Bruce Caldwell
Hayek’s challenge – an intellectual biography of F A Hayek
The University of Chicago Press, 2004
Friedrich August von Hayek föddes 1899 i ett Wien som då frambringade många genier som ofta dog tidigt och fick mytisk status. Hayek avled 1992 och fick vänta länge på erkännande. Efter tjänst som frontsoldat under första världskriget visade han sympati för socialistiska tankar om en fredlig värld. I början av 1920-talet praktiserade Hayek hos nationalekonomen Ludwig von Mises och blev genom dennes inflytande klassisk liberal. Innan Hayek fyllt 30 hade han doktorerat i juridik och statskunskap samt blivit docent i nationalekonomi. I början av 1930-talet etablerade han sig som rival till den brittiske ekonomen Keynes om att vara kontinentens ledande konjunkturteoretiker.
Enligt Keynes berodde 30-talsdepressionen på för låg total efterfrågan, varför han rekommenderade ökade offentliga utgifter. För Hayek avslöjade nedgången att centralbanker pumpat in för mycket likviditet vilket genererat ökade investeringar. Dessa kunde bara förbli lönsamma om centralbankerna fortsatte att ösa ut pengar. Expansiv penningpolitik riskerade hyperinflation, och för att parera detta var åtstramning oundviklig. Åtföljande nedgång i produktion och sysselsättning avslöjade vilka investeringar som inte klarat marknadens krav. Keynes vann många beslutsfattares öra och Hayeks karriär länkades in i nya banor.
1931 kom Hayek till London School of Economics med föresatsen att göra tyskspråkig planhushållningsdebatt tillgänglig för den anglosaxiska världen. Men den farofyllda världspolitiken trängde sig på. När Hayek var ung kunde de flesta resa i Europa utan pass. Till och med i det repressiva Tsarryssland kunde Tolstoy förorda civil olydnad. I början av 1930-talet behärskades stora delar av kontinenten av totalitär nazism eller kommunism.
Hayek oroades av att intellektuella i demokratiska länder trodde att krigstidens regleringsekonomi kunde bli framkomlig i fred. Studier av planhushållning övertygade honom om att centralplanerare aldrig kunde få perfekt information om medborgarnas skiftande önskemål. Total offentlig kontroll över ekonomin ledde till totalitär politik. Det som hänt i Tyskland och Sovjet kunde upprepas. För att varna för detta kom Vägen till träldom 1944. Med sådan kraft och lidelse hade ingen gått till angrepp mot planhushållningens principer. I Sverige hade boken en avgörande betydelse för Herbert Tingstens uppbrott från socialdemokratin.
Vetenskapsmannen hade givit ut en politisk bok förankrad i en 1800-talsliberalism som många ansåg reaktionär. Att Hayek, som förordade den österrikiska skolans ekonomi, dessutom var i opposition mot neoklassisk jämviktsteori som behärskade forskningen, underlättade inte. Han blev ignorerad, det kanske värsta en intellektuell kan råka ut för. När Hayek kom till Chicagouniversitet 1950 gick det inte att ordna en professur i ekonomi utan det blev moralfilosofi. Perioden i USA var central för Hayeks mer filosofiska, statsvetenskapliga, historiska och vetenskapsteoretiska författarskap. 1961 kom viktiga Frihetens grundvalar. Personer som kände Hayek vet att många år i skymundan tog hårt. När Hayek 1947 samlade det som fanns kvar av klassiskt liberala intellektuella till Mont Pelerin i Schweiz för att grunda ett internationellt sällskap, räckte alpbyns hotell.
Nobelpriset i ekonomi
Mot slutet av 1960-talet vände det. Stagflation visade hur svårt det var att bedriva keynesiansk konjunkturpolitik. 1974 delade Hayek ekonomipriset till Alfred Nobels minne tillsammans med Gunnar Myrdal. Hayeks centrala tes, att beslutsfattare hur gärna de än vill inte kan styra ekonomin, utövade stort inflytande när regeringar av olika kulörer avreglerade och privatiserade på 1980-talet. Kommunismens kollaps visade att ekonomen, som redan på 1930-talet haft rätt om centralplaneringens omöjlighet, hade fått rätt.
Hayeks utveckling från ignorerad till den marknadsekonomiska renässansens intellektuella portalgestalt är en spegelreflex av hur synen på offentlig inblandning kontra marknadslösningar förändrades under 1900-talets andra hälft. Tack vare hans författarskap blev klassisk liberalism tillgänglig för efterkrigsgenerationer. I dag består Mont Pelerin Society av flera hundra medlemmar varav många nobelpristagare.
Hayeks författarskap spänner över vida fält. Till skillnad från exempelvis Marx är han tydlig i sina formuleringar. Även om hans teorier kan vara svårtillgängliga arbetar han efter en ”logisk mall”, vilket gjort att det sällan uppstått behov av att tolka honom. Däremot finns en uppsjö litteratur som refererat hans tankar. Bruce Caldwells Hayek’s challenge – an intellectual biography of F A Hayek söker åstadkomma båda delarna.
Som titeln antyder är det en doktrinhistorisk snarare än en vanlig biografi. Schematiskt består boken av tre delar. I den första beskriver Caldwell den ekonomiska doktrinhistorien fram till 1920-talet så att läsaren skall förstå den vetenskapliga miljö Hayek började i. Andra delen beskriver kronologiskt Hayeks författarskap medan Caldwell i den tredje övergår till att bli uttolkare.
Caldwell är professor i ekonomisk doktrinhistoria och sedan 1980-talet väl förtrogen med Hayek. I den meningen är han kvalificerad. Han inte bara griper tag i ämnet utan är gripen av uppgiften. Att centrala beslutsfattare inte kan ha perfekt information, samt att goda samhälleliga institutioner är resultat av spontant mänskligt samarbete och inte av medveten politisk planering är fundamentalt i Hayeks tänkande. Det förmedlar Caldwell väl. Första delen om ekonomisk doktrinhistoria är föredömlig.
Men han är ingen pedagog och ofta yvig. När han exempelvis skall redogöra för Hayeks ankomst till London School of Economics föregås det av en lång drapa om LSE:s historia. Förvisso intressant men för sammanhanget föga relevant. Ofta återkommer frasen ”låt mig återkomma till ämnet”.
1900-tales viktigaste liberale tänkare
Caldwell lägger ned stor omsorg på att analysera hur Hayek resonerat sig fram till olika slutsatser. Utöver ekonomi ligger fokus på vetenskapsteori och kognitiv psykologi. Framställningen om de två sistnämnda ämnena är svårtillgängligt akademisk.
Jag hade önskat att han hade gått in på Hayeks roll som 1900-talets viktigaste liberale tänkare. Att Hayek lade ned mycken kraft på sådant författarskap beror på hans starka övertygelse att det fanns vägvisare till ett gott samhälle och att det var idéerna.
Centralplanering förordas förvisso av få, men desto fler är de som på europeisk, nationell eller vilken politisk nivå det vara må önskar styra och ställa. Fler länder än Ryssland och Irak brottas med att utforma goda institutioner. Hayeks analyser förblir högaktuella. Caldwells bok kan fungera som en, stundtals svårforcerad, inkörsport men kan inte ersätta originaltexten.
