Mimi Reisel Gladstein & Chris Matthew Sciabarra, red, Feminist interpretations of Ayn Rand University Park, PA: The Pennsylvania State University Press, 1999

Den rysk-amerikanska filosofen och författarinnan Ayn Rand uppfattades, trots sina bästsäljande böcker, alltid som en oerhört kontroversiell tänkare. Särskilt det intellektuella etablissemanget tog skarpt avstånd från hennes argumentation för själviskhet och fri kapitalism. Men nästan 20 år efter Rands död är hon mer aktuell än någonsin. Just akademiker har börjat ta hennes idéer på allvar, och allt fler böcker om olika aspekter av hennes filosofi ges ut. Ett nyutkommet och oväntat tillskott är Mimi Reisel Gladsteins och Chris Matthew Sciabarras Feminist interpretations of Ayn Rand, som ställer frågan om Rand kan ha något att erbjuda feminismen, och om feministiska läsningar kan lära oss något om Rand.

På senare år har allt fler börjat reagera på att den västerländska filosofins historia är så mansdominerad. Inte nog med att nästan alla stora filosofer, vars texter finns bevarade, är män. Texterna är också i sig centrerade kring Mannen och hans villkor. Många lärare och studenter inom ämnena filosofi och kvinnostudier efterlyser en alternativ tolkning av filosofins historia, en tolkning som ger större utrymme åt kvinnliga filosofer och åt ett kvinnoperspektiv på filosofin som sådan.

Feminist interpretations of Ayn Rand ingår i serien Re-reading the canon, som är ett försök till just en sådan tolkning. Serien består av essäsamlingar med feministiska tolkningar av några av de viktigaste figurerna inom västerländsk filosofisk tradition, som t ex Platon, Aristoteles, Kant, Hegel och Nietzsche. Meningen är inte att ge en enda Sann Feministisk Tolkning, utan stort utrymme ges för att visa feminismens olika inriktningar. Författarna är sällan överens sinsemellan.

Omdiskuterad filosof
Det är förmodligen svårt att hitta en mer omdiskuterad filosof än just Ayn Rand, och detta gäller inte minst inom det feministiska lägret. Rand var noga med att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män, och att de borde och kunde konkurrera på lika villkor i alla samhällets sektorer. Hon slogs för kvinnans sexuella frihet och hade inget till övers för dem som ville se kvinnan som hemmafru. Samtidigt avfärdade Rand den feministiska rörelsen, och hennes syn på könsrollerna komplicerar bilden.

Efter en inledning av Gladstein och Sciabarra består boken av 19 sinsemellan mycket olika essäer och artiklar, som behandlar Rand, hennes filosofi och hennes romaner, som Atlas shrugged och The fountainhead. I vissa fall rör det sig om kortare personliga betraktelser, och ibland är det längre artiklar med hög vetenskaplig ambition. Även skribenterna utgör en mycket blandad skara. Här hittar vi personer ur Rands egen umgängeskrets, såsom Barbara och Nathaniel Branden, kända "hardcore"-feminister som Susan Brownmiller och akademiker från discipliner som t ex filosofi, psykologi, litteraturvetenskap och antropologi. Resultatet har blivit en bok som har något att erbjuda de allra flesta.

Många av essäerna innehåller hänvisningar till Rands eget liv. Den mest heltäckande biografin ges av Barbara Branden i "Ayn Rand : the reluctant feminist". Här får läsaren en inblick i Rands eget förhållande till män och hennes beundran för egenskaper som av tradition ses som manliga, t ex förnuft, beslutsamhet och mod. Vi kan se tydliga paralleller mellan Rands liv och hennes filosofi. För en mer systematisk (om än komprimerad) genomgång av Rands filosofi får man gå till inledningen.

Rands syn på sex
Störst behållning av boken har förmodligen de som redan läst Rand och känner till något om hennes tankevärld. Här finns såväl intressanta nytolkningar som djupare analyser av enskilda böcker, och även den som är ordentligt insatt i Rands filosofi kan vänta sig en och annan överraskning. En av mina egna favoriter är den liberala feministen Wendy McElroys "Looking through a paradigm darkly", som en gång för alla tar itu med myten om Rand som förespråkare för våldtäkt på grund av hennes våldsamma sexskildringar. (För övrigt ett ämne som berörs av flera skribenter). Eftersom läsaren är allvetande vid de sexscener som ibland uppfattas som våldtäkter, vet vi att ingenting sker mot kvinnans vilja. McElroy poängterar också det faktum att kvinnan aldrig protesterar verbalt. Rands manliga hjältar är inte av en sort som skulle fortsätta om kvinnan sade nej.

En annan mycket intressant essä är Sharon Presleys "Ayn Rand´s philosophy of individualism : a feminist psychologist´s perspective". Rand anklagas ofta för att förespråka ett hårt samhälle, där människor riskerar att gå under. Främst bygger kritiken på att hon ser individualism och rationell egoism som ideala mänskliga egenskaper. Presley jämför denna människosyn med rön från psykologisk och beteendevetenskaplig forskning. Hon finner att Rands ideal inte bara är bra och hälsosamma för den enskilda individen utan också för samhället i stort, eftersom individualism tycks vara kopplad till acceptans av och tolerans för andra människor.

Ett fåtal skribenter tycks ha sett sin medverkan i boken enbart som ett tillfälle att få ösa galla över en person som de intensivt ogillar. Det kanske tydligaste exemplet på detta är radikalfeministen Susan Brownmiller i "Ayn Rand : a traitor to her own sex". Hon raljerar över Rands sätt att skriva om sex och hävdar att Rands filosofi leder till att "Superwoman" måste njuta av att bli våldtagen av "Superman". Hon försöker också göra en poäng av att det exemplar av The fountainhead hon hittade på biblioteket automatiskt föll upp på en sida som innehåller en sexscen. Exakt vad hon vill bevisa med detta framgår dock inte. Om boken hade innehållit mycket av det här slaget, hade det bara blivit tröttsamt, men som några få sidor av kuriosa är det faktiskt ganska underhållande.

Starka kvinnoporträtt
Det kan ibland diskuteras hur mycket skribenterna har förstått av Rands filosofi. En del av dem är så angelägna om att passa in Rand i sitt eget feministiska synsätt att de nästan medvetet missförstår henne. Detta gäller bland annat författarinnan och musikern Karen Michalson i "Who is Dagny Taggart? : the epic hero/ine in disguise". Hennes essä är i stort sett en intressant analys av Atlas shrugged-hjältinnan Dagny som kvinnlig förebild och ett beklagande över att feminismen i så liten utsträckning tagit vara på Rands starka kvinnoporträtt. Tyvärr vill Michalson så gärna övertyga sina feministiska medsystrar om Rands ofarlighet, att hon till slut försöker släta ut Rands kvinnosyn och göra den mer politiskt korrekt.

Bland annat tar hon upp en scen ur Atlas shrugged som nog är den näst mest citerade i essäsamlingen efter den tidigare nämnda sexscenen ur The fountainhead. Det är en beskrivning av Dagny Taggart klädd för en fest, och Rand skriver att "the diamond band on the wrist of her naked arm gave her the most feminine of all aspects: the look of being chained". Detta rimmar naturligtvis illa med de flesta feministers syn på en stark och självständig kvinna. För att komma till rätta med problemet hävdar Michalson att vi inte har att göra med Rands egen åsikt, utan att det handlar om tankarna hos en enskild person i boken (dessutom en person som avgjort tillhör kategorin onda).

Exakt samma scen kommenteras även i "Was Ayn Rand a feminist?" av Nathaniel Branden. Han var Rands närmaste medarbetare i 18 år och borde veta vad han talar om. Här finns ingen tillstymmelse till ursäkt, utan Branden hävdar att detta bara är en del i Rands komplexa kvinnosyn.

Att många av skribenterna tar upp samma saker, men ur olika perspektiv, ökar definitivt bokens läsvärde. Ännu mer intressant blir det genom att vissa författare refererar direkt till varandra. Några av texterna har tidigare publicerats i andra sammanhang, varför en del författare till och med kan citera direkt ur varandras artiklar.

Ingen entydig bild
Något klart svar på om Ayn Rands filosofi går att förena med feminism ges egentligen inte, eller snarare: vi får många olika svar. Eftersom feminismen innehåller så många olika inriktningar, är det omöjligt att göra en enda feministisk tolkning av en text. Håller man sig till den klassiska 1800-talsfeminismen, som kräver lika rättigheter för kvinnor som för män, men i övrigt ser människor som individer snarare än kollektiv grundade på könstillhörighet, finns tydliga kopplingar till Rands sätt att tänka. Ser man däremot till vissa nyare inriktningar som hävdar kvinnans överlägsenhet över mannen, och behovet av statliga ingrepp, har man hamnat på total kollisionskurs med Rand.

Vad många av författarna i Feminist interpretations of Ayn Rand dock är överens om är att Rands filosofi är väl värd att debattera inom ramen för kvinnostudier. För övrigt kan boken definitivt läsas som ett rent nöje för alla som är intresserade av Ayn Rand. För den som blir särskilt nyfiken på någon författare eller tanke i boken finns dessutom ett utförligt notsystem till varje artikel såväl som en presentation av författarna och deras mer kända verk. Detta, i kombination med ett väl genomarbetat alfabetiskt register, gör boken till en guldgruva för den som vill arbeta mer seriöst med Rands filosofi och mottagandet av den.