Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      
smedjan.com2004-02-05:Godnattsagor från en feministisk banan-monarki Godnattsagor från en feministisk banan-monarki

Ingen kan längre värja sig för den feministiska statsideologin. Vi har inte längre ett fritt näringsliv som kan utse vilka de vill till sina styrelser. Svenska företag hukar under hot om lagstiftning av bolagsstyrelser. Vi har inte längre en fri vetenskaplig forskning som fritt kan välja inriktning på sin forskning. Forskare som inte prioriterar ett genusperspektiv förlorar anslag.

– Tycker du att jag ska befria mig från min könsroll?

Maken såg lite förvånad ut, log sedan retsamt och sa:

– Jaså, ska du efter alla dessa år visa upp ”your true boring self”?

Av barn och dårar lär vi få höra sanningen. Ibland kan en sanningssägande dåre vara den civilekonom från Handels man är gift med. För honom är jag ett med min könsroll. Min könsroll – det är jag. Tar jag bort den – vad återstår då? Mitt riktiga jag? Mitt sanna osminkade jag, som jag skickligt dolt bakom min högklackade-bimboblondin-könsroll?

Tja, kanske döljer sig en intressantare Elise bakom könsrollen Elise. Den Elise jag egentligen borde vara. En annan Elise än den skrivande socionom som ”är en färgstark och orädd debattör” (erixon.com 12/11 2003). Jag måste frigöra individen bakom könet. Annars blir jag bara en ynklig del av ett ynkligt kollektiv. Kollektivet kvinnor och kvinnliga könsroller.

Så tolkar jag frihetsfeminismens frihetliga credo i boken Frihet och feminism (Timbro) av Carolin Dahlman och Johanna Möllerström. Den libertarianska feminismen vill befria oss från den vanligaste formen av kollektivism som drabbar halva mänskligheten åt gången – könet. De renläriga libertarianerna Dahlman/Möllerström tror naturligtvis inte på kollektiv, kvotering och reglering. De tror bara på individen, förstås. Men de tror på ”kollektiva erfarenheter” och ”strukturer som ligger på individerna”. De tror definitivt på feminismen som ”befriare”. Det gör alla feminister.

Maken tror inte på feminismen. Inte ens på libertariansk högerfeminism. Men han är ju diskvalificerad redan från början. Han är ju en dåraktig man (värsta sorten: medelålders, vit, heterosexuell och med bil – hu!) och enligt feminismen en väsentlig del av det patriarkaliska förtryck som konstruerat min könsroll. Om han och hans vita manliga kolleger inte hade funnits skulle jag över huvud taget inte ha någon könsroll att befria mig från. Sådan är feminismen. Den påstår att jorden är platt.

Biologiska skygglappar
Tanken att könet skulle vara en social konstruktion som vi kan befrias ifrån är i sin absurditet att likställa med påståendet om jordens platthet. Aldrig tidigare i historien har vi vetat så mycket om människans biologiska ursprung. Den genetiska forskningen kan i princip konstruera en människa och hennes kön i ett laboratorium. Däremot har ingen lyckats fostra bort ett kön. Visst formas våra könsroller av uppfostran och sociala sammanhang, men alltid med utgångspunkt i biologiska skillnader, som inte kan tänkas bort. I boken The blank slate – the modern denial of human nature (Penguin Putnum 2002) tar Harvardprofessorn Steven Pinker tag i vår tids skygglappar kring biologin.

Dagens kamp mellan den biologiska forskningen och de härskande ideologierna kan liknas vid den strid som Darwins forskning skapade på 1800-talet. Varje gång vi hör en feminist predika om könet som en social konstruktion, ler de flesta av oss inombords och tänker ”nonsens”. Vi tror att någon vettig människa i stil med pojken i Kejsarens nya kläder ska säga hur det ligger till. Men i Sverige finns inte många sådana vettiga människor. Det allmänna vettet lyser med sin frånvaro – åtminstone i mediernas och politikens offentlighet (tyvärr också ofta i vetenskapens).

Hemma i våra kamrar skrattar vi åt feminismens irrläror – i det officiella Sverige är feminismens dogmer upphöjda till statsideologi – statsfeminismen. Feminismen är elitens ideologi – det allmänt vettiga folket lever i verkligheten och tror varken på kvoterad föräldraledighet eller patriarkatets förtryckande strukturer. Den politiska klass som styr opinionsbildningen är nästan mangrant (ofta kvinnogrant) bekännande feminister.

Alla partiledare utom Alf Svensson har bekänt sig till feminismen i ord eller handling. Strax innan Alf Svensson avgick hade han högst förtroende bland partiledarna (46 procent enligt SIFO). Rakryggad politisk inkorrekthet och civilkurage uppskattas fortfarande av väljarna, men aldrig av medierna. Svenska journalister har grubblat i decennier över Alf Svenssons popularitet…

De små stegens tyranni
Inget annat land i västvärlden har anammat feminismens dogmer så fanatiskt som Sverige (möjligen Norge). Det har skett gradvis under de senaste 40 åren. Därför har vi inte märkt det. Vi svenskar är vana att ständigt ta nya små order uppifrån. De små stegens tyranni är ett mycket svenskt fenomen.

När Gudrun Schyman ville bilda ett feministiskt parti i höstas förstod vi att något har hänt. När näringslivet egen tankesmedja Timbro i höstas gav ut en feministisk bok förstod vi också att något har hänt. Svensk feminism är numera inte bara den vanliga svenska reglerande statsfeminismen (som liberaler stundtals bekämpar) – feminismen har blivit en svensk överideologi som på samma sätt som demokratin utgör ett samhällsfundament som inte kan ifrågasättas.

Ingen kan längre värja sig för den feministiska statsideologin. Vi har inte längre ett fritt näringsliv som kan utse vilka de vill till sina styrelser. Svenska företag hukar i dag under hotet om en lagstiftning om könskvotering av bolagsstyrelser. Vi har inte längre en fri vetenskaplig forskning som fritt kan välja inriktning på sin forskning. Svenska forskare hukar i dag under hotet att få sina forskningsanslag indragna om de inte prioriterar ett genusperspektiv.

Allt övervakas av feministiska så kallade genusforskare, som numera finns på de flesta högskolor. Genusforskarna är feminismens ideologiproducenter. De skapar politisk korrekt ideologi, grundad på feminismens egna teorier – inte oberoende vetenskap. Det handlar mera om tro än om vetande. Patriarkatets förtryckande strukturer är svåra att leda i bevis. Precis som tanken att jorden är platt…

Likt sovjetstatens politiska officerare bildar genusforskarna en ideologisk kontrollapparat inom forskning och utbildning. En överideologi måste alltid erövra de kunskapsbärande institutionerna.

Ett tidens tecken är att privata Handelshögskolan (ca 10 procent av budgeten är statliga bidrag) numera har en feministisk forskarenhet ”Fosfor – Feminist Organization Studies”


Fosfor och Vinnova
Projektet finansieras inte oväntat av en statlig myndighet, ”Vinnova – Verket för Innovationssystem”, som har cirka 1 miljard i årsbudget. Fosfor medverkar naturligtvis i statliga utredningar om de manliga strukturerna i näringslivet. Statsfeminismens överideologi har erövrat näringslivets egen högskola och utnyttjar skolans prestige för att påverka företagen.

Sverige har blivit en feministisk banan-monarki.

Hur blev det så? Hur kan en ovetenskaplig extrem teori bli en svensk statsideologi? Vad hände med den feminism som kallas jämställdhet? Som en gång i tiden krävde jämlikhet mellan könen – inte införandet av en utopisk och dogmatisk ideologi om könskamp.

För att hitta kritiska granskningar av feminismen måste vi gå till amerikanska källor. Bland amerikanska intellektuella pågår sedan länge en intensiv debatt om feminismen. Mycket lite av denna debatt syns i det officiella Sverige. Nästan all antifeministisk debatt i Sverige sker ”underground”, oftast på Internet. Antifeministiska Samfundet bildades 1995, har i dag över 2 500 medlemmar (jfr Attacs c:a 3 000) och tillhör våra mest ihjältigna organisationer. På hemsidan antifeminist.nu finns ett livaktigt debattforum, debattartiklar och hänvisningar till amerikanska debattörer. Samfundet är emot feminism, men förespråkar jämställdhet. ”Antifeministiska manifestet” (Contra.nu) av Kalle Strokirk kom ut hösten 2003 och kan utan tvekan utnämnas till årets mest nedtystade bok.


Who stole feminism?
Nestorn bland de amerikanska feminismkritikerna är Christina Hoff Sommers, filosofiprofessorn som i sin berömda bok Who stole feminism? – how women have betryed women (Touchstone 1995) gör en ingående analys av vad som gick snett med feminismen. Hon beskriver hur den ”nya feminismen ”genom att förvränga fakta om män och betona kvinnorperspektivet tog över (stal) den ”gamla feminismen”, som betonade människoperspektivet. Den ursprungliga feminismen förordade jämställdhet mellan könen, men det var inte tillräckligt för en militant kvinnoelit som ville ha makt. Så uppstod teorierna om patriarkatet, könet som en social konstruktion och kvinnorna som offer.

Den nya feminismen inspirerades av marxismens klasskampsidéer och uppfann könskampen. Det var en lysande idé – nu kunde halva befolkningen betraktas som förtryckta, som den upplysta kvinnoeliten skulle befria. Herdarna hade hittat sina får, som skulle räddas undan vargarna. Könskampen kom mer och mer att gå ut på att framställa vargarna/männen som skurkar.

Vi känner igen detta från dagens feminism i Sverige. Den nya könskampsfeminismen blev snabbt på modet inom vänstern i Sverige. Gudrun Schyman formulerade skickligt om vänsterpartiets kommunistiska budskap till ett feministiskt budskap. Det schymanska s k taliban-talet markerade att vi svenskar nu inte lever i klasskampens tid utan i könskampens tid. Avgörande är dock att (s) har tagit till sig könskampen. Margareta Winbergs påbud att alla män är presumtiva våldtäktsmän visar att det statsbärande partiet också koloniserat könskampsfeminismen. Socialstatens jakt på svaga grupper pågår ständigt – en lära som påstår att halva folket är svagt är (s)-bingo.

Vän(s)terns kolonisering av feminismen vill nu Dahlman/Möllerström motverka genom att lansera frihetsfeminismen, en liberal variant av samma feminism som Gudrun Schyman företräder. I Frihet och feminism tar de inte avstånd från könskampsfeminismens dogmer om patriarkatet, könet som social konstruktion och kvinnorna som offer.

Frihetsfeminismen tar bara avstånd från Gudruns metoder, det vill säga kvotering, lagstiftning och liknande regleringar.

Den blinda fläcken
Libertarianernas maniska fokusering på individen har skapat en blind fläck där allt som kan rymmas under rubriken ”kollektiv” skall bekämpas. Könet är för dem ett sådant kollektiv. Familjen likaså. De baskollektiv som kan göra en individ stark nog att motstå enpartistatens och statsfeminismens makt. Barnet kastas ut med badvattnet. Här förenas högern med hela vänstern i en feministisk dogmatisk omfamning. Överideologin blir numera bekräftad av sina främsta kritiker. Det är en stor framgång för könskampsfeminismens översteprästinnor.

Därför hyllas naturligtvis Frihet och feminism av våra mest dogmatiska feminister. Nina Lekander på Expressens kultursida gratulerar frihetsfeministerna under rubriken ”Timbro visar feministiska muskler” (3/12 2003). Samma Lekander hyllar i artikeln ”Manifest för manfall” (Expressen 3/1 2004) det omdebatterade SCUM-manifestet från 1968 av Valerie Solana (nyligen översatt till svenska av Sara Stridsberg, Modernista). SCUM betyder ”Society for Cutting Up Men” och har blivit radikalfeministernas bibel. Många ser boken som ett uttalat rasistiskt verk (se Robert Thorburns artikel ”Politiskt korrekt rasism” på antifeminist.nu.

Kan feminismen vara liberal? Dahlman/Möllerström svarar ja. De anser att liberalers motvilja mot feminismen är kopplad till de kollektiva lösningar som vänsterfeminister driver. Bara vi tar bort regleringarna och kopplar prefixet ”frihet” till feminismen går den väl ihop med liberala grundvärderingar. Det är en ytlig ansats, som tyvärr är typisk för svenska libertarianer. Därför är de också en marginell politisk kraft i Sverige i dag. De uppfattas ofta som omänskliga i sin nytto- och marknadsorienterade individfanatism, som saknar koppling till människors verklighet.

Det är en paradox att det svenska näringslivets tankesmedja finansierar en libertariansk feministisk bok som förmodligen är så långt vi kan komma från en svensk småföretagares vardag. Entreprenören är en individualist, men våra entreprenörtätaste områden präglas också av starka band till små kollektiv som familjen, församlingen och lokalsamhället (jfr Gnosjö). Libertarianer beundrar ofta USA, men tyvärr utan att reflektera över att amerikaner ser privatlivets små och nära kollektiv (som familjen och församlingen) som individens starkaste stödtrupper mot framför allt en makthungrig stat. De små kollektiven ses inte heller som hinder för individens personliga utveckling. Könsrollen har inte kunnat politiseras i USA. De privata livsvalen respekteras och ses som samhällsnyttiga.

Frihetsfeminismen
Den svenska frihetsfeminismen liknar mest ett politiskt korrekt försök att skapa en kvinnlig variant av den mycket manliga svenska libertarianismen. Kvinnor är sällan libertarianer. Kvinnor i Sverige är vänster, både ideologiskt och som väljargrupp. Politiska strateger tror då att liberalismen kan bli attraktiv för kvinnor genom att bli mera lik den vänster som numera är feministisk. Mera feminism i de liberala slagorden ska locka kvinnorna. Men det är en villfarelse. Svenska kvinnor är i allmänhet inte feminister.

De röstar inte vänster av feministisk övertygelse (möjligen med undantag av de yngsta kvinnorna). De röstar vänster för att vänstern företräder (ofta offentliganställda) kvinnors trygghetsnakomani, d v s rädsla för förändringar och risker. Det finns mycket som tyder på att svenska kvinnor skulle rösta på ett parti som tydligt tar avstånd från könskampsfeminismen och tydligt förordar jämställdhet. Begreppet jämställdhet (lika rättigheter och möjligheter) har bred förankring bland både män och kvinnor. Men begreppet jämställdhet har blivit mossigt inom den politiskt korrekta politiska klassen (även de liberala).

Feminism och jämställdhet används ofta slentrianmässigt som synonyma begrepp i det politiska samtalet.

Könskampsfeminismen gömmer sig gärna bakom det snällare ordet jämställdhet för att nå fram till bredare folkgrupper. Här måste en ideologisk uppstramning ske i det liberala lägret. Jämställdhet är en klassisk liberal tanke – de första feministiska aktivisterna var liberaler. Den ursprungliga feminismen var ju liberal.

Begreppet feminism är i dag så besudlat av vänstern och radikalfeministerna att det knappast kan användas av liberaler. Högerfeminism och liberal feminism blir bara en bekräftelse på feminismen som vår tids överideologi.

Feminismen som vi känner den i dag är utopisk, dogmatisk, kollektivistisk och elitistisk. Den har blivit vår tids marxism. Kvinnorna har utsetts till vår tids proletärer. Männen har utsetts till vår tids förtryckande överklass. I en okänd framtid ska vi alla ledas in i en könlös värld av kvinnoproletariatets elittrupper. Såna som Schyman, Dahlman och Möllerström…

Men toleranta och förnuftiga liberaler tror inte på feminismens godnattsagor. De vet att jorden inte är platt. Sanna liberaler tror inte att halva mänskligheten är förtryckta av den andra halvan. Sanna liberaler ser inte könet som ett förtryckande kollektiv utan som ett vetenskapligt faktum.

Sanna liberaler vet att kvinnor och män är olika och ser det som en tillgång för individen och samhället – inte som det viktigaste politiska problemet. Därför bekämpar sanna liberaler feminismen. Men var är ni – Sveriges kämpande liberaler?

Länkar:

Publicerad 2004-02-05


Kommentarer på artikeln

Bra artikel
av Robert Stenkvist - 2005-10-08 16:59:57

Konservatism
av Fredrik Runebert - 2004-02-18 23:52:15

Könssärartstänkande igen
av Mikael Ståldal - 2004-02-18 14:04:39

Feminism är inte allt!
av Fredrik Runebert - 2004-02-14 17:33:51

Till bl a Sven och Dick
av Andreas Bergh - 2004-02-14 02:59:15

Försvar av Contra!
av Fredrik Runebert - 2004-02-13 17:13:55

Contra igen
av Mikael Ståldal - 2004-02-12 15:56:52

Tips till Andreas Bergh
av Sven Hylsgren - 2004-02-11 15:17:00

Strukturer
av Fredrik Runebert - 2004-02-10 18:49:04

Förslag till namnbyte på feminismen:
av Fredrik Lindholm - 2004-02-10 17:01:52

Årets bitch
av Michael Ståhlberg - 2004-02-10 12:30:46

Större fördel att vara kvinna
av Michael Ståhlberg - 2004-02-09 17:49:10

Halvnakna män, men inte kvinnor. okej
av Thomas L. Aabo - 2004-02-09 12:43:48

Är du verkligen feminist?
av Kalle Strokirk - 2004-02-08 18:36:33

Strukturerna finns också i våra gener och hjärnor!
av Elise Claeson - 2004-02-08 15:06:42

Viktiga frågor
av Dick Erixon - 2004-02-08 12:11:30

Funderingar i all enkelhet
av Andreas Bergh - 2004-02-08 03:00:40

Heterofobi
av Fredrik Runebert - 2004-02-06 18:46:58

Dags att agera!
av Magnus Löwendahl - 2004-02-05 23:13:15

Ännu en hyllning!
av Fredrik Runebert - 2004-02-05 21:30:50

Yttrandefrihet, Mikael!
av Dick Erixon - 2004-02-05 19:13:11

Enfaldigt påhopp på Elise och Contra
av kalle strokirk - 2004-02-05 19:11:36

Contra
av Mikael Ståldal - 2004-02-05 17:28:48

Klockrent E...
av Daniel Eriksson - 2004-02-05 15:03:43

Tackar ödmjukast!
av Sven Hylsgren - 2004-02-05 14:44:51

Lysande Elise!
av kalle strokirk - 2004-02-05 13:24:00




Tipsa en vän om den här artikeln!
Till:
Från:

Skriva ut? Klicka här för att få artikeln i ett format anpassat för utskrift. (Öppnas i ett nytt fönster.)
       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv