Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      

Korta kommentarer från smedjans medarbetare


GAMARNA HAR TYSTNAT

I går var det alltså val i Irak. Kanske var det personalfest på Aftonbladet i går kväll, för det tycks ha gått Sveriges största tidning förbi. Michael Moynihan på den utmärkta webbtidningen Stockholm Spectator kommenterar hur Aftonbladet prioriterat på dagens framsida:

It’s normally something of an obsession for the “news team” at Aftonbladet—the bombings, “insurgent attacks”, Abu Ghraib, allegations of torture at Gitmo, the “quagmire” that is post-Saddam Iraq. So, the day after this historic—and by all accounts successful—exercise in electoral politics, it must be time to pull out the 72-point lead type and…wait a second:



En liknande nyhetsprioritering gjordes på andra tidningar, bland andra Stockholm City och Metro. I den mån Irak över huvud taget nämndes, var antalet döda i terrorattacker av större intresse än det historiska valet, valdagens relativa lugn och det spektakulärt höga valdeltagandet.





Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-31 09:09:00
GRATTIS, IRAKIER!

I dag ordnades fria val i Irak för första gången på ett halvsekel. Saddam Husseins terror är äntligen över.

På söndagskvällen uppskattades att 72 procent av irakierna gått och röstat, trots att motståndsledaren al-Zarqawi förklarat att hans terrorister skulle döda dem som vågade sig till vallokalerna. Vallokalerna har hållits hemliga för att undvika attentat. Trots det köade människor i timmar för att få rösta. En rad attacker mot köer av väljare dödade åtminstone 30 av dem, men fascinerande många valde att ta risken.

När jag såg tevebilderna från Irak, med långa köer utanför vallokalerna, kom jag att tänka på då jag var valobservatör i Sarajevo vid lokalvalen i april 2000. Drygt fyra år hade gått sedan Daytonavtalet, och läget var naturligtvis mycket mer stabilt än i dagens Irak, men det fanns fortfarande betydande motsättningar och såren från kriget hade ännu inte läkt. Utan de tusentals SFOR-trupperna som fanns på plats för att bevaka freden, är det troligt att stridigheter snabbt hade brutit ut på nytt. Osäkerheten märktes tydligt i vallokalerna, något jag blev varse då en herre gjorde tydligt att han såg mig som representant för det världssamfund som tvingat fram valet, och ville kommunicera sitt missnöje med hjälp av sina knytnävar.

De som saknades i vallängden hänvisades till ett hus i Stari Grad, Gamla stan, där de kunde vallängden försöka reda ut sin situation och hinna rösta i tid. Hundratals människor köade utanför i regnet, timme efter timme. Jag minns min fascination över att de ägnade hela sin dag åt att köa i regnet för att korrigera vallängden och få rösta. Skulle någon vänta timmar i strilande regn för att rösta på Fredrik Reinfeldt eller Lars Leijonborg? Knappast. Att rösta var ojämförligt mycket mer värdefullt för en Sarajevobo 2000 och i Irak i dag, än vad det är för oss som bor i en stabil, trygg demokrati. Därför blir det ännu mer stötande när den svenska finvänstern hyllar terroristerna som kämpar emot demokratin.

Förra veckan försvarade Åsa Linderborg och Erik Wijk i Aftonbladet motståndsrörelsens principiella rätt att använda bilbomber och raketattacker för att tvinga ut USA ur landet. De skriver hånfullt om ”det av USA orkestrerade valet med dess orättvisa och orealistiska förutsättningar” och konstaterar att ”det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen”. Himmel! Åk till Irak och predika värderelativism till de som i dag för första gången valt sina politiska ledare; eller till dem som motståndsmännen bombade ihjäl i kön till vallokalen. Säg det till den irakiske bloggaren Husayn Uthman som kommenterade dagen så här:

I am happy to report...no I am honored to report that I have cast my ballot in our election. It is such an amazing feeling to be able to have some control over the destiny of my nation, a feeling I have not known before!

I dag uppvägs ilskan över vänsterns skamliga medlöperi av glädjen över Iraks demokratiska val och det höga valdeltagandet. Gratulerar, alla irakier! Ni är väl förtjänta av en demokratisk regering.



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-30 09:09:00
FIRA AYN RANDS HUNDRAÅRSDAG MED TIMBRO!

På onsdag är det hundra år sedan den rysk-amerikanska filosofen och författarinnan Ayn Rand föddes. Det firar Timbro med att ge ut hennes magnum opus Och världen skälvde (Atlas Shrugged) i reviderad översättning och med en brakfest på onsdag. Intresset har varit så stort att vi fått byta till en större lokal. Dessutom ordnas frukostmöten om Rands filosofi på måndag, tisdag och fredag. Läs mer här



Inlagt av Mattias Svensson, 2005-01-30 09:09:00
VÄGVAL VÄNSTER - FÖR FOLKPARTIET

Var på VägVal Vänsters riksting i dag. Det var på flera sätt en intressant upplevelse. Det var svårt att tro att evenemanget planerats sedan flera månader; talarna hade inget att säga, ljudet fungerade inte och overheadapparaten var lite för gammal och sunkig för att visa de handskrivna oh-bilderna. En kollektburk cirkulerades bland deltagarna, kanske för att sätta sektstämpeln hårdare på nätverket. Det presenterades inget tydligt policyprogram; ingen vet fortfarande vad VVV tycker om någonting. Förutom att de är vänster. Inte så himla vänster, förresten – Johan Lönnroth var noga med att taket var högt nog för att rymma socialliberaler. Den första folkpartisten har redan anslutit sig.

Det fanns varken entusiasm, visioner eller framtidstro bland deltagarna; deras gemensamma nämnare tycktes vara bitterhet. Jag såg fler tevekameror än personer under trettio. När en ung tjej gick upp i talarstolen blev hon genast adjungerad till den nya arbetsgrupp nätverket tillsatte för att reda ut huruvida man bör starta ett nytt parti. Kvinnan som föreslog henne förklarade att det behövdes en ”ung kropp” i arbetsgruppen. Förvisso ärligt på gränsen till cyniskt, men det hade väl varit lite mindre stötande om hon sagt att den unga tjejens inlägg i debatten varit klokt och insiktsfullt. ”Ung kropp” – i ett annat sammanhang hade det avfärdats som härskarteknik.

Folkpartiledaren Lars Leijonborg syntes inte till, trots dagens utspel i DN. Sedan i dag vill folkpartiet inte längre sänka skatterna. Nu ska man i stället verka för ett skattestopp: skatterna ska varken höjas eller sänkas. ”De flesta svenskar accepterar ett högt skattetryck”, förklarade Leijonborg”. ”Liksom folkpartiet vill de ha ett väl utbyggt välfärdssystem, med bra skolor och sjukhus till socialförsäkringar man kan lita på och poliser som kommer när man ringer. De flesta inser också att det kräver relativt höga skatter.” 51,4 procent, för att vara exakt.

I går rapporterade nämligen Dagens Industri att Sverige med stabil marginal har allra högst skattetryck i hela EU. Vårt skattetryck är 51,4 procent. Tvåa på listan är Danmark med 49,8. Sverige är alltså det enda landet i EU där staten tar hand om mer än hälften av medborgarnas pengar. Som jämförelse är skattetrycket i Frankrike 45,7 procent, i Tyskland 41,7 och på Irland 31,2.

Visst, det är lätt att förstå att folkpartiet är rädda att hamna längst högerut på den politiska skalan. Leijonborg behöver moderaterna till höger om sig, och att profilera sig som mittenparti blir allt svårare i takt med att Reinfeldt stegar mot mitten. Men varför skulle någon vilja rösta på ett oppositionsparti som ersatt egna visioner med att försvara dagens socialdemokrati?



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-29 09:09:00
PRIVAT VÄLFÄRD GER HÖGRE LÖNER

Stockholms läns landsting har aviserat lönesänkningar för ca 1 400 undersköterskor och sjuksköterskor. Landstinget måste spara – trots världens högsta skatter. Trots nyligen höjd skatt till just landstinget. Trots ”Perssonpengar”. Och trots löften om att ”verksamheterna” ska få mer resurser.

Det är inga marginella sänkningar som landstinget rapporteras överväga. Lönen skulle bli mellan 1000 och 5000 kronor lägre per månad efter skatt. I Sverige är det minst sagt ovanligt att löner tillåts sänkas. Visst ska det vara en möjlig åtgärd – men varför är det nödvändigt i detta fall?

Förklaringen är systemet i sig självt. Landstinget utför ungefär 90 procent av all vård i länet och finansierar nästan 100 procent. Monopol råder – de omtalade privatiseringarna har varit på marginalen. Och monopol är ett utmärkt sätt att förstöra resurser.

I de gamla svenskbygderna i Minnesota i USA är medianlönen för en sjuksköterska 51 000 dollar om året före skatt. I Sverige är den motsvarande 26 500 dollar. I USA är den offentliga vården bara en liten del, i övrigt råder fri etablering och fri finansiering.

God vård i tid vid behov är en av de mest efterfrågade företeelserna i vårt samhälle. Hög efterfrågan bör pressa upp priset på det som efterfrågas, lönerna bör om något öka. Men monopol förmår inte anpassa sig till den efterfrågan.

Skattetrycket är redan högst i västvärlden, det slutade öka trendmässigt redan för ca 25 år sedan. Skatterna kan inte höjas mer, de är redan mycket skadliga för jobb, företagande och tillväxt – som är basen för välfärden. Högre löner kan helt enkelt inte finansieras via skatten.

Kravet på skattefinansiering blir en ransonering av välfärd, i detta fall vård. Många skulle vilja betala mer, men har små möjligheter eftersom allt ska betalas via skatten. Vi har skapat ett system för jämlikhet i meningen likriktning, sämre tjänster – och låga löner – för alla.

Högre produktivitet, mer arbete utfört per timme, skapar utrymme för löneökningar. Mängden exempel på hög produktivitet i privata enheter är stor. Offentlig sektor förmår bara öka produktiviteten genom att ta in lösningar från privata enheter. Låg produktivitet i monopolen är en förklaring till dålig löneutveckling.

Det är förstås också svårt att löneförhandla om det i stort sett bara finns en enda arbetsgivare inom ens bransch. Då riskerar man få ta vad man erbjuds. Men i ett samhälle med många vårdföretag råder fri konkurrens om medarbetarna. Då kan lönen utvecklas bättre.

Ytterligare en förklaring till lönesänkningarna är att välfärdens verksamheter trängs ut av de omfattande transfereringarna. Av de offentliga utgifterna går 41 procent till socialförsäkringar och bidrag – inte minst växande sjukskrivningar och förtidspensioner. Blott 28 procent går till verksamheter som vård, skola och omsorg. Bidrag prioriteras högre än bra villkor i verksamheterna.

Rejäla lönesänkningar i vården är ett kraftfullt kristecken för den nuvarande modellen med skattefinansierade monopol. Förändring krävs – mot privat drift och finansiering.



Inlagt av Johnny Munkhammar, 2005-01-27 09:09:00
BUSH EN "UNITER" - I ALLA FALL FÖR HÄLFTEN

Enligt en ny undersökning (CNN/USA Today/Gallup) svarar 49 procent att president Bush är en uniter. 49 procent kallar honom en divider och två procent hade ingen åsikt i frågan.



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-27 09:09:00
CHARLES MURRAY FÖRSVARAR LAWRENCE SUMMERS

Harvards rektor Lawrence Summers har ställt till med ett rejält bråk. På ett internt ekonomiseminarium diskuterade han huruvida det kunde vara så att kvinnors underrepresentation inom den akademiska eliten beror på medfödda egenskaper som statistiskt skiljer sig mellan könen.

Nancy Hopkins, professor i biologi vid MIT, blev arg och gick därifrån under Summers tal. Hon förklarade att hon känt sig fysiskt illamående och fick svårt att andas. Incidenten har nu vuxit till en vild kulturdebatt.

Charles Murray, som 1994 skrev om samma sak i boken The Bell Curve, tog i går Summers i försvar i New York Times. Han förklarar att forskning ibland når kontroversiella slutsatser, men att den ändå måste stå fri från politisk korrekthet:

Some people will find the results threatening - because some people find any group differences threatening - but such fears will be misplaced. We may find that innate differences give men, as a group, an edge over women, as a group, in producing, say, terrific mathematicians. But knowing that fact about the group difference will not change another fact: that some women are terrific mathematicians. The proportions of men and women mathematicians may never be equal, but who cares? What's important is that all women with the potential to become terrific mathematicians have full opportunity to do so.

Of course, new knowledge will not be without costs. Perhaps knowing that there is a group difference will discourage some women from even trying to become mathematicians or engineers or circus clowns. We - scientists, parents, educators, employers - must do everything we can to prevent such unwarranted reactions. And the best way to do that is to put the individual's abilities, not group membership, at the center of our attention.

Artikeln hittar du här (kräver gratisregistrering).



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-24 09:09:00
KRIG, FRED OCH MILITÄRENS ROLL

Thomas Bodström har framkastat förslaget att militären skall få användas till uppgifter som det hittills har varit polisens sak att lösa. Många har protesterat. Man har påmint om kravallerna i Ådalen där svenska militärer sköt ihjäl strejkande arbetare. Självklart skall man inte sätta in militära förband mot strejkande arbetare men det var väl knappast det som justitieministern avsåg.

Han talade om terrorattacker och då är det självklart att militären skall kunna användas. Gränsen mellan brottsliga handlingar och krigshandlingar har blivit allt suddigare. Man kan med fog hävda att USA utsattes för en krigshandling den 11 september 2001. Terrorbomberna mot tåg i Spanien kan också de ses som krigshandlingar, visserligen brottsliga sådana.

Det borde inte vara kontroversiellt utan snarare självklart att militären används i sådana situationer. Både brott och krig ser i dag så annorlunda ut än de gjorde när lagarna skrevs. Det är dags att anpassa dem till dagens verklighet.



Inlagt av Carl Rudbeck, 2005-01-24 09:09:00
ECCE NOZICK

I dag är tre år sedan filosofen Robert Nozick gick ur tiden. Reason Magazine uppmärksammar årsdagen genom att framhålla den intervju som Julian Sanchez gjorde med Nozick ett halvår före hans död, i samband med att boken Invariances släpptes. Intervjun är särskilt spännande då Nozick på ett tydligt sätt tillbakavisar dem som hävdat att han fallit av från den klassiska liberalismen.

Q: In The Examined Life, you reported that you had come to see the libertarian position that you'd advanced in Anarchy, State and Utopia as "seriously inadequate." But there are several places in Invariances where you seem to suggest that you consider the view advanced there, broadly speaking, at least, a libertarian one. Would you now, again, self-apply the L-word?

A: Yes. But I never stopped self-applying. What I was really saying in The Examined Life was that I was no longer as hardcore a libertarian as I had been before. But the rumors of my deviation (or apostasy!) from libertarianism were much exaggerated. I think this book makes clear the extent to which I still am within the general framework of libertarianism, especially the ethics chapter and its section on the "Core Principle of Ethics."

Intervjun rymmer mycket annat intressant; bland annat berättelser om hur det var att vara trettioårig libertariansk professor på Harvard när vänstervågen sköljde över universiteten som värst.

A: The Harvard graduate students of the late 60s and early 70s were the center of SDS activity on campus. I had been here for two years as an assistant professor, and left and went to Rockefeller University for two years, and came back in 1969 when I was 30 years old as a full professor. In the previous semester, students had taken over the university's main administration building; their occupation was ended by police action. Feelings ran high. I announced a course, and it was printed in the catalog, titled "Capitalism," in the philosophy department. The course description was "a moral examination of capitalism."

Q: I see. I imagine the students expected something very different from what they got.

A: That's right. Somehow a rumor had spread, or maybe they saw what books were there in the textbook section of the bookstore, where in addition to something by Marx and some socialist book were Hayek and Mises and Friedman. So one graduate student came up to me at the beginning of the term and said, "We don't know if you're going to be able to give this course." This was a graduate student in philosophy. And I said, "What do you mean?" He said: "Well, you're going to be saying things..." and he mumbled something, "there may be interruptions or demonstrations in class." And I said -- I was then, you have to remember, 30 years old -- I said, "If you disrupt my course, I'm going to kick the shit out of you." He said, "You're taking this very personally!"

I said, "It's my course. If you want to pass out leaflets outside the classroom door, and tell people that they shouldn't come in and take the course, that's fine. I won't allow you to do things inside the classroom." He said, "Yes, well, we may pass out leaflets." Time went by and nothing happened during the first week, the second week. So I saw him in the hallway and asked, "Where are the leaflets?" He said, "Well, you know, we're very busy, we have a lot of things to do these days." I said, "I called my mother living in Florida and told her that I was going to be leafleted, now come on!" But nothing ever happened.

Hela den utmärkta intervjun hittar du här.

Anarki, stat och utopi, Nozicks mest berömda bok och obligatorisk läsning för såväl ideologiskt intresserade liberaler som för universitetsstudenter i statsvetenskap och filosofi, finns i svensk pocket. Den går att beställa här. Även Invariances är mycket läsvärd, även om den inte rönte samma uppmärksamhet som Anarki, stat och utopi. (Här kan du läsa en recension av Invariances som smedjan.com publicerade då boken släpptes)

Efter Nozicks död publicerade DN Kultur en liten dödsruna, skriven av Göran Greider. Han förklarade att Nozick såg ut som en Beach Boys-sångare och att han hade ändrat sig från sin radikala liberalism i Anarki, stat och utopi. Resten av broadsheetsidan ägnades åt Pierre Bourdieu, som också just dött. Jag blev lite besviken på att landets ledande liberala tidning lät socialisten Greider på egen hand sköta Nozicks eftermäle, så jag brevväxlade lite med dåvarande kulturchefen Henrik Berggren. Han förklarade att man nöjt sig med att införa en liten notis i anslutning till Nozicks död för att senare kunna publicera ett större resonerande reportage om Nozicks tänkande. Jag har inte sett något sådant ännu, men det har ju bara gått tre år. Spänningen stiger för varje år.



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-23 09:09:00
“LIBERTY WILL COME TO THOSE WHO LOVE IT.”

I går svors George W Bush återigen in som amerikansk president. Inauguration day är ett stort spektakel i Washington. Hundra kvarter hade spärrats av, och 100 000 människor såg på när Bush svor eden för andra gången.

Ceremonierna kostade omkring 40 miljoner dollar. Jeanne L Phillips, ordförande för the Presidential Inaugural Committee bjöd på viss humor när New York Times intervjuade henne om balen som ska hedra soldaterna som kämpat i Irak och Afghanistan:

Q: I hear one of the balls will be reserved for troops who have served in Iraq or Afghanistan.

A: Yes, the Commander-in-Chief Ball. That is new. It will be about 2,000 servicemen and their guests. And that should be a really fun event for them.

Q: As an alternative way of honoring them, did you or the president ever discuss cancelling the nine balls and using the $40 million inaugural budget to purchase better equipment for the troops?

A: I think we felt like we would have a traditional set of events and we would focus on honoring the people who are serving our country right now -- not just the people in the armed forces, but also the community volunteers, the firemen, the policemen, the teachers, the people who serve at, you know, the -- well, it´s called the StewPot in Dallas, people who work with the homeless.

Q: How do any of them benefit from the inaugural balls?

A: I´m not sure that they do benefit from them.

Q: Then how, exactly, are you honoring them?

A: Honoring service is what our theme is about.

President Bushs tal var å andra sidan väldigt bra. Han betonade värdet av frihet och lovade fortsätta att sprida frihet och demokrati i världen. Min favoritpassage är denna:

Across the generations, we have proclaimed the imperative of self-government, because no one is fit to be a master, and no one deserves to be a slave. Advancing these ideals is the mission that created our nation. It is the honorable achievement of our fathers. Now it is the urgent requirement of our nation's security and the calling of our time.

So it is the policy of the United States to seek and support the growth of democratic movements and institutions in every nation and culture, with the ultimate goal of ending tyranny in our world.

När paraden från kongressen närmade sig Vita huset gick Bush ur limousinen, promenerade och vinkade till alla dem som samlats efter vägen. På CNN kunde man höra folkmassorna skandera Fuck Bush om och om igen. Julian Sanchez på Reason Magazine konstaterade att om någon av de stora rikstäckande tevestationerna sände samma liveinspelade nyhetsinslag så skulle de riskera att stämmas. Förra året bestämde sig ju FCC, Federal Communications Commission, för att ordet ”fuck” är för oanständigt för att användas i teve. U2-sångaren Bono hade sagt ”fucking brilliant” vid Golden Globe-galan, och FCC gjorde klart att networks som inte censurerar det fula ordet kommer att stämmas. Att det strider mot konstitutionens första tillägg spelar visst ingen roll. Det pågår ju ett krig mot oanständighet.



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-21 09:09:00
BEKLÄMMANDE UPPSLUTNING BAKOM KUNGEN

Regeringen har sjabblat. Den var alldeles för sent ute för att undsätta offren för tsunamikatastrofen. Så långt torde alla vara ense, till och med kungen ansåg det när han i lätt förklädda ordalag sa det som de flesta av oss tyckte.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Marita Ulvskog tjänstgjorde som Göran Perssons egen privata kamikazepilot och offrade sig osjälviskt när hon tog kungen i upptuktelse. Någon hjälp från den store ledaren för detta heroiska offer fick hon inte men det var väl ingen som egentligen hade trott det. Sån är inte hans stil. Ingenting av detta är särskilt överraskande utan bara vanlig damage control från det stora maktpartiets sida.

Detta triangeldrama mellan kungen, partiledaren och hans partisekreterare har haft en överraskande sida som måste göra varje liberal beklämd: det är uppslutning kring monarkin. Kungen håller ett tal som säger ungefär vad de flesta tycker, inget märkvärdigt men här finns heller inget av de vanliga dumheterna. Detta får vanligen sansade bedömare att rulla sig i stoftet inför monarken. Man hyllar monarkin som statsskick. Man säger att kungens insats visar behovet av en samlande gestalt. Alla de gamla vanliga debila klichéerna dammas av och rullas ut.

Naturligtvis följer inget av detta av kungens blygsamma insats. Monarkin är inget liberalt statskick. Att det högsta ämbetet i landet går i arv blir faktiskt inte rimligare även om majoritet vill ha det så. Om kungen ena dagens prisar envåldshärskare på Borneo och den andra kritiserar Sveriges regeringen må han väl göra det. Men ingendera insatsen gör monarkin, som innebär att börd är avgörande för ens framtida ställning, till ett styrelseskick som hör hemma i en modern värld där idén om allas lika värde måste vara en ideologisk grundpelare.



Inlagt av Carl Rudbeck, 2005-01-20 09:09:00
VEM GRANSKAR GRANSKARNA

Minns någon Mediemagasinet, statstevens mediegranskande program? 2001 fälldes programmet av Granskningsnämnden för Radio och TV för att ha brutit mot kravet på objektivitet. När Maria-Pia Boëthius intervjuade kulturminister Marita Ulvskog var det gemensamma vänsterperspektivet för tydligt, och Boëthius gjorde inga försök att ställa kritiska frågor. I stället för en intervju sände Mediemagasinet en fnittrig propagandasnutt för vänstern.

I Granskningsnämndens dom står bland annat: "Granskningsnämnden fann mot denna bakgrund att Boëthius skulle uppfattas som företrädare för SVT. En sådan får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet." Kanske inte de allra bästa granskarna av andra medier, när allt kommer omkring.

Mediemagasinet finns i varje fall fortfarande. I dag sänds årets första program.

I senaste numret av journalistfackets tidning Journalisten deltar programmets nya programledare Ola Sandstig i en mediaenkät. Han berättar bland annat vem han tycker var årets journalist 2004: "Cecilia Uddén. Konkret var hennes uttalande kanske inte så väl valt, men andemeningen förstår alla. Journalister är inga miniräknare."

Cecilia Uddén är statsradiojournalisten som i en direktsänd debatt med Timbros Johan Norberg förklarade att svenska journalister inte behöver vara opartiska i sin rapportering om det amerikanska valet: "Och jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val. Det gör vi ju heller inte i andra internationella frågor. Vi skulle inte göra så i valet i Tunisien eller Saddam Hussein eller något annat." (Jämför gärna med Granskningsnämndens syn på opartiskhet.)

Sveriges radio satte Uddén i karantän fram till valet. Två månader senare hyllas hon alltså som årets journalist - av Mediemagasinets programledare.

Ytterligare två av de 19 intervjuade journalisterna svarade förresten att Cecilia Uddén var årets journalist (Sydsvenskan-krönikören Mikael Bergstrand och Erica Hedin, programledare i SR och ordförande för Publicistklubben Väst). Bara en svarade Dawit Isaac, svensk-eritreanen som sedan mer än tre år sitter i ett eritreanskt fängelse för att ha publicerat regimkritiska artiklar.



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-20 09:09:00
FRIHANDEL TILL HÖGER OCH VÄNSTER

I senaste numret av den amerikanska vänstertidningen Dissent Magazine finns en intressant betraktelse av Sverige. Ur den amerikanska vänsterns perspektiv är Sverige ett Eldorado med sammanpressad inkomstspridning och allsmäktiga fackföreningar. Drömskt konstaterar skribenten att det fortfarande är som Susan Sontag konstaterade 1969, att de idéer som lyfts fram i The Village Voice är etablissemangsåsikter i Sverige.

Men på ett område förmår det lilla socialistiska riket förvåna. I Sverige råder nästan konsensus kring frihandel; den svenska vänstern är stabilare frihandelsvänner än den amerikanska högern.

"Not surprisingly, considering the differences between Swedes and Americans on political economy generally, the one aspect of neoliberalism that the Swedes wholeheartedly embrace is the aspect Americans are most ambivalent about: free trade. The fondness of Swedes for condemning America's religiosity, racism, state-sponsored executions, and extreme inequality is surpassed only by their glee in pointing out how much better they are at following Washington-consensus policies on free trade than the current administration in Washington (or the Democrats vying to replace it). Many Swedes on both the left and right brought up George W. Bush's hypocrisy in preaching free trade and at the same time defending steel tariffs and farm subsidies.

It is no surprise that the libertarian right in Sweden backs free trade. What is surprising is the support on the left; the near-universal unionization rates in Sweden make the country's trade policy less protectionist, not more. In the United States, it is often labor unions that call for tariffs and subsidies to protect unionized industries. Not so in Sweden. "

Nåja, visst försöker facken skydda sina medlemmar genom att resa hinder mot utlänningar; artikelförfattaren hade just lämnat Sverige när Byggnads satte igång sin förfärliga blockad mot de lettiska arbetarna i Vaxholm. Men visst är det uppmuntrande att vi inte har någon riktigt stark protektionistisk tradition, varken till höger eller vänster. Resten av Dissent-artikeln är långt ifrån lika uppmuntrande.

Hela texten hittar du här



Inlagt av Kristian Karlsson, 2005-01-20 09:09:00

Äldre stick




       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv