Den liberala scenen i svensk debatt Senast uppdaterad: 2005-12-22
 


 

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006


Idéromanen alla pratar om ...
      
smedjan.com2005-05-12:Munkhammar:<br>Dolda syften och dåliga argument Munkhammar:
Dolda syften och dåliga argument

Underligt nog, för att vara en debatt med en professor, verkar det vara relevant att börja detta svar på ett väldigt grundläggande plan: En tes måste underbyggas med argument. Är argumenten hållbara, finns belägg för denna tes – annars inte. Den som driver tesen att alla bilar är blåa, och som kan bevisa det, har belägg för att något som är grönt inte kan vara en bil.

Jag är ideolog och står för principerna personlig frihet, liten stat och öppna gränser. Därför driver jag ofta bland annat tesen att låga skatter ger bättre välfärd. Men denna underbyggs alltid av argument, av fakta som står sig till dess att de eventuellt bevisas vara felaktiga. I så fall skulle jag självklart upphöra med att använda argumentet.

Joachim Vogel kallar sig forskare, ”professor”. Han anger inte vilka principer han står för. Likväl driver han flera teser om bland annat välfärdsstatens förtjänster. Visst, man får vara normativ som forskare, men då ska det anges öppet. Det stora problemet är dock inte att ideologin döljs, utan att tesen underbyggs med ohållbara argument.

”Man måste tänka på vad ens resultat kan komma att användas till innan man forskar”, har Joachim Vogel sagt. Först bestämmer man således vad man vill bevisa, sedan söker man belägg för den tesen.

Låt oss säga att en desperat person vill hävda just att alla bilar är blåa. Dags att söka argument! Men det finns alltför få. Vad göra? Man försöker konstruera några nya belägg. Metoderna kan vara flera:

1. Hitta någon annan som har drivit denna tes, som kan hänvisas till. Sådana visar sig finnas. Andra forskare påstår dock att det finns röda bilar, en del att det inte finns blåa och en del att de finns av många färger. Dessa utelämnas dock, de stör ju tesen. Så gör Vogel med forskningen om välbefinnande, t ex. Han nämner forskare (Layard) som påstår att den stora staten ger välbefinnande men utelämnar sådana (Venhoven) som anser motsatsen. (Se hans tidigare lästips.)

2. Uppfinn ett index. Det viktigaste kriteriet för att något ska anses vara en bil i detta index anges vara att den är blå. Således kommer bara blåa bilar med i indexet. Vips så var ju alla bilar blåa – vilket bevis! Så sker exempelvis i Vogels WISP-index, där höga offentliga utgifter är ett kriterium för god välfärd i ett land. Och länder med höga offentliga utgifter har plötsligt bäst välfärd.

Metoderna som Vogel använder för att uppfinna belägg är fler än så. Dessa exempel syftar till att illustrera att det är avgörande skillnad på att forska i syfte att söka nya fakta om verkligheten och att uppfinna belägg som inte har med fakta att göra.

A är A
Min återkommande invändning mot Vogel är således inte att hans slutsatser är obekväma för mig som liberal ideolog. Fakta är ju fakta. Skulle till exempel starka belägg för att länder med höga skatter också har den högsta tillväxten framkomma, måste man ta till sig detta som intressant information, otippat eller ej. Det jag kritiserar är att han driver en tes med dolda ideologiska förtecken, men som beläggs svagt, selektivt och snedvridet.

Det är jag som står för att fakta är fakta – inte Vogel. Det är jag som står för att öppet redovisa sina principer – inte Vogel.

Vogel avstår inte från osakliga och ogrundade påståenden om irrelevanta aspekter heller denna gång. Han ägnar sig åt att fabulera om vad jag – och Stefan Fölster – har för yrkesroll, hur väl pålästa vi är, vad vi har för avsikter, med mera. Detta avstår jag självfallet från att kommentera.

Det är dock illustrativt att han tycks uppskatta en stor kulturartikel i Dagens Nyheter nyligen, där en journalist kraftfullt kritiserar bloggarnas granskning av traditionella medier. (Det sker också med ohållbara argument; Stefan Jonsson jämfördes aldrig med Pol Pot av Stockholm Spectator, som han påstår.) Vogels reaktion på granskning och kritik är närmast identisk. (Läs Stockholm Spectators perspektiv på saken, här och här.)

Huruvida höga eller låga skatter ger bäst välfärd, hur stor fattigdomen är i USA, eller om tillväxt har betydelse, är inte vad denna diskussion framför allt handlar om. Huvudämnet är det skandalösa i att en professor, tillika framstående företrädare för en statlig myndighet, driver en politisk tes med så dåliga argument.

Fjärde gången gillt!
Vogel besvarar till slut det urval av frågor som fanns med i mitt förra svar. Det är hans första inlägg i debatten om sakfrågan. Utmärkt. Några kommentarer i korthet:

Han bekräftar att höga offentliga utgifter har använts som ett kriterium på god välfärd i WISP och nämner varför. Just det. Men det är likväl ett cirkelargument. Och det kvarstår att Joachim Vogels chef på SCB, Svante Öberg, har förklarat i DN att WISP är ”inte ett bra mått på välfärd eftersom det innehåller ett antal tveksamma komponenter”.

Jag frågade: ”Varför är små inkomstskillnader ett kriterium på god välfärd? Är ett land där den rike har 1 000 dollar och den fattige 10 inte bättre än ett land där alla har 1 dollar?” Vogel svarar: ”Tiodubblas verkligen de fattigas inkomst om inkomstskillnaderna ökar till det hundrafaldiga? Munkhammar menar förstås att det är bra med stora inkomstskillnader, därför att det automatiskt skulle höja även de fattigas inkomster.”

Nej, i min fråga stod inget om kausal riktning. Det jag visade var att små inkomstskillnader är en långt ifrån självklar värdering. Sätts detta som ett kriterium på god välfärd, hamnar ett land där alla är lika fattiga bättre än ett land där alla är ganska eller mycket rika. Vilket man tycker är i bästa fall en värdering, och därför ska ingen av dessa ståndpunkter finnas med som objektivt kriterium.

Hur kunde Bulgarien anses ha bättre välfärd än USA?

”Min bedömning är att välfärdsjämförelser mellan länder på starkt varierande ekonomisk utvecklingsnivå alltid är problematiska”, svarar Vogel. Därpå hänvisar han till en rad sådana jämförelser utförda av allehanda auktoriteter och uppehåller sig särskilt vid UNDP:s Human Development Report. Om inkonsekvensen lämnas därhän, vill jag bara påminna om att jag redan under debatten den 21/4 upplyste om att chefsstatistikern på UNDP, Haishan Fu, har sagt att indexet inte är tillämpligt på rika länder. Och att det inte är vetenskap utan ett policyinstrument, till för att främja en viss politik.

Vogel skriver vidare: ”Nu är det å andra sidan så att välfärdsstaten framför allt hjälper de mest behövande med ett socialt skyddsnät, d v s en minoritet.” Detta påstående är fel i sak och en myt som den stora statens försvarare ofta sprider. I stort sett alla medborgare får del av välfärdstjänster och socialförsäkringar, vare sig man vill det eller ej. Av tio kronor i skatt som den genomsnittlige skattebetalaren betalar in på ett år går åtta kronor tillbaka till en själv. Välfärdsstaten handlar inte om att hjälpa en minoritet, och det är öppet deklarerat – är inte alla beroende av systemen riskerar viljan att betala världens högsta skatter att minska, säger systemets försvarare.

Joachim Vogel förefaller inte själv inse att han driver en ideologiskt färgad tes underbyggd av svaga, selektiva och snedvridna argument. Men vad anser Generaldirektör Svante Öberg om att Statistiska Centralbyrån har stått som avsändare i denna kampanj, för den typen av argumentation – och tonläge? Är det verkligen lämpligt - eller ens acceptabelt?

Publicerad 2005-05-12


Kommentarer på artikeln

Munkhammar och Vogel
av Filip Fors - 2005-05-14 10:29:15

Munkhammars lilla reflexion
av Bengt Franke - 2005-05-12 23:21:53

QUE er Que
av Elling Disen - 2005-05-12 10:17:26




Tipsa en vän om den här artikeln!
Till:
Från:

Skriva ut? Klicka här för att få artikeln i ett format anpassat för utskrift. (Öppnas i ett nytt fönster.)
       
smedjans gruppblogg
av Mattias Svensson,
21/12 14:41

av Mattias Svensson,
21/12 11:03

av Mattias Svensson,
07/12 14:57

av Mattias Svensson,
05/12 13:50

av Mattias Svensson,
05/12 11:57

av Mattias Svensson,
25/11 11:43

av Mattias Svensson,
23/11 15:07

RSS 2.0
Prenumerera med BlogLines
Prenumerera

Arkiv