Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      
smedjan.com2005-03-03:Några lektioner i ogenerad girighet
Kolumn 2005-03-03
Några lektioner i ogenerad girighet

Public choice är en fin akademisk term för en teori om att byråkratier ägnar sig åt att maximera anslag och prestige åt sig själva. En del arga kritiker menar att sådana antaganden är cyniska och inte stämmer med verkligheten. Men om teorin stämmer och statliga myndigheter ägnar sig åt att berika sig själva och försöka spela så stor roll som möjligt utan andra hänsyn, hur skulle de då agera? Hur skulle de till exempel tackla ett aktuellt problem som att folk blir allt tjockare?

Det första de skulle göra är att förse sig själva med jobb, bekväma skrivbordsuppdrag som att kläcka förslag om vad andra ska göra. Från detaljer som en ”satsning på metoder för att uppmuntra människor att regelbundet använda trappan”, till svepande krav som att alla arbetsgivare i hela landet får i uppgift att få sina anställda att äta hälsosamt och motionera. Sedan får myndigheten uppdraget att utvärdera om förslagen följs. Eller varför inte bilda ”en nationell kommitté för att samordna, genomföra och följa upp”?

Ett annat sätt att skapa jobb åt den egna organisationen är att utreda saker. Vad sägs om en ”kartläggning av livsmedelstillgängligheten (exempelvis utbud av och pris på nyckelhålsmärkt mat, frukt, grönsaker och energitäta livsmedel)”? Hur har vi klarat av att handla mat i alla år utan en sådan?

Varför inte ”följa barns levnadsvanor, kroppsvikt och aspekter på psykisk hälsa i kombination med socioekonomiska faktorer”, ”analysera organisationen kring måltidssituationen inom äldreomsorgen” eller ”inventera behovet av faciliteter för motion och spontanidrott under beaktandet av jämställdhet och jämlikhet” när de ändå håller på?

Och varenda människa begriper väl att läkare inte kan uppmana folk att motionera utan att ”system bör utvecklas för tillämpning, uppföljning och utvärdering”.

Externa informationsinsatser
En annan uppgift vore att hitta en stor och bred målgrupp för externa informationsinsatser. De som är ohälsosamt feta kanske? Fel, fel, fel, fel. De utgör inte någon speciellt stor andel av befolkningen och dessutom skulle de kanske börja ställa krav på konkreta tjänster. En hänsynslöst prestigesökande myndighet skulle vända sig till den stora grupp som inte har några problem med vikten, eller till den ungefär lika stora grupp som kallas ”överviktig” med som inte heller har några hälsoproblem till följd av sin vikt. För en myndighet som vill kommunicera vitt och brett till folket väger en publik på dryga 80 procent normal- och överviktiga alltid mer än de cirka 10 procent som faktiskt är feta.

En myndighet intresserad av prestige och inflytande skulle även passa på att utverka stöd till olika vänner som driver eller kan bekräfta samma agenda som myndigheten i fråga. De skulle vilja ge bidrag till kommuner, landsting, konsumentorganisationer, länsstyrelser, skolor som vill jobba särskilt med myndighetens projekt och friluftsorganisationer. En annan variant är att skapa jobb åt sina vänner i andra organisationer, exempelvis genom att uppdra åt kommuner att genomföra ”hälsokonsekvensbedömningar” av varje beslut eller tillsätta ”folkhälsoråd” med många representanter.

Konferens om fettskatt
Av särskild vikt bland vännerna är tunga forskare. De skulle kunna smörjas med en generös forskningsbudget på säg 80 miljoner kronor, huvudsakligen till ”projekt av interventionskaraktär”, alltså ingrepp i och kontroller av hur vi lever och vad vi äter från myndigheters och andras sida. En riktigt fräck myndighet skulle som grädde på moset avrunda med att föreslå en rejäl internationell konferens (om fettskatt) så att de kan bjuda alla polare de träffat i Bryssel och Washington på EU- och WHO-möten.

En budgetmaximerande myndighet skulle förespråka särskilda skatter och avgifter, hur godtyckligt de än skulle slå och hur osäkra effekterna än skulle vara. De skulle inte backa ens om självaste Skatteverket avråder från att införa dem.

De skulle även skapa syndabockar genom att enbart lyfta fram andras sämsta sidor. De skulle exempelvis jämföra sina egna hälsobudskap – inte med böcker, temaartiklar i morgonpress eller råd från seriösa organisationer och företag som gym eller Viktväktarna – utan med reklam och artiklar i kvällspressen. På så vis kan informationsbudgeten växa och därmed stödet för utarbetande av förslag på förbud och regleringar (utredda, kontrollerade och utvärderade av myndigheten).

Myndigheten skulle naturligtvis visa stor finurlighet i äskandet av ytterligare resurser. När de inte hittat några bevis för att åtgärden de vill genomföra skulle vara effektiv, så skulle de utan att blinka kräva resurser till forskning och till att utveckla utvärderingsinstrument:

Det är svårt att generellt säga hur effektiv hälsoinformation är som styrmedel, vilket betyder att forskningen kring hälsoinformation och hälsokommunikation måste förstärkas, men även att utvärderingsinstrument bör utvecklas och förbättras.

Att helt enkelt ge sjutton i den första kostnadsposten i stället för att instifta två till skulle aldrig falla dem in.

De som menar att public choice är en felaktig teori kan naturligtvis hävda att så här hänsynslöst, självupptaget och girigt skulle aldrig en svensk myndighet agera. Problemet med den invändningen är bara att samtliga förslag kommer direkt från Statens folkhälsoinstitut.

Publicerad 2005-03-03

Tidigare artiklar av Mattias Svensson hittar du här >>

Tidigare kolumner hittar du här >>



De tre tidigare kolumnerna

2005-12-15 Liberalism på allvar?
av Mattias Svensson
2005-12-08 I Hans Karlssons värld är krig fred
av Pernilla Ström
2005-12-01 Mitten är nådd
av Mattias Svensson

Kommentarer på artikeln

Den lönsamma feminismen
av Klas Larson - 2005-03-09 10:28:40

30GSEK vs armhävningar och StPetersburg
av Elling Disen - 2005-03-08 16:24:17

Ingen rubrik angiven
av Fredrik Lindholm - 2005-03-08 12:28:54

Ojdå, girigheten var temat
av Elling Disen - 2005-03-07 17:58:52

Politiker är roliga...
av Fredrik Lindholm - 2005-03-07 11:51:27

Helighet och helighet fru Blom
av Elling Disen - 2005-03-06 17:43:01

Ohelig allians på gång?
av Fredrik Lindholm - 2005-03-05 09:46:36

Trim på jobbet
av Elling Disen - 2005-03-04 18:48:11

Biologin och den svällande byråkratin
av Waldemar Ingdahl - 2005-03-04 16:43:58

Politiskt kapital
av Elling Disen - 2005-03-03 18:15:57

Allvarligt tema
av Fredrik Östman - 2005-03-03 13:02:20

Raljering om ett för allvarligt tema
av Elling Disen - 2005-03-03 11:56:19




Tipsa en vän om den här artikeln!
Till:
Från:

Skriva ut? Klicka här för att få artikeln i ett format anpassat för utskrift. (Öppnas i ett nytt fönster.)
       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv