ser som evig tid, ett sekel eller mer. Nu kan vi tillämpa vår jämvikt och rita kurvor. Vi kan räkna ut att någon gång kommer det att infinna sig en jämvikt, där vår oljemonopolist kan ta ut ett, som vi uppfattar det, orimligt högt pris under en evigt lång tid.

Jämför nu detta exempel med Microsoftfallet. I det senaste domslutet vann Microsoft. De fick rätt att bygga in en internetbläddrare i sitt operativsystem. Internetbläddrare fanns i princip inte för fem år sedan. Det finns ett, i det närmaste oändligt, antal tänkbara utföranden för dem, och de kommer mycket snart att vara precis som de rättstavningslistor, som finns i alla ordbehandlingsprogram i dag. En undanskymd produkt som alla använder, men som ingen funderar över. Det rör sig alltså om en extremt kortvarig marknad, om det över huvud taget kan sägas ha uppstått en tillräckligt väldefinierad produkt för att räknas som marknad.

Konkurrens i tiden
Olja och mjukvara är alltså varandras motsatser i ekonomisk mening. Mjukvaror, precis som andra högtekniska produkter, måste ses som konkurrerande i tiden, inte i rummet. Vad är då konkurrens i tiden?

Varje år sker det en mängd nyintroduktioner på börsen av bolag som aldrig gjort någon vinst. Det är förhoppningen om framtida vinster, som gör att investerarna flockas. Men framtida vinster på vilken marknad då?

Låt oss ta företaget Pricer som ett exempel. Deras produkt, som ännu inte är färdig, är ett system för prismärkning i butiker. Om vi gör en analys med mikromodellen, så börjar vi med ett par frågor. Hur många konkurrenter finns det? Vi vet inte, det ligger i framtiden. Vad kostar produkten att tillverka? Vi vet inte, vi har inte sett den än. Vi märker alltså att modellen brister.

Det problem som framkommit är interaktionen mellan produkt och tid. Konkurrensen handlar inte om vem som gör en produkt billigast, utan vilken produkt som skall tillverkas över huvud taget.

Berikande konkurrens
Det ironiska med just Microsoftkonflikten är att det företag som utpekats som motståndaren, Netscape, är ett skolexempel på konkurrens i tiden, när den fungerar som bäst. Företaget utvecklade en produkt som plötsligt gjorde det möjligt att på ett okomplicerat sätt vara ute på Internet. Plötsligt skapades en ny marknad. Vad Microsoft nu har gjort är att ta nästa steg, att göra produkten, på samma sätt som rättstavningslistan, självklar för alla persondatorer, genom att lägga den i operativsystemet. Detta är konkurrens i tiden.

Vad anser vi då om de två typerna av konkurrens i moralisk mening? Hur får företag egentligen bete sig mot varandra och sina kunder.

Vi har redan konstaterat att en monopolist i rummet kan använda inträdesbarriärerna för att klämma pengar ur sina kunder. Detta är inte med nödvändighet något vi måste fördöma, men de flesta länders lagstiftning har någon form av förbud mot detta.

Konkurrens i tiden har också sina skurkar. Men eftersom lagstiftarna inte förstår sig på dem, får de löpa. Ett exempel på en ohederlig konkurrensmetod i tiden är det som inom dataindustrin kallas för vapour-ware, d v s att ett företag utlovar att det i framtiden skall komma uppgraderingar till de program som säljs i dag. Sedan struntar företaget i att utveckla programmen, och kunden står där med skägget i e-postlådan. Detta försenar och försvårar för de seriösa produktutvecklarna. Dessa "spökprodukter" kan sägas vara något som skapar en ineffektiv marknad i tiden.

Otidsenlig antitrustlag
Men få länder har utvecklat några lagar mot detta. I stället försöker man angripa det man (ofta felaktigt) uppfattar som konkurrensproblem i tiden med metoder, t ex antitrustlagar, som är avsedda för marknader i rummet.

Finns det då någon tolkning av antitrustlagar som förklarar hur de påverkar konkurrensen i tiden? Antitrustlagstiftningen är i tiden vad beskattning är i rummet. Detta kan låta konstigt första gången man hör det men egentligen är det uppenbart.

Problemet med vår oljemonopolist skulle naturligtvis kunna lösas med att monopolisten förmögenhetbeskattas. Avkastningen går alltså till staten och inte till monopolisten. Man omöjliggör inte hans monopol; det man gör är att, enligt en i sammanhanget godtycklig princip, fördela överskottet via statskassan. Man kan vara emot den godtyckliga omfördelningen, men även om man uppskattar den, finns ett effektivitetsproblem. Förmögenhetsbeskattnigen är blind. Den skiljer inte på vad som är en monopolvinst och vad som är sparande. För den som upprörs över monopol, är förmögenhetsbeskattning alltså en ineffektiv metod att komma åt problemet.

Godtycklig omfördelning
Antitrustlagstiftningen är lika blind, och omöjliggör inte heller monopol (så vanvettiga att man kommer att tvinga användare att sluta använda Windows är man inte). Däremot fördelar man monopolets framtida intäkter från försäljningen av nya operativsystem bland några i princip godtyckligt valda företag, i det här fallet Netscape.

För att inte fastna i det tekniska, kan man ta ett fiktivt men närliggande exempel. Det dominerande kalkylprogrammet i dag är Microsofts Excel. Programmet säljs som en integrerad del i det s k Office-paketet tillsammans med Word och Powerpoint. Om man skulle tvinga Microsoft att börja sälja någon annans kalkylprogram i sitt paket, skulle det innebära att man tog Microsofts framtida vinster och omfördelade dem till ett godtyckligt valt bolag, som därmed skulle åka snålskjuts på Microsoft. De framtida vinsterna är förmögenhet i tiden. Antitrustlagstiftningen är dess beskattning. Nu ser vi också att antitrustlagstiftningen är lika blind som förmögenhetsbeskattningen. Den tar ingen som helst hänsyn till om konkurrensen i tiden sker med ojusta metoder. Allt den ser är att det har etablerats en standard.

Fel väg till teknisk utveckling
Vad skall man då tycka om antitrustlagstiftning och Microsoft? Till att börja med så måste man bestämma sig för vad man tycker är viktigt. Det är då återigen rimligt att se till förmögenhetsskatten. I dag finns det knappast någon som tror att förmögenhetsbeskattning leder till tillväxt och utveckling. Det borde vara lika ovanligt att tro att antitrustlagstiftning leder till teknisk utveckling.

Vad som är rättvist är däremot en fråga om värderingar. Om man tycker att förmögenhetsbeskattning är rättvist, d v s om man är emot att någon blir rik över huvud taget, då kan man fråga sig om man är beredd är införa förmögenhetsbeskattning även för framtida vinster. För dem som är av denna uppfattning, lär det inte hjälpa med nationalekonomisk analys. De som tror på att kräva, i stället för att uträtta och prestera, brukar inte bli imponerande av vare sig logik eller argument. Däremot gömmer de sig gärna bakom nationalekonomin.

Den moraliska ståndpunkt som man intar när man ropar på "rättvisa" i Microsoftfallet är nämligen minst sagt märklig. Microsoft är ett företag, inte en individ. När man förmögenhetsbeskattar en person, fördelar man mellan individer. Det är i botten en bild av lika människovärde som man vill uttrycka i form av lika ekonomisk standard. När man driver antitrustmål mot Microsoft, fördelar man mellan företag. Och företag har rimligen inte något existensberättigande i sig. Moralen bakom rättsfallet är alltså att de privata sammanslutningar som finns i dag, med justitiedepartementets hjälp, skall kontrolleras så att inget företags framtidsutsikter ser bättre eller sämre ut än de gör i nuläget.

Denna uppfattning är så underlig, att jag inte tror att någon skulle försvara den, om de begrep vad de sade. När den bakomliggande moralen uttalas, känner man också intuitivt att den knappast befrämjar teknisk utveckling.

Teknikens Bror Duktig
Det kan nu vara på plats att påpeka att jag inte försvarar Microsoft som företag. Det jag gör är att använda dem som exempel. De har nämligen blivit måltavla för en mängd felaktiga uppfattningar om hur ekonomin fungerar.

Om det inte är en moralisk eller nationalekonomisk argumentation som ligger bakom kritiken mot Microsoft, vad är det då? Vänsterns bevekelsegrunder är ganska uppenbara. Man hatar helt enkelt allt och alla som är framgångsrika, särskilt personer som Bill Gates. Utan att ställa sig in hos någon eller be om beröm driver han, med otrolig framgång, såväl Microsoft som den tekniska utvecklingen framför sig. En sådan individualist blir instinktivt hatad av socialister. Men varför av borgerligheten?

Här kommer en borgerlig svaghet fram. Den ideologiska debatten har inte handlat om moral och idéer utan om luddiga effektivitetsresonemang. Därför blir man försvarslös. Vänsterns debattörer säger inte att de hatar Microsoft, för att det representerar entreprenörsanda och framgång, de säger att Microsoft är stort och kallar det för monopol. Därmed tycker de att de har nationalekonomin bakom sig. Det underliga är att även liberala debattörer går i denna fälla. I själva verket blir de liberala debattörerna ofta mest aggressiva. En felaktig nationalekonomisk ståndpunkt som kritiseras, förvandlas ju till ideologisk kritik för den vars ideologi är ekonomi.

Vad rätt du tänkt
Lösningen på dessa låsningar är inte fördjupade kunskaper i nationalekonomi. Felet ligger mycket djupare. En ideologisk diskussion handlar om att ta hänsyn till faktorer som, i nationalekonomisk diskussion, förenklas eller sållas bort. Att göra nationalekonomi till ideologi är att säga, att det vi kan mäta och det som är enkelt också är rätt. Den yttersta konsekvens blir att handling alltid är rätt. Den som tänker så, hamnar förr eller senare fel.

Rättegången mot Microsoft visar inte bara det destruktiva med antitrustlagstiftning. Den visar också att nationalekonomin, hur förträfflig den än är som vetenskap, är en livsfarlig ideologi.

---