Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      
smedjan.com2004-04-01:Skattesänkningar är inte orättvisa
Kolumn 2004-04-01
Skattesänkningar är inte orättvisa

Med hjälp av riksdagens utredningstjänst (RUT) dömde moderaterna häromveckan ut sina egna skattesänkningar som orättvisa. Höginkomsttagare fick större skattesänkning i kronor räknat än låginkomsttagare. Det enda förvånande med det resultatet är att moderaterna verkar ha blivit överraskade. Många har med rätta ifrågasatt sättet att räkna och jämföra. Exempelvis är det tveksamt om de med allra lägst inkomster, under 100 000 kronor per år, verkligen är fattigast (i denna grupp finns studenter, de som fortfarande har råd att vara hemmafruar och ett antal nolltaxerare). Att inkomster på 27 000 kronor i månaden räcker för att tillhöra den rikaste tiondelen i landet borde dessutom i sig vara mer upprörande än att de får sänkt skatt med moderaternas förslag.

Omfördelning är inte rättvisa
Det verkliga misstaget är dock inte vilka grupper som jämförs, utan valet av perspektiv. Att problematisera skattesänkningar ur fördelningsperspektiv är i själva verket ett dubbelt misstag. För det första är det fel därför att fördelningsperspektivet utgår ifrån att jämnare inkomstfördelning per definition är rättvisare.

När politik diskuteras i Sverige tas det närmast för givet att rättvisa är detsamma som en jämn inkomstfördelning. Slutsatsen blir då att ju mer pengar staten omfördelar, desto rättvisare. Detta är dock en rättviseuppfattning som bör ifrågasättas. Fördelningspolitik innebär alltid att staten tar ifrån den som skapat och producerat (hade de inte producerat hade ingenting kunnat tas ifrån dem) för att ge till dem som inte gjort det. Att det alltid, eller ens i normalfallet, skulle vara mera rättvist än att låta den som skapat resurser genom arbete, företagande, entreprenörskap eller risktagande behålla vad de skapat är en absurd uppfattning. Dessutom är det välbekant att en statlig omfördelningsapparat ofta kapas av särintressen. Fördelningspolitik bidrar därför i praktiken snarare till att berika inflytelserika grupper än till att hjälpa verkligt utsatta. Att likställa politisk omfördelning med rättvisa är därför att ge uttryck för en tvivelaktig moral.

Legitimerande av systemet
Det andra felet moderaterna begår är att ensidigt problematisera den förändring man vill göra. Därmed närmast förutsätter de att rättvisa råder i nuvarande system, vilket är att legitimera resultatet – inklusive skattetryck och skatteuttag – av närmare ett århundrade av socialdemokratiskt styre. I själva verket finns all anledning att problematisera denna ordning, inte minst gällande progressiviteten i inkomstbeskattningen.

Ekonomipristagaren Friedrich Hayek är kanske den som riktat den mest svidande kritiken mot progressiva skatter. Progressiviteten öppnar för godtycklig maktutövning, ett sluttande plan där det aldrig kan anges vilken grad av progressivitet som är tillräcklig och där vissa grupper därför kan berika sig på andras bekostnad. En enhetlig procentsats för inkomstbeskattning har däremot fördelen att vara en enkel och handfast regel som både hög- och låginkomsttagare kan vara överens om.

Progressiva skatter slår godtyckligt mot exempelvis dem som förtjänar en stor del av sin livsinkomst under kort tid snarare än jämnt fördelat över hela arbetslivet eller mot familjer som väljer att låta den ena parten sköta huvuddelen av hemarbetet. De skapar också skattekilar som drastiskt fördyrar möjligheten att genom eget arbete betala andra för olika typer av hemnära tjänster och reparationer. Därmed minskar skatterna möjligheterna för var och en att ägna sig åt att utveckla sina speciella talanger till fullo, vilket är en både ekonomisk och frihetlig förlust.

En annan konsekvens av progressiv beskattning – som identifierades av Hayeks lärare, Ludwig von Mises – är att konkurrensen urholkas. Progressiva skatter gör det svårare för den som inte har någon förmögenhet till att börja med att arbeta ihop ett eget kapital. Beskattningen fungerar därmed som ett skydd för de redan besuttna, genom att de slipper framväxten av nya konkurrenter. I förlängningen hotar detta trovärdigheten för det kapitalistiska systemet, eftersom förmögenheter (med viss rätt) betraktas som ett privilegium snarare än något man förtjänar i konkurrens om konsumenternas gunst. Problemet ligger dock i att höga, progressiva skatter utarmat konkurrensen och därmed hindrat kapitalismen från att fungera.

Fråga vad staten gör mot dig
Den senaste tidens skandaler i vissa svenska storföretag är alltså i själva verket ytterligare anledning att kritiskt granska den nuvarande progressiviteten i beskattningen, inte att falla till föga för statlig omfördelning. När moderaterna i stället är beredda att backa från sitt tidigare förslag att avskaffa den statliga inkomstskatten är de i själva verket beredda att för lång tid framöver cementera en godtycklig, skadlig och orättvis beskattning.

Den som ägnar sig åt att problematisera små förändringar snarare än att angripa ett i grunden orättfärdigt skattesystem, kommer att få svårt att föra en klok politik. Det är i bästa fall att sila mygg och svälja kameler. Ett frihetligt och maktkritiskt parti måste börja i andra ändan. För att parafrasera David Friedman, bör du inte fråga vad partiet kan göra för dig, utan fråga vad staten redan gör mot dig. Sannolikt måste de dessutom vända sig till någon annan än Riksdagens utredningstjänst för att få ett vettigt svar.

Publicerad 2004-04-01

Tidigare artiklar av Mattias Svensson hittar du här >>

Tidigare kolumner hittar du här >>



De tre tidigare kolumnerna

2005-12-15 Liberalism på allvar?
av Mattias Svensson
2005-12-08 I Hans Karlssons värld är krig fred
av Pernilla Ström
2005-12-01 Mitten är nådd
av Mattias Svensson

Kommentarer på artikeln

Skattepolitiken
av Per Fredö - 2004-04-05 12:17:29

Tja
av arvid - 2004-04-05 01:22:28

Skatterna kan sänkas om viljan finns - svar t Fredö
av Danne Nordling - 2004-04-04 22:27:20

Kunskaper och lösningar
av Per Fredö - 2004-04-02 08:13:50

Socialism är egoism
av Danne Nordling - 2004-04-01 16:04:28




Tipsa en vän om den här artikeln!
Till:
Från:

Skriva ut? Klicka här för att få artikeln i ett format anpassat för utskrift. (Öppnas i ett nytt fönster.)
       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv