Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      
smedjan.com2004-02-19:Låtsasliberalism från ovan
Kolumn 2004-02-19
Låtsasliberalism från ovan

En relativt vanlig föreställning om liberaliseringar är att de med fördel kan delegeras från nationalstaten till överstatliga organ. Det är förvisso sant att vissa överstatliga organ, framför allt GATT och dess efterföljare WTO, har bidragit till att locka motsträviga länder att liberalisera handeln mer än de annars tänkt sig och dessutom låser fast dessa medborgerliga friheter över tid. Inte ens på handelsområdet är dock den överstatliga arenan den viktigaste. Stora liberaliseringssteg – som Nya Zeelands, Chiles och Indiens omorienteringar från protektionism till öppenhet för handel – har varit ensidigt nationella beslut, med varaktigt högre tillväxt som resultat.

Tilltron till att övernationella organ ska kunna befria Sverige eller andra länder från liberaliseringsuppgifter på hemmaplan är alltså felaktig. I själva verket är det en kontraproduktiv och farlig uppfattning som fördröjer och förfelar liberala reformer. De skapar bland annat uppfattningen att liberaliseringar av handel eller av olika samhällssektorer är skadliga, eftersom man ”ger upp” sina egna regleringar i utbyte mot att andra gör det. En annan effekt är att fältet lämnas fritt för hycklare vars bluffade liberaliseringshand blir svårare att syna. Ett typexempel är moderaternas inställning till jordbrukspolitiken.

Lika liberala som Frankrike och Norge
Moderaterna har i många sammanhang utmålat sig som kritiker av EU:s (och därmed Sveriges) jordbrukspolitik. Fattas bara annat. Inget parti med marknadsekonomi på agendan kan vara annat än skarpt kritiska till en politik som genom konstlat höga priser, tullmurar och mångmiljardsubventioner utarmar såväl svenska matkonsumenter som skattebetalare och som berövar många av de allra fattigaste länderna deras enda möjlighet att exportera och börja bygga upp ett välstånd.

Denna kritik återfinns exempelvis i moderaternas förslag till Europapolitik inför årets EU-parlamentsval: ”Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitikens utformning har ekonomiska och moraliska konsekvenser som inte är förenliga med unionens ideal. I ett första steg skall EU avskaffa sina exportsubventioner och verka för en liberaliserad världsmarknad. Målet är att EU:s jordbrukssubventioner avvecklas.” Visst låter det som en tydlig liberaliseringsagenda?

Samtidigt sitter moderaterna i knät på jordbrukets lobbyister. Ett korporativt organ som moderata jordbrukarrådet utövar betydande inflytande på den förda politiken. Kontakterna med jordbrukets lobbyorgan LRF är täta. I början av valåret 2002 vände sig exempelvis jordbrukarrådets ordförande, tillika riksdagsledamoten, Carl G Nilsson till LRF:s 1 200 lokalföreningar i ett brev som avslutades: "På återhörande och med önskan om ett år med både goda skördar, höga priser och en ny borgerlig regering." Nilsson önskar alltså att konsumenterna och/eller skattebetalarna ska skinnas på ännu mer pengar till förmån för detta särintresse.

Hur förenas då dessa båda oförenliga inställningar i samma parti? Jo, genom den bekväma konstruktionen att delegera liberaliseringsuppdraget uppåt. Moderaterna vill inte att Sverige liberaliserar sin jordbrukspolitik. De vill inte ens att EU liberaliserar sin jordbrukspolitik. De vill att liberaliseringen ska genomföras samtidigt av alla 148 medlemsländer i Världshandelsorganisationen (WTO) genom ett beslut där alla länder, inklusive extremprotektionister som Frankrike, Norge, Japan och Schweiz, har vetorätt. Detta framgår av moderaternas jordbrukspolitiska motion (2003/04:m181). Med andra ord: Moderaterna är lika liberala i jordbrukspolitiken som de mest protektionistiska och subventionskramande länderna i världen (Nordkorea och Kuba undantagna), varken mer eller mindre.

Fel sida i praktiken
Detta bekräftas också av moderaternas praktiska ställningstaganden när jordbrukspolitiken varit uppe till reformering. I början av 1990-talet drevs en liberalisering igenom i Sverige av socialdemokraterna och folkpartiet. Denna reform revs dock upp av den moderatledda borgerliga regeringen. Ursäkten var EG-anpassning, men beslutet fattades redan 1992 långt före omröstning eller medlemsförhandlingar.

Ett historiskt tillfälle att bryta upp subventionsvansinnet på EU-nivå inträffade 1999 när jordbrukspolitiken för ett utvidgat EU skulle läggas fast. Den svenska regeringen stred tappert ihop med Danmark och Storbritannien för att åtminstone minska några subventionsprogram, bland annat mjölkkvoter. Moderaterna valde återigen att ställa sig på subventionskramarnas och tullprotektionisternas sida. Detta genom att kritisera regeringen för deras strategival att driva en (hos Frankrike och Tyskland) impopulär avregleringsagenda som gjorde att man därmed inte kunde rafsa åt sig lika mycket nya nationella subventioner, vilka majoriteten av länderna passade på att dela ut sig emellan.

En av dem som tog bladet från munnen (pressmeddelande 99-03-13) till förmån för den nationalistiska subventionsmaximerarstrategin var Gunnar Hökmark. När det verkligen fanns en chans till en modest liberalisering av EU:s jordbrukspolitik valde alltså Hökmark att aktivt ställa sig på andra sidan. Att inte göra sig impopulär i Bryssel var viktigare än omtanken om svenska konsumenter, skattebetalare och fattiga människor i tredje världen (fotnot 1). Nu kandiderar Hökmark som förstanamn till EU-parlamentet i Bryssel.

”Pie in the sky”
Tanken om liberalism från ovan skjuter undan liberaliseringsfrågor från de forum där de verkliga besluten fattas, i riksdagen och i EU. Den är också bekväm för bondfångare som vill hålla sig väl med särintressen, samtidigt som de förespeglar en mer ansvarstagande politik utåt. Moderaternas agerande i jordbruksfrågan är ett skolexempel. Gunnar Hökmark åker land och rike runt och förespeglar att han vill liberalisera EU:s jordbrukspolitik, trots att han inte har för avsikt att lyfta ett finger för ett sådant beslut på EU-nivå. Ändå är det där han kommer att sitta i fem år, fatta beslut och lyfta arvode som en låtsasliberal i ett låtsasparlament.

Det är en av anledningarna till att liberalism från ovan i praktiken har mer karaktär av ”pie in the sky” än en agenda för verklig förändring. Den som önskar få en sådan till stånd gällande EU:s mest massiva och skadliga utgiftsområde gör bäst i att undvika den moderata valsedeln. Såvida inte någon kandidat vågar gå emot partilinjen och verka för att avskaffa EU:s jordbrukspolitik oavsett vad andra länder gör.

Fotnot: Hökmark var inte tvungen att ställa sig på fel sida. En moderat som tvärtom kritiserade EU-uppgörelsen för att inte minska subventionerna var Lars Tobisson (prm 99-03-26). Hökmark följde dock partilinjen, fastslagen av jordbruksutskottets Göte Jonsson och Carl G Nilsson från moderata jordbrukarrådet. De kritiserar (prm 99-03-11) jordbruksminister Margareta Winberg för att ha drivit ”orealistiska krav” (minskade subventioner) i motsats till Finlands förhandlare som ”arbetat utifrån en realistisk grundsyn och utifrån vad som är bra för Finlands bönder” (d v s maximerat egna subventioner och motarbetat reformer).

Hökmarks pressmeddelande är typiskt för de dubbla moderata budskapen. Han förespeglar sänkta matpriser (genom sänkta svenska skatter för jordbrukare, inte genom minskade subventioner) och skriver att avreglering vore bra (samtidigt som han kritiserar Winberg för att ha drivit avreglering på EU-nivå).

Publicerad 2004-02-19

Tidigare artiklar av Mattias Svensson hittar du här >>

Tidigare kolumner hittar du här >>



De tre tidigare kolumnerna

2005-12-15 Liberalism på allvar?
av Mattias Svensson
2005-12-08 I Hans Karlssons värld är krig fred
av Pernilla Ström
2005-12-01 Mitten är nådd
av Mattias Svensson

Kommentarer på artikeln

Liberal, EU-vänlig avskaffning av jordbruksstödet.
av Fredrik Lindholm - 2004-02-25 14:09:48

Objektivt liberalkonservatism
av Fredrik Lindholm - 2004-02-23 13:07:20

Drömmen om EU...
av Gustaf Lundgren - 2004-02-22 00:07:19

(m) och EU:s grundlag
av Erik Herbertson - 2004-02-20 22:35:35

Mattias och junilistan
av Per Fredö - 2004-02-20 22:33:22

Att vilja och att göra
av Mattias $ - 2004-02-20 15:42:13

corretion
av Per Fredö - 2004-02-19 20:20:53

Mattias en partivrängare
av Per Fredö - 2004-02-19 17:15:18

Vi vill att jordbrukssubventionerna upphör
av Gunnar Hökmark - 2004-02-19 13:08:21

Till källorna
av Anders Hall - 2004-02-19 12:58:16

droppen....
av Kristopher Lind - 2004-02-19 12:26:12




Tipsa en vän om den här artikeln!
Till:
Från:

Skriva ut? Klicka här för att få artikeln i ett format anpassat för utskrift. (Öppnas i ett nytt fönster.)
       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv