Det finns cirka 146 miljoner internetanvändare i USA. Omkring 7 miljoner av dessa skriver egna bloggar. Det kan jämföras med läsarkretsen för den största tidningen USA Today som är 2,6 miljoner och med nyhetskanalen CNN som har 450 000 tittare dagligen.
December 2001, så nära, men ändå så avlägset.
Det var då som Bernard Goldberg gav ut sin bok Bias – a CBS insider exposes how the media distorts the news. Goldberg var kritisk mot det han uppfattade som en regelmässig, konsekvent och strukturell vänstervridning i medierna (fast han själv är demokrat), men ingen ville publicera hans bok p g a ämnets känslighet, trots att han varit korrespondent på TV-kanalen CBS i över 20 år. Till slut lyckades han ge ut Bias på det lilla konservativa förlaget Regnery.
Det har funnits böcker som kritiserat vänstervridningen i medierna, men få startade en verklig debatt. Medierna hade ofta slutit upp kring just det tysta samförstånd och de delade referensramar som Goldberg tog upp i boken. Så började Bias plötsligt sälja. Den sålde så mycket att den tog sig in på mediernas agenda, där den möttes av mycket bittra utfall från Goldbergs f d kolleger. Goldberg startade förvisso en debatt, men knappast med det genomslag som det nya bloggmediet skulle få.
Bloggosfären, det interagerande nätverk av dagböcker på Internet där många skriver ned sina tankar om det personliga, det politiska eller andra ämnen, fick sitt genombrott vid terrordådet mot World Trade Center. Många av de stora mediebolagens hemsidor fick servrarna överlastade och folk började i stället läsa vad som skrevs på bloggarna om händelseförloppet.
Läsarna stannade kvar, för Internet har på allvar börjat penetrera samhället. Det finns cirka 146 miljoner internetanvändare i USA. Omkring 7 miljoner av dessa skriver egna bloggar. Även om varje blogg har ett litet antal läsare så kan något som länkas av många nå ut till en stor läsekrets – särskilt om man tänker på att läsarkretsen för den största tidningen USA Today bara är 2,6 miljoner och nyhetskanalen CNN endast har 450 000 tittare dagligen.
Bloggosfären började uppnå en kritisk massa och 2004 slog bloggarna igenom ordentligt i samband med presidentvalet. Pressackreditering gavs ut för bloggare vid partikonventen. Bloggosfären var en faktor i politiken med sina kommentarer och sin debatt – en debatt som ofta tog sig in i mediernas rapportering.
Rathergate
En av de viktigaste händelserna var ”Rathergate”. Dan Rather, CBS News viktigaste nyhetsankare, hade länge varit föremål för debatt. Goldberg ägnade ett eget kapitel av mycket bitsk kritik åt honom i Bias där han anklagade honom för hans vänstervridning av nyhetsflödet; inom medievärlden hade Rather ofta framhållits som den högsta standarden av objektivitet. Nu publicerade Rather en rad dokument om oegentligenheter och ordervägran som hade skett vid George W Bushs tjänstgöring vid Texas flygnationalgarde 1972.
Men i bloggosfären började dessa dokument granskas och deras autenticitet alltmer ifrågasättas, bland annat genom att man jämförde typsnitt på dokumenten med typsnitt från den tiden. CBS hade svårt att inte ta kritiken på allvar, då bloggosfären nådde så många läsare. CBS reagerade bestört, och en av Rathers medarbetare kallade de kritiska bloggarna för ett gäng snubbar i pyjamas som satt hemma och bara tyckte utan att faktagranska. Snart blev det en hedersterm bland bloggarna att kalla sig pajamaheddin.
Till slut kunde inte CBS garantera dokumentens autenticitet. Man var tvungen att medge att deras källor ljugit för dem och Rather fick be om ursäkt och senare säga upp sig. Bloggosfären hade givit upphov till en mer faktagranskande och påläst journalistik än den journalistiska professionen. Genom att det på så sätt skapades ett momentum kunde man få ett annat genomslag än vad som tidigare varit möjligt.
Den åsiktsdrivna journalistik som bloggarna angripits för liknar dock den som medierna själva uppstod ur. På 1800-talet tillkom de flesta tidningar för att sprida utgivarens idéer, vilket även återspeglades på nyhetsplats. Här är liberalen Lars Johan Hiertas Aftonbladet och socialdemokratiska Arbetet två goda exempel. Men vid 1900-talets början skedde en förändring. Journalistiken professionaliserades för att kunna möjliggöra en neutral och objektiv rapportering.
När sedan de tryckta medierna kompletterades med radio och TV följde denna ideologi med. Oftast var etermedierna statligt styrda eller delar av reglerade oligopol, så att inte ”oansvarig” journalistik skulle komma fram.
”Mediet är budskapet” sade medieforskaren Marshall McLuhan, men det är bara delvis sant. Mediet sätter ramarna för vad som kan sägas och för hur det kan organiseras – men inom dessa ramar finns ett brett utrymme för möjligheter. Visst gynnade etermediernas dyra och komplicerade teknik en centralisering, men det var idéer som gjorde att centraliseringen skulle bli så omfattande.
Objektivitet
Kraven för journalistisk objektivitet sattes oerhört högt, samtidigt som denna objektivitet undergrävdes av att den styrdes av inte så lite paternalism och överhetstänkande. Det var ju under denna tid som man började tala om medierna som en ”statsmakt”. Därför låg det nära till hands att ”avslöja” denna objektivitet som falsk.
Kommunisten Antonio Gramsci formulerade sin hegemoniteori, där det som sades vara objektivt egentligen var ett samförstånd framtvingat av att den dominerande samhällsklassens perspektiv på varje område framställs som sunt förnuft och därmed obestridligt. Det var därför nödvändigt att ersätta de borgerliga intellektuellas”falska” objektivitet med en radikal sådan, som innebar en ”sann” objektivitet, d v s deras idéer.
F A Hayek konstaterade i sin essä The intellectuals and socialism att journalisten knappast är expert på något ämne och är tvingad att bedöma alla företeelser på grundval av ett smalt spektrum av idéer och därefter välja ut de debatter, åsikter och synsätt som skall nå allmänheten, värdera vilka fakta som är relevanta, och i vilken form och med vilken vinkel de skall presenteras och därmed bestämma samhällets dagordning.
En hel FNL-demonstration må ha dragit in i TV-huset 1968, men som Claes Arvidsson beskrev i sin bok Ett annat land – Sverige och det långa 70-talet så ändrade de egentligen inte så mycket. De ersatte den konservativa och paternalistiska objektiviteten med en vänsterobjektivitet. Då det var fråga om en liten yrkeskår – med begränsade möjligheter till inträde på ett fåtal arbetsplatser, kunde idéerna få ett så överväldigande genomslag. Givet hur strukturerna såg ut, passade den radikala journalistiken bättre in än t ex en liberal medieideologi.
Avreglering
De senaste 20 åren har vi sett en avreglering av medierna runt om i världen. Tidigare nationella public servicemonopol har lättats. Fler kanaler, fler stationer, men lite för sällan något kvalitativt nytt. Det publicistiska materialet var fortfarande präglat av den gamla ideologin. Att avregleringarna begränsade frekvenser och licensieringar gjorde sitt till likriktningen. Fler fick möjligheten att komma till tals, på villkor att de följde kraven på vad som utgjorde ”ansvar”. Genom homogeniteten i innehållet riktades också mediernas fokus från jakt på intäkter till jakt på kostnader.
Mer av materialet köps in från nyhetsbyråer, substansen kortas ned (tabloidiseringsvågen beror på att man vill skära ned på det dyra publicistiska materialet), radiostationer spelar de spellistor de fått gratis från musikindustrin. Kostnadsjakten förskjuter journalistiken från redovisning till kommentar. Detta gör uppgiften svårare eftersom journalisterna egentligen borde vidga sin föreställningsram och sina kunskaper om ämnet för att kunna ge det djup som kommentaren kräver jämfört med ren redovisning. Men tyvärr låter man ofta bli att tränga in i komplicerade sammanhang och ersätter redovisningen med tämligen okvalificerat tyckande inom ramen för den egna världsbilden.
Under den tidspress som råder omformas berättelser till att passa in i mallar. Då blir det tydligare att journalistiken drivs av sin egen inre logik, vilket kan utnyttjas av dem som lärt sig den. När journalister tar uppdrag vid sidan om som PR- och mediekonsulter kan man börja fråga sig om professionen bara är tyckare bland andra, fast med större budget.
Den radikala objektivitetens upplyfta journalistroll hade börjat att krackelera innan bloggarna kom.
Homogeniteten och ängsligheten som uppvisas i vissa delar av medierna i dag beror till stor del på de ideologiska val som skapade monopolen och skråtänkandet. En gång i tiden kom skribenter från andra yrken och sysselsättningar och sadlade om till journalistyrket. De skrev om saker de själva hade erfarenhet av, och fler synsätt kom in i yrkeskåren. Men när man, som nu, utbildas till en profession uppstår lättare en gemensam ideologi, som kan vara omedveten, och som även en journalist med avvikande uppfattning är tvungen att verka inom.
Teknikskifte
Det som behövdes för att uppnå en större mångfald var ett skifte till en teknik som var billig, enkel och kunde nås av många. Genom Internet och ett större medieutbud kunde man börja jämföra olika medier och se de skillnader som finns i rapporteringen. Därför handlade många av de första bloggarna om att kommentera och jämföra mediernas innehåll.
Interaktiviteten innebär ett massivt och konstant informationsutbyte mellan individer och nätverk, där massmedierna får problem då de uppdateras ett relativt fåtal gånger och genom att de på grund av tids- och utrymmespress får svårare att erbjuda grundlighet och substans.
I bloggosfären finns den sämsta sortens journalistik, men även den bästa – och allt däremellan. Skillnaden är att kommenterandet och skrivandet påminner om en evolutionär process i stället för centralplanering – en idéernas marknad, där attityden är att det är åsikter och inte sanningar som förs fram och som läsaren måste värdera och interagera med.
Massmedierna kommer inte att försvinna men blir nog tvungna att ändra sin roll. Genom att försöka passa alla, så passar man ingen. De förutseende medierna kommer säkert att mycket tydligare ta ställning och inrikta sig på segment i samhället i stället för geografisk spridning (vilket kan jämföras med hur den brittiska pressen sett ut sedan 1920-talet). Men rollen som en ”statsmakt” sjunger på sista versen.
Framtiden: diversifiering
Hur ser då bloggandets framtid ut? Störst genomslag får bloggarna nog på de ställen i världen där fria medier saknas. Där sällar de sig till faxen, mobiltelefonen och e-postlistan för att sprida information som regimerna inte vill ha ut.
Här hemma kommer bloggskrivarna troligen att skriva mer om lokalpolitik, som sällan de stora medierna har resurser att täcka tillräckligt väl. Dessutom kommer vi att se en större diversifiering för att täcka de ämnen som intresserar bloggarna, men som inte får utrymme i andra medier.
Förutom kommentarer om mediernas innehåll och politiska händelser kommer vi nog att se att bloggarna producera mer av eget material i form av essäer, reportage och intervjuer. I kombination med att tekniken för att göra webb-TV och webb-radio blir billigare och mer tillgänglig kan bloggen bli en del av ny sorts medieplattform.
Då medieproduktionen inte längre bestäms av en grupp, kommer nog också medieurvalet att bli mer personligt, d v s att man inte längre vill ha en färdig medieprodukt, utan väljer ämnen och opinioner själv från olika källor. RSS (Really Simple Syndication) och liknande bloggverktyg är ett första steg mot den personliga webb-tidningen.
Vad kommer bloggosfärens intåg att leda till? Fragmentisering av offentligheten som vi känner den. Den frihet som bloggosfären ger oss är möjligheten att utträda ur den tidigare så allomfattande samsynen på vad som är viktigt och relevant. På detta följer att man kan bygga upp egna gemenskaper med egna debatter. Skiftet finns i hela samhället – vilket är oerhört spännande och oerhört skrämmande för vissa.
Diskussionen om att människor i allt större utsträckning inte delar varandras referensramar, värden och villkor har pågått i säkert 30 år. Men nu kan vi välja inte bara att gå in eller ur gemenskaper – vi kan också välja att tillhöra flera. Man kan läsa både tidningen och bloggen och fler har ett bredare sortiment att göra både goda och dåliga val ifrån.
Länkar:
