I förra veckan anordnade Timbro och Svenskt Näringsliv en debatt med bland annat Joachim Vogel, professor i sociologi i Umeå och expert på välfärdsanalys, sociala indikatorer och social rapportering vid Statistiska centralbyrån. Debattämnet var, om ekonomisk tillväxt är ett relevant mått på välfärd. Vogel presenterade en rad olika undersökningar, diagram och statistik för att driva sin linje, som reducerar den ekonomiska tillväxtens betydelse för den så kallade välfärden.
Ett diagram som Vogel flera gånger lade på oh-apparaten för att visa att fattigdomen minsann kan vara stor och välfärden låg, trots att både BNP/capita och tillväxten är hög, väckte viss förundran. Vogel hävdade med emfas att det mått som använts för att visa att fattigdomen bland ensamstående mödrar i USA var skyhög, och att den var låg i de nordiska staterna var ett mått baserat på ett inkomstgenomsnitt för samtliga undersökta länder, alltså ett absolut mått, lika för alla länder i undersökningen.
En ekonom i publiken ställde sig frågande och påstod att bilden visade hur stor andel ensamma mammor som har mindre än hälften av medianinkomsten i landet i fråga – en viss skillnad, eftersom rika länder med större inkomstspridning rent statistiskt kommer att få sämre resultat än fattiga länder med liten inkomstspridning.
Professorn fräste ifrån och uppmanade frågeställaren att läsa innantill. Så här löd texten: Figure 9: Percent living in poverty of children of single mothers. Poverty limit = 50 % of the common median. Source: Unicef (Bradbury och Jäntti 1999).
Professorn hävdade bestämt att common median var ett gemensamt medianmått för alla länder som ingick i studien.
Jag började själv fundera där jag satt i publiken. Det var inte helt lätt att följa alla turer i den tämligen hetsiga debatten. Kunde det vara så att professorn hade rätt? Det verkade i och för sig osannolikt, att nästan 60 procent ensamma mammor i USA i absoluta tal skulle ha en ekonomisk nivå som var lägre än medianinkomsten sammantaget i alla undersökta länder, och att motsvarande siffra för Sverige enbart skulle vara omkring fem procent.
Rätt siffra men fel svar
På Unicefs hemsida hittade jag en länk till Bradbury och Jänttis rapport ”Child poverty across industrialized nations” (Innocenti Occasional Papers, Economic and Social Series, no 71, från september 1999). Efter att ha läst den kan jag konstatera att ekonomen borde ha stått på sig. Rapportförfattarna jobbar genomgående med tre fattigdomsmått, varav två är relativa och ett absolut. De relativa mäter hur många som har max femtio procent av medianinkomsten i respektive land. I det ena räknas medianen på barnfamiljernas inkomster och i det andra ingår alla hushåll. Det senare kallas för ”an overall median poverty line”.
Siffrorna i tabell 3:4 i rapporten stämmer överens med diagrammet som professor Vogel visade. Det är tolkningen som skiljer. Siffrorna mäter fattigdom mätt i the half overall median poverty line. På sidan 12 förklarar rapportförfattarna vad som menas:
An overall median poverty line. This is the 'conventional' relative poverty line. For each individual in a country we calculate their household equivalent income. The poverty line is defined as 50 percent of the median of this variable across the entire population of the country.
I tabellen ingår också fler länder än de västeuropeiska och USA, som Vogel visade i sitt diagram. Originalkällan visar att andelen fattiga ensamma mammor var lägre i Ryssland än i USA i mitten på nittiotalet. Alla som har ett hum om verkligheten i Ryssland vid den tidpunkten fattar att jämförelsen inte är gjord i absoluta tal.
I sammanhanget kan det vara värt att poängtera att mer än vart femte barn (21,3 procent) växer upp med en förälder i Sverige, en högre andel än i något annat OECD-land. USA ligger också ganska högt i detta avseende (16,6 procent). I en annan rapport från UNICEF, Innocenti Report Card, Issue No 1, June 2000, har man också försökt att uppskatta den absoluta fattigdomen bland barn, med hjälp av köpkraftsjusterade växelkurser och utifrån USA:s officiella fattigdomsnivå. Sverige hamnar då på 5,3 procent, att jämföra med 13,9 procent i USA.
Det finns vissa, om än oskrivna, regler som måste följas i det offentliga samtalet. En är att saker och ting faktiskt beskrivs som det de är.
Länkar:
Rapporten
Child poverty across industrialized nations
