Star Wars Episode III – Revenge of the Sith
Regi: George Lucas
Äntligen – efter 22 år får man återigen se en glimt av den verkliga Star Wars-sagan. Episode III – Revenge of the Sith är en sammanhållen, fartfylld och pampig tragedi, mörk som en sithlord. Man pustar ut efter två bluddriga episoder med osammanhängande intriger, transportsträckor, tafflig dialog, Jar-Jar Binks, Anakin som barn och en ännu mer barnslig Anakin som tonåring.
Här finns det också element av en realistisk beskrivning av Anakin Skywalkers och republikens fall, som passar in i det klassiska tragediformatet: Det är inte de ondas, utan de godas fel att det går över styr.
Det är den gamla republikens skräck för yttre hot som gör att de ger allt mer makt till staten och avskaffar alla former av maktdelning och kontroll av ledarna. Det handlar om den eviga frågan om vem som vaktar väktarna, som är särskilt aktuell i samband med kriget mot terrorismen.
Och att tekniken var så mycket mer utvecklad i den gamla republiken kan också med lite god vilja förklaras på ett rimligt, liberalt sätt: innovationer och teknik utvecklas i en fri republik och förfaller i det förtryckande rymdimperiet. Jösses, till och med fäktkunskaperna tycks ju falla i glömska under imperiets herravälde…
Dessutom lär jediriddarna ut ett extremt altruistiskt ideal, där alla personliga intressen betraktas som felaktiga, och där en jedi inte tillåts känna kärlek till en annan individ eller sätta dem han älskar före andra. Det är ett munkideal som naturligtvis krockar med den mänskliga naturen, och när Anakin väljer kärleken, ser han sig följaktligen tvungen att gå över till den mörka sidan.
Denna historia hade kunnat göras riktigt trovärdig, om inte George Lucas hade fått så väldigt bråttom att knyta ihop alla trådar, eftersom han slösade bort de första två filmerna på scener som väl mest var reklam för dataspel.
Men, som den här trilogin har avslöjat, är Lucas helt enkelt ingen bra regissör med intresse för människor (i den gamla trilogin regisserade han bara ettan), så man får vara glad för det lilla. Episode III är trots allt den äreräddning som gör att den nya trilogin inte bara kan avfärdas som ett dyrt magplask.
Johan Norberg
