Tobias Sjö är inte bara något så utrotningshotat som en liberalt sinnad moderat. Han är därtill unikt flink ihopknåpare av lustiga sångtexter. Högaktuell i dagarna är en ny text till Magnus Ugglas "Jag mår illa". Mer på bloggen Sjörapporten.

[0 kommentarer]

I dag är det fyra år sedan journalisten (och svenske medborgaren) Dawit Isaak fängslades utan rättegång i Eritrea. Han fängslades tillsammans med en grupp andra journalister för att de skrivit om en grupp politiker i regeringen som krävde demokratiska reformer. Stödföreningen Free Dawit berättar att han i april 2002 lades in på sjukhus för behandling av tortyrskador. Regimen förnekar att han torterats, men ingen tillåts träffa honom.

4 år! Vad gör då den svenska regeringen?

Statsvetaren Johan Karlsson är engagerad i kampen för att få Dawit frisläppt, och på hans blogg Mothugg kan man följa utvecklingen. Häromdagen publicerade han på sin blogg en bild på Eritreas Sverigeambassadör – med skolminister Ibrahim Baylans arm omkring sig!

(Klicka på bilden för att göra den större)

Baylan hade deltagit i en eritreansk festival för att diskutera integration och utbildning. Han tog inte upp fallet med den fängslade svenske medborgaren Dawit Isaak!

Mothugg skriver:

Lagom till fyraårsdagen av Dawit Isaaks fängslande kan den regimtrogna Eritreasajten Alenalki.com visa upp en magnifik trofé: skolminister Ibrahim Baylan som kramar om Eritreas ambassadör Araya Desta. […]

Visst, Sverige måste ha diplomatiska relationer med Eritrea, inte minst för fall som Dawits. Men det betyder inte att svenska regeringsföreträdare ska låta sig användas i den eritreanska regimens propagandasyften.

För ett år sedan bildade vi en stödkommitté för Dawit Isaak och en rad pressorganisationer engagerade sig i hans öde. Sedan dess har medierna brutit sin självvalda tystnad om fallet Dawit. En mängd politiker från alla partier – i Göteborg, riksdagen och Europaparlamentet – har envetet tryckt på regeringen, som äntligen tycks ha insett att den inte längre kan strunta i Dawits öde.

Och inte minst: Genom enträgna uppvaktningar har Dawitkampanjen alltmer tvingat den eritreanska ambassaden att skåpa ut sig själv.

I det perspektivet är Baylans kram ett rejält kliv tillbaka och en propagandaseger för den eritreanska regimen. Se på bilden: Araya Desta riktigt myser över hur Baylan intet ont anande traskar i fällan.

Baylans blunder för oss tillbaka dit vi var för ett år sedan. För fortfarande fyra år efter att Dawit fängslades har regeringen inte skickat någon företrädare på hög nivå till Eritrea för att visa att Sverige menar allvar med kraven på att Dawit och hans fängslade kolleger ska släppas fria eller åtminstone ges en rättegång.

Här hittar du Stödkommittén Free Dawit, där du kan du skriva på en protestlista.

[0 kommentarer]

Så har då moderaterna gått och skaffat sig en "ny" kulturpolitik. Den säger egentligen inte så mycket om de sköna konsterna, men desto mer om den nya kulturen i partiet. Staten ska spendera mer pengar på "kulturmiljövård", fria teatergrupper, kultur i grundskolan, statliga muséer, operan och dramaten. Nyckelordet är "mer än regeringen" (alltså samma regering som i ekonomidebatten för någon dag sedan anklagades för överbudspolitik och röstfiske för lånade pengar). Socialdemokraterna ska överträffas genom högre statsutgifter. Samtidigt ska de bekämpas genom att andra än socialdemokrater ska fördela bidragsströmmarna i nämnder och styrelser.

En röst på moderaterna lovar alltså mer socialdemokrati med färre socialdemokrater. Måhända kan chefekonom Anders E Borg räkna fram en effektivitetsvinst i detta. För oss som ska betala kalaset är förändringen inte lika begriplig.

[0 kommentarer]

I en stor artikel i Dagens Nyheter är chefredaktören Jan Wifstrand kritisk mot bristen på självkritik hos journalister. En del kritik riktas även mot den egna tidningen. Föga förvånande nämns dock ingenting om Peter Borgström, kulturjournalisten som plagierade artiklar ur amerikanska medier. Eller hur tidningen istället för att medge misstagen spred felaktiga påståenden (Wifstrand) och försökte misstänkliggöra den person som påtalat plagieringen och dess vida omfattning.

 

[0 kommentarer]

Visst var vi fler än Göran Persson som blev "förvånade" över att den vanligtvis så återhållsamme Bosse Ringholm tappar fattningen.  Än mer intressant är vad som fick honom att tappa fattningen. Att polisen struntar i inbrott, rån eller stölder rör honom inte i ryggen. Men att de struntar i illegala spelautomater!

Varför denna upprördhet just när det gäller spel? Jo, därför att det träffar rörelsepersonen Ringholm mitt på pungen. Spelmonopolet är grunden för rörelsens, och framför allt SSU:s, inkomster. A-lotterierna slinker alltid med när "folkrörelserna" ges tillstånd att bedriva än det ena, än det andra spelet som komplement till statsmaktens egen kassako Svenska Spel. Som resultat gödslas socialdemokratins partikassa med cirkus 80 miljoner kronor per år eller 40 procent av partiets totala intäkter (2002).

Skulle spelmonopolet undergrävas hotas även socialdemokratins maktmonopol. Därav Bosses raseri.

[0 kommentarer]

Ingen kan ha missat att vice statsminister Ringholm trampat rejält i klaveret. Uttalandet, om man nu kan kalla det så, är intressant på flera plan. För det första går det helt på tvärs med vad han sade när han trodde att mikrofonen var på. Vad tycker han egentligen? Ljög han för media eller ljög han för att imponera på sina polare? Förmodligen ljög han (mest) för tevetittarna, alltså väljarna. Är det okej att vice statsministern far med osanning i teve?

Om han nu tycker att poliser är slöa, rädda idioter så kunde det leda till en fruktsam debatt om polisiära prioriteringar. Leif GW Persson biföll snabbt Ringholms olyckliga uttalande. Men det verkar vice statsministern inte alls vara intresserad av. I går kväll gjorde han en rejält förnedrande pudel i teve. När reportern frågade om de föraktfulla åsikter han uttryckte när han trodde att intervjun var över var de han egentligen delar svarade han nej. Han tycker att polisen gör ett väldigt bra jobb: ”Jag tycker bra om svenska polisen. Jag har god erfarenhet av dem.” Att han kallade polismännen för slöa idioter var inte så väl avvägt och ”lösryckt ur sitt sammanhang”, varpå reportern svarar: ”Det var oklippt.” (Se pudeln här)

Ringholm har alltså lyckats visa upp sig som både lögnare och hycklare på ett dygn. I TV4, på bästa sändningstid. Pensionsdags.

Polisiära prioriteringar, förresten. Aftonbladet strör salt i såret på den blödande pudeln. Det visar sig nämligen att polisen i Söderort tvingats göra 2 500 onödiga utryckningar till Ringholms hus när farbror trott sig vara utsatt för attentat av olika slag. 28 januari i år, till exempel, ryckte polisen ut med 5 patruller och en helikopter för att Ringholm tryckt på sitt överfallslarm. Han förklarade i samtal med polisen att han ”inte sett någon gärningsman, men att det gick cirka tio minuter mellan anfallen”. Nå, det visade sig vara två 13-åringar som kastat snöboll. De uppges ha blivit förvånade över polisinsatsen.

Sedan april förra året har han vid minst fyra tillfällen tryckt på överfallslarmet utan anledning. Två gånger fick polisen rycka ut när barn kastat ägg mot hans hus. ”Varje gång har polisen tvingats behandla larmet som skarpt läget och kallat ut stora styrkor”, skriver tidningen.

”Insatserna som slösats på honom tyder väl på att vi inte är så slöa. Det finns resurser, problemet är ju att det är Ringholm som tar upp dem”, säger en polis.

Självmål, 2 500 gånger om.

(Bild från Sänd mina rötter regn)

[4 kommentarer]

Det är förfärligt det som har hänt i många europeiska länder under de senaste åren. Folken sviker sina ledare. De gör inte längre som de blir tillsagda. Genom sitt barnsliga trilskande ställer de till problem för maktens män och kvinnor. Etablissemanget kan inte längre räkna på blind lydnad från den råa hopen.

Svenskarna röstade emot euron och gav så sätt vårt lands politiska och ekonomiska eliter en rejäl örfil. Fransmän och holländare sade nej tack till EU-konstitutionen och försatte därmed hela unionen i en välbehövlig kris. Och nu har det tyska folket röstat på ett sätt som gör det väldigt svårt för landets politiker att skapa en funktionsduglig regeringskoalition.

Allt detta är egentligen mycket bra. Det visar att demokratin lever, att folkviljan faktiskt kan påverka utvecklingen och att folket inte är reducerat till en anonym massa som med jämna mellanrum säger ok till de projekt och planer som politiker vill se genomförda.

De europeiska folken är alltså i färd med att förlora sina ledares förtroende. Dessa får väl då följa Bertolt Brechts gamla råd och upplösa folken. Att de själva skulle avgå är självfallet inte att tänka på.

[0 kommentarer]

Jag har tidigare skrivit om att folkpartiet är den nutida politikens främsta anhängare av centralt dikterad planering som lösning på varje samhällsproblem. En ytterligare bekräftelse är dagens DN Debatt, där Jan Björklund pläderar för ett totalförbud för att fast anställa "obehöriga" lärare.

Förslaget är hål i huvudet av flera skäl. För det första skiljer inte formella meriter ut bra lärare från dåliga. Redan idag leder fackliga krav och anställningsregler till att skolorna har alltför svårt att bli av med dönickar med formell kompetens. Att göra det än svårare att anställa personer vars lämpligheter framkommer vid prestationer i klassrummen snarare än på papperet (eller med aldrig så aktningsvärda meriter från ämneskunskaper, yrkesliv eller en pedagogisk fallenhet, men som inte gått på just lärarhögskolan) kommer inte att göra skolorna bättre. Tvärtom.

Och detta till högre kostnader, vilket är den andra invändningen mot Björklunds förslag. Vad en formell behörighet innebär är nämligen att det skapas ett monopol, ett skrå om man så vill, för lärare. Därmed kan de som tillhör skrået driva upp sina löner genom att arbetsgivare förbjuds att anställa andra. Notera att detta är en effekt som Björklund eftersträvar, vilket kanske inte är så underligt eftersom lärare och särslkilt organiserade sådana är en viktig väljarbas för folkpartiet.

Visst kan det finnas ett problem med att rektorer föredrar att anställa personer som inte bara saknar formell kompetens utan också är dåliga lärare med dåliga kunskaper i sitt ämne, för att spara pengar i sin budget. Det är ett problem till följd av att skolor idag är mer ansvariga inför de politiker som ger dem budgetansslag och riktlinjer, än inför elever och föräldrar med krav på adekvat utbildning. Lösningen på det problemet är inte ännu fler centrala politikerdiktat eller ett fördyrande skråväsende, utan ökad konkurrens och fler friskolor.

Jan Björklunds pläderande för skråväsende är naturligtvis gravt generande för ett parti som kallar sig liberalt. Än mer pinsamt är det att Björklund också i dagens DN använder en rapport från Skolverket för att angripa skolministern i fråga om friskolor. Samma rapport visar nämligen inte bara att friskolor är bättre än kommunala skolor, den visar också att andelen obehöriga lärare inte påverkar skolans kvalitet. Ridå.

Förhoppningsvis kommer fredagen den 16 september 2005 att minnas som dagen då Jan Björklund sumpade sin chans att bli borgerlig skolminister.

[8 kommentarer]

I dag rapporterar bland annat Dagens Nyheter att växthuseffekten givit upphov till fler riktigt stora orkaner. En toppennyhet för katastrofjournalistiken – ännu en möjlighet att hänga upp Katrinas skadeverkningar på president Bush. Men är det sant?

Nicklas Lundblad har gjort det som journalisterna borde ha gjort: läst artikeln i Science. Där stå det att forskarna INTE kan dra några slutsatser om huruvida växthuseffekten spelat någon roll. Deras tidsserie är helt enkelt för kort. Den ökade frekvensen av svåra orkaner motsäger inte ett sådant samband, men för att dra någon slutsats om saken krävs en djupare förståelse för hur orkaner fungerar. Lundblad citerar artikelns slutkläm:

We conclude that global data indicate a 30-year trend toward more frequent and intense hurricanes, corroborated by the results of the recent regional assessment (29). This trend is not inconsistent with recent climate model simulations that a doubling of CO2 may increase the frequency of the most intense cyclones (18, 30), although attribution of the 30-year trends to global warming would require a longer global data record and, especially, a deeper understanding of the role of hurricanes in the general circulation of the atmosphere and ocean, even in the present climate state.

"Inte utan viss trötthet kan man konstatera att vetenskapen åter förnedrats i journalistikens slarv", kommenterar Lundblad.

[1 kommentarer]

Så har F! blivit politiskt parti med sikte på riksdagen. Fortfarande är det ytterst oklart vad de faktiskt tycker. De verkar ha betydligt lättare att enas om vad de är emot än vad de är för.

Hursomhelst var det rätt underhållande att se deras årsmöte på teve i helgen. Tokigt som en miljöpartikongress, fast med mera hat i luften. Underligast var Radical Cheerleaders som uppträdde med svarta pompoms och hemmagjorda ramsor. ”Som vanliga cheerleaders fast fulare”, tyckte Natalia Kazmierska i Expressen. Kanske också lite mer hatiska, kan man tillägga. I ett DN-reportage om dem i somras framkom att verksamheten legat nere en tid eftersom de interna slitningarna i gruppen blivit för svåra. På något sätt verkar det till sist ha lyckats styra om sina känslor mot männen, och då lyfter Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg gärna upp dem på sin scen. Läs texten till en av ramsorna de framförde vid F!-kongressen:

SNUBBE GUBBE
(text: radical E)

SNUBBE GUBBE JÄVLA MAN
FÖRSTÖR VÅR VÄRLD HELT UTAN SKAM
VÅLDTAR, KRIGAR, SLÅSS OCH FÖRSTÖR
FATTA ATT DU INTE KAN ELLER BÖR
TA MIG PÅ FITTAN NÄR DU BLIR KÅT
ELLER PÅ BRÖSTEN NÄR LUSTEN FALLER PÅ
JAG HATAR DIG DU JÄVLA MAN
DU TROR DU VET DU TROR DU KAN
ALLT OM KVINNOR ALLT OM VÅRA LIV
MEN DU VET INGET SÅ TA ETT JÄVLA KLIV
TILL SIDAN, TILL KANTEN, STÄLL DIG VID RANDEN
RAMLA I, DET SKITER JAG I
VÅR NU ÄR DET VÅR TUR, DET HÄR ÄR VÅR REVANSCH
VI SKA VISA DIG, NU TAR VI VÅR CHANS
DU GAV DIG ROLLEN SJÄLV SOM GUD
SÅ JÄVLA PATETISKT, JAHA SÅ DU HAR KUK
ÄR DET SKÄL NOG ATT TVINGA PÅ MIG IDEAL
FÖR DIN EGNA SKULL OCH EGNA JÄVLA VÄLBEHAG
JAG SKA VISA ATT JAG KAN, BÄTTRE ÄN DIG
ÄVEN FAST JAG ÄR EN 'KORKAD, LITEN TJEJ'
SNUBBE, GUBBE JÄVLA MAN
BÄST DU BÖRJAR SPRINGA
FÖR HÄR SER DU EN KVINNA
SOM HATAR DIG SÅ MYCKET
VI SKA SLITA DIG I STYCKEN

Slutparagrafen är extra intressant. Byt ut ”gubbe” och ”man” mot ”jude” eller, för den delen, ”kvinna” så blir humorn otäckare.

”Jag älskar Radical Cheerleaders. Det är humor.” Så kommenterar den ena av F!:s båda manliga alibin saken i DN. Den andra nickar instämmande. Well.

Nästa år kan de sitta i riksdagen, åtminstone om Tiina Rosenberg stängs in någonstans där hon inte kan kommunicera med media.

[3 kommentarer]

Republikanerna har vunnit kriget mot onödiga utgifter. Nu finns inga onödiga utgifter kvar att skära bort. Det förklarade representanthusets majoritetsledare Tom DeLay (R-TX) i dag. Det är lite överraskande. Brian Riedl på Heritage Foundation berättar att 71 procent av amerikanerna är mer upprörda över hur deras skattepengar spenderas än hur hög skattesatsen är. Genomsnittsamerikanen tycker att omkring hälften av hennes skattedollar är bortkastade.

Cato berättar i en ny rapport att det amerikanska jordbruksstödet förra året uppgick till 16,2 miljarder dollar. Att sänka den summan till noll vore en bra start. Riedl listar själv en rätt lång rad saker som är kvar att skära bort. Till exempel spenderades förra året 24,5 miljarder dollar som ingen kan redogöra för. Här finns en lång lista, nedan följer några höjdpunkter:

• $450,000 for the Baseball Hall of Fame;
• $97,000 for the Franco-American Heritage Center in Lewiston, Maine;
• $25,000 to develop a curriculum to study mariachi music in the Clark County, Nevada, School District;
• $350,000 for the Rock and Roll Hall of Fame and Museum in Cleveland, Ohio;
• $150,000 for the Therapeutic Horseback Riding Program at the Lady B Ranch in California;
• $950,000 for the Please Touch Museum in Philadelphia, Pennsylvania;
• $250,000 for the Police Activities League Center in Anaheim, California
• $2,000,000 to relocate a kitchen in Fairbanks, Alaska; and
• $250,000 for the Alaska Statehood Celebration.

Nej, nu är det dags för ett nytt krig mot onödiga utgifter, tycker Riedl. Att spara 100 miljarder dollar vore ingen match, menar han. ”If lawmakers have the will, there is certainly the waste.”

[1 kommentarer]

Det är förvisso inte olagligt, men att politiker, storföretag och kungligheter får kriminellt mycket pengar från EU:s jordbrukspolitik har länge varit känt. Sedan förra året hängs de största danska subventionsprofitörerna ut på en hemsida. Bland dem som får stöd finns danska kungahuset och fyra (av 18) ministrar i regeringen (inklusive jordbruksministern). 111 miljoner danska kronor har gått från EU till den danska stiftelsen för jordbruksforskning, vilket knappast lär uppmuntra kritik mot subventionerna och deras effekter.

Det krävdes dock ett och ett halvt års omfattande journalistiskt arbete för att få EU-kommissionen att göra uppgifterna offentligt tillgängliga, trots att siffrorna funnits tillgängliga i kommissionens databas. Den danska sidan upplyser om att det finns 90 olika myndigheter i EU som arbetar med subventionsfrågorna.

Förhoppningsvis kan informationen om hur makthavare, jordbruksorganisationer och forskningsstiftelser har fingrarna extremt djupt i den offentliga syltburken i sig bli en väckarklocka kring den orättfärdiga politiken. Idag uppmärksammas frågan i alla fall av EU Observer.

[0 kommentarer]

Idag för två år sedan röstade svenskarna med bred majoritet nej till fullt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen. Ett klokt beslut som var en välbehövlig spark i häcken på både Persson och Bryssel och som det inte heller i sak finns anledning att ångra. Jag är fortfarande glad över att ha varit en del av den borgerliga nej-kampanjen som anställd på Medborgare mot EMU.

Men visst är det märkligt vad tyst det blev efteråt. När Europa och EU-frågor alls diskuteras numera är det allt som oftast bara gnäll på att det inte finns någon diskussion. De närmaste åren borde vara intressantare än någonsin, eftersom både budgeten och den föreslagna konstitutionens öde kommer att avgöras.

Problemet är nog snarare att de som klagar över avsaknaden av "diskussion" egentligen menar avsaknad av "rättning i ledet" i marschen mot ökad politisk makt i Bryssel. Annars vore ett enkelt sätt att åter få fart på Europadiskussionen att myndigförklara svenska folket även i frågan om EU:s konstitutionella framtid och partipolitiska skillnader i synen på EU:s ekonomiska omfattning och uppgift. Istället kommer dessa frågor att avgöras av en bred riksdagsmajoritet som i allt väsentligt är överens. Vare sig det blir en borgerlig eller socialdemokratisk regering i nästa val, är politiken gentemot EU i stort sett densamma. Och skrämmande fri från profilering.

Medan partierna hukar från debatt och instämmer i varandras fåtaliga ståndpunkter, inrättas (ännu) en myndighet för att sköta EU-diskussionen med svenska folket. Vill du diskutera EU? Tala med handen!

Men det finns ingen anledning att förlänga meta-debatten om bristen på debatt. Sedan folkomröstningen har jag för egen del

Kritiserat förslaget till EU-konstitution

Polemiserat mot dem som ser mer politisering (djupare integration) som den enda vägen

Och detta bara i smedjan.

Så visst lever Europadiskussionen, åtminstone utanför riksdag och partipolitik.

[0 kommentarer]

I dag kan man i Sydsvenskan läsa om ett märkligt förslag. Det är forskningschefen på Brottsförebyggande rådet, Erik Grevholm, som föreslår att man skall sänka skatten på vin, sprit och öl men enbart i Skåne. För det är skåningarna som drar nytta av sin närhet till Danmark och därmed till de låga spritpriser som hotar Systembolagets existens och Anitra Steens jobb. Genom att göra alkoholhaltiga drycker billigare i Skåne tror Grevholm att man får stopp på gränshandeln.

Skulle hans förslag vinna gehör, vilket väl måste anses vara ytterst osannolikt, är det enda man åstadkommer att gränshandeln flyttar norrut. Smålänningar, bohuslänningar, blekingar och andra lyckligt lottade blir de nya spritresenärerna. Sen kommer väl ett förslag att Systembolagen i dessa landskap också skall få sänka sina priser. Och så vidare uppåt landet. Så kanske är Grevholms förslag inte så dumt men det är ett opraktiskt och långsamt sätt att justera den ohemula svenska priserna i Doktorinnan Perssons butiker till en mera human nivå.

[3 kommentarer]

Inte bara här i Sverige har människoätande hamnat i fokus för en debatt om yttrandefrihet contra censur. Så även i Ukraina. Bakgrunden är att kulturministern (i den nu avsatta regeringen) i förra veckan förbjöd den uppmärksammade zombiefilmen "Land of the dead" på grund av scener där människor äts levande.

De "experter" som pläderar för ett förbud vill inte ha någon allmän censur, men menar att just dessa scener i just Ukraina riskerar att traumatisera befolkningen.  Ukraina drabbades allra värst av Stalins planmässiga utsvältning av landsbygden där miljontals människor miste livet och andra överlevde genom att i desperation ta till kannibalism, så argumentet är både förståeligt och hjärteknipande.

Men det är inte argument nog för att censurera filmen, påminner Kyiv Post i en ledare. I så fall skulle ju all kultur som innehöll krig, diktatorer, hemlig polis eller politiskt förtryck behöva förbjudas. Således uppmanas regeringen att hålla tassarna borta från zombierna. En korrekt slutsats. De som känner starkt obehag inför filmens scener kan helt enkelt låta bli att gå och se den.

[1 kommentarer]

I Dagens Industri idag kan man läsa att Ams numera anlitar bemanningsföretaget Adecco och hyr in personal för att bemanna sin telefonväxel. Ställföreträdande chefen Lars Sjöström tycker det är naturligt att ”använda marknadens samtliga alternativ” och säger också att det ”ibland är en fördel om man kan dimensionera upp och ned med korta puckar.”

Så mycket för Ams egna rekryteringsförmåga alltså. Nu väntar vi bara på att Ams inser att bemanningsbranschen inte bara är bättre på att hitta rätt personer till telefonväxlar, utan även lyckas betydligt bättre när det gäller Ams kärnuppgifter: matchning och platsförmedling.

[2 kommentarer]

I en cirkulärdebattartikel (ex i Gotlands Allehanda) som publicerats i tidningar runt om i landet har ett antal olika socialdemokratiska riksdagsledamöter (dock med en identisk artikel) hoppat på den annons som undertecknad tillsammans med Björn Weigel och Fredrik Erixon tog initiativ till att sätta in i lettiska Diena i våras. (Se den här.) Vi och ett femtiotal andra personer bad i annonsen om ursäkt för svenska fackföreningars agerande i samband med Vaxholmskonflikten.

Riksdagsledamöterna påstår nu att det lettiska företaget Laval un Partneri bluffat om vilka löner de betalat sina medarbetare och hänvisar till uppgifter som publicerades i fackföreningspressen inför förhandlingen i Arbetsdomstolen. Dessa artiklar bygger i huvudsak på anonyma källor och inga bevis presenteras. Man kan konstatera att när samma uppgifter framfördes av facket i AD så vann de överhuvudtaget inte något gehör. I beslutet från den 29 april i år (sid 31) skriver arbetsdomstolen:

”Enligt domstolens mening kan bolagets löneuppgifter inte lämnas utan avseende enbart på grund av de av arbetstagarparterna åberopade tidningsuppgifterna.”

Hade facket haft på fötterna hade de väl redogjort för sitt bevismaterial i domstolen och inte hänvisat till svepande formuleringar och insinueringar i en artikel i sitt eget medlemsorgan?

Detta är givetvis bara en del av den kampanj som facket bedriver. Trist bara att svenska riksdagsledamöter inte har bättre omdöme än att kolla fakta innan de börjar sprida rykten i syfte att smutskasta lettisk arbetskraft i Sverige.

[0 kommentarer]

”Sverige behöver en ny dröm”, sade Maud Olofsson i kvällens partiledardiskussion. Det sammanfattar debattens kanske tydligaste skiljelinje; den mellan framtidsoptimism och –pessimism. Vänsterblocket talade dystopiskt med en mun. Göran Persson förklarade att vi alla måste vara medvetna om att även välutbildade personer med stabila jobb mycket väl kan finna sig arbetslösa. Därför är det viktigt att hålla bidragsnivåerna uppe. Några nya idéer hade de inte. Inga planer på att skapa nya jobb. Bilden av en utmattad, utregerad socialdemokrati har sällan varit starkare .

Mot vänsterdystopikerna stod de fyra allianskamraterna som berättade vad de faktiskt vill göra och vilka resultat deras reformer är tänkta att leda till; åtgärder som ska få människor att gå från bidrag till arbete, som ska öka den enskildes makt över sitt eget liv. Under den bitvis rätt intressanta debatten slogs jag av några andra saker.

Spelplan och laguppställning
På ett sätt är nästa års valrörelse den mest intressanta på länge. Det är omöjligt att säga ens hur många partier som kommer finnas i riksdagen efter valet; fyra av de nuvarande riksdagspartierna, c, kd, v och mp ligger farligt nära fyraprocentspärren. Samtidigt är det i högsta grad sannolikt att junilistan bildar en (tvärpolitisk?) lista till riksdagsvalet. Om inte Fi straffar ut sig själva innan valdagen har de en möjlighet att komma in, och det har också Sjukvårdspartiet och möjligen utbrytarna i Vägval Vänster om de ångrar sig och startar eget. Tyvärr är det för tidigt för att räkna ut landsbygdsrasisterna i sverigedemokraterna.

Samtidigt presenterade debatten två väldigt tydliga alternativ. Sällan har blocken varit så eniga. Den borgerliga alliansen har just enats om en ekonomisk uppgörelse och lyckas hålla sällsamt sams i debatten. (I sitt avslutningsanförande gav visserligen Leijonborg centern en smocka rakt i ansiktet, men de andra höll sams.) På andra kanten finns tre partier som visserligen käbblar bakom stängda dörrar när det ska budgetförhandlas, men i debatten blinkar inte ens Ohly och Wetterstrand åt husse.

Trots den ömsesidiga enigheten i debatten, och särskilt under utfrågningen därefter, blev det väldigt tydligt att vänsterpartierna är mer oeniga än de borgerliga. Vänsterpartierna försökte nå en kompromiss i budgetfrågan inför kvällens debatt – det hade såklart varit bra att kunna hålla upp som sköld mot Bankerydsöverenskommelsen. Men det gick inte.

Vingåkersmachiavellis arrogans
Göran Persson är känd för sitt otrevliga uppträdande och sina arroganta härskartekniker. När han häromdagen intervjuades i Aktuellt låtsades han som att han inte visste var de borgerliga partiledarna just nått sin ekonomiska kompromiss: "... i Bankeryd tror jag det var de träffades", sade han. Bloggaren Håkan Jacobson (som länkar till inslaget) kommenterar:

 Humor på hög nivå. Fast vissa skulle föredra att kalla det maktarrogant härskarteknik. Ni vet, osynliggöra motståndaren.
 
Under partiledardebatten gick han omkring när de andra talade, han avbröt dem och hånskrattade. När Maud Olofsson talade vände han ryggen till med ett hånflin. Härskarteknikerna var så tydliga, så arroganta att Mats Knutsson såg alldeles tagen ut när han kommenterade saken i Aktuellt efteråt. Under utfrågningen ställdes Persson inför fullbordat faktum och misslyckades tragiskt med att vifta bort saken.

Den nye killen
Slutligen kan konstateras att Fredrik Reinfeldt är en mycket bra debattör. På den borgerliga sidan var han den tydliga statsministerkandidaten. Han hade ett seriöst anslag, var rätt klädd, avfärdade enkelt och självsäkert Perssons angrepp och petade gång på gång statsministern ur balans.

Lars Leijonborg höll sig på en mycket mer specifik nivå, pratade skolpolitik och gjorde några halvhjärtade och illa förberedda försök att få omkull Persson. Men så snart statsministern malde på såg Leijonborg ut som en hunsad hund, lite som Bo Lundgren inför förra valet som så snart Persson ifrågasatte honom blinkade frenetiskt och i största allmänhet såg skyldig ut.

I den Sifo-mätning som genomfördes under programmet vann förresten de borgerliga partierna med 51 procent av rösterna mot 32

[1 kommentarer]