"För det har kommit en båt med bananer
och det var den som vi väntade på.
Den kom med hälsningar från oceaner
och fick vårt hjärta att varmare slå.
Nu kan vi återgå till gamla vanor
och leva livet som fordom en gång."
Så lät refrängen i Harry Brandelius succéschlager från
1946 "Det har kommit en båt med bananer" med text av Fritz-Gustaf. Om
man frågar någon svensk, född omkring 1930, så minns
han eller hon ofta mycket väl då bananerna dök upp i affärerna
efter kriget. Det är med internationell handel som med mycket annat i tillvaron,
den uppskattas mest av dem som fått uppleva alternativet.
Att handeln hyllas i kulturlivet - och dit får vi väl räkna
Harry Brandelius och Fritz-Gustaf - hör dock inte till det normala. Snarare
tvärtom. I två och ett halvt årtusende har handel ofta betraktats
med misstro, inte minst av så kallade intellektuella. Platon ansåg
att man inte skulle ge handelsmännen en alltför dominerande roll;
då raseras samhället på sikt. Hans lärjunge Aristoteles
skilde mellan "oikonomia" (ekonomi) som betydde att hushålla eller sköta
ett hushåll, vilket var lovvärt, och "chrematistiké", vilket
betyder handel och köpenskap (efter "chrema" = pengar), något som
man inte borde uppmuntra eller ägna sig åt.
Samma inställning präglade tänkandet i Romarriket. Cicero uttrycker
i Om plikterna år 44 f Kr sitt förakt mot i stort sett alla
handels- och hantverksyrken. En man av börd skulle leva av avkastningen
från sina jordegendomar, inte något annat. Och, för att göra
ett långt hopp framåt i historien, så finner vi bl a hos Karl
Marx och 1900-talets realsocialism samma underskattande av handelns betydelse.
Vårt språk är rikt på ord som uttrycker en större
eller mindre grad av misstro mot handel. Ordet "krämare" kommer t ex från
just "chrematistiké". Andra ord som är användbara för
detta syfte är ackordera, beckna, bodknodd, börshaj, finansvalp, geschäft,
gulasch, hamstra, jobberi, kommersialism, kränga, kursa, köpslå,
langa, mellanhänder, månglare, nasare, ockra, pracka, preja, schackra
och spekulera.
Handeln har alltså inte ansetts lika nyttig som t ex jordbruket och industrin,
och handelsmännens vinster har ansetts orättfärdiga. Jag skall
i denna artikel diskutera orsakerna till detta. Men först några ord
om nyttan av handel.
Handelns nytta
I Sverige finns två vanliga berättelser om hur välståndet
skapades. Den ena är berättelsen om välfärdsstaten. Den går
ut på att arbetarrörelsen erövrade den politiska makten, genomförde
omfördelningar från de rika till de fattiga och skapade därmed
välfärd för alla. Den andra är berättelsen om industrialismen.
Den går ut på att ett antal industrisnillen gjorde några geniala
uppfinningar, som sedan blev utgångspunkt för ett antal svenska storföretag
som än i dag utgör den materiella basen för vårt välstånd.
Det finns naturligtvis anledning att framhålla både politikens
och industrins betydelse för Sveriges ekonomiska framåtskridande.
Men bägge dessa berättartraditioner tenderar att bortse ifrån,
eller i varje fall underskatta, betydelsen av det ofta mödosamma och riskfyllda
arbete som genom historien har utförts inom handeln.
Handeln har haft en helt avgörande betydelse för utvecklingen från
fattigdom till välstånd. Före det industriella genombrottet
byggde den ekonomiska utvecklingen huvudsakligen på förbättringar
inom handeln, och de senaste 200 årens tillväxt bygger på en
ömsesidig samverkan mellan förbättringar inom handel och varuproduktion.
Handeln ökar välståndet på följande sätt:
- Handeln gör det möjligt för konsumenter att köpa varor,
även där de inte kan framställas lokalt. På motsvarande
sätt blir det möjligt för företag att tillverka varor
som bygger på råvaror eller insatsvaror som inte kan framställas
lokalt.
- Handeln gör det möjligt att utnyttja arbetsfördelning, specialisering
och stordrift. Därigenom kan fler typer av varor och tjänster framställas
och produktionskostnaderna blir lägre.
- Där handelsvägar löper samman, uppstår konkurrens.
(Ordet "konkurrens" kommer av latinets concurro som betyder just "löpa
samman".) Därigenom blir priserna lägre och företagen får
motiv att ständigt utveckla bättre och billigare produkter.
- Handeln skapar marknadsplatser (torgstånd, butiker, börser, kataloger,
hemsidor etc) där kunderna kan överblicka utbudet och införskaffa
produkterna.
- Handeln utvecklar finansiella tjänster (krediter, försäkringar
etc) och avtalsvillkor (köp, hyra, garanti, service, underhåll
etc) som underlättar för säljare och köpare att göra
överenskommelser som är bra för bägge parter.
Detta innebär inte att fri handel automatiskt löser alla ekonomiska
problem för människor eller att politiska regleringar skulle vara
överflödiga. Däremot kan man säga att en fri handel inom
och mellan länder är en säkrare väg att skapa bra arbetstillfällen,
effektiva företag och högt välstånd, än att lita till
handelshinder. Det visar inte bara erfarenheterna från Sverige och andra
mogna industriländer. Även bland dagens utvecklingsländer och
i de nyligen industrialiserade länderna är den ekonomiska utvecklingen
bättre i länder som tillämpar frihandel än i länder
som försöker bygga upp en industri i skydd av tullar och regleringar.
Ett vackert vittnesbörd om handelns materiella betydelse är det som
Fredrika Bremer skrev i Aftonbladet 1852 om resultatet av den engelska frihandelsreformen
1846:
"Handelsfriheten hade burit frukt, och under dess flagga hade slöjder
och näringar uppblomstrat till nytt liv. Överallt hörde jag samma
talan av alla klasser: välståndet var allmänt där, var
i stigande. Den bleka nödens anlete, som förr hade synts mig så
förfärande, det såg jag ej mer så som förr."
Handeln och det andliga klimatet
Handelns materiella fördelar har, genom kommunismens fall i Europa, blivit
så uppenbara att även många intellektuella är benägna
att erkänna dem. Men insikten är inte djupare än att varje kris
i det kapitalistiska systemet - t ex finanskriserna i början av 1990-talet
och under senare tid - tas till intäkt för att fördöma "globaliseringen",
som är skällsordet för dagen.
Nej, huvudinvändningarna mot handeln handlar numera oftast inte om de
materiella utan om de andliga värdena. Handeln sägs leda till kulturell
förflackning, ett råare samhällsklimat och försämrade
internationella relationer. Det är förvisso sant att det genom historien
har förekommit våld, kolonialt förtryck och andra former av
övergrepp i samband med handel. Handel - liksom t ex politisk och religiös
verksamhet - påverkas av de värderingar, normer och maktrelationer
som råder i samhället. Det onda som genom historien har åstadkommits
i handelns namn är knappast mer omfattande än det onda som har gjorts
i kristendomens namn.
Det intressanta, då en viss verksamhet skall värderas, är därför
inte att upprätta ett historiskt syndaregister utan att försöka
analysera hur verksamheten i sig påverkar värderingar och samhällsuppfattningar.
Vi finner då att de värderingar och ideal som förknippas med
ett civiliserat samhälle - demokrati, humanitet, tolerans och fredligt
umgänge mellan människor - till stor del är frukter av internationell
handel. Vi kan finna en beskrivning av handelns civiliserande effekter redan
i Konungs skuggsjá, en nordisk handbok från 1200-talet:
"En handelsman måste ofta utsätta sig för livsfara. Stundom
ute på havet, stundom i hedniska länder och nästan jämt
bland främmande folkslag. Därför måste handelsmannen ständigt
tänka på att uppföra sig väl på de platser han råkar
befinna sig."
Handeln åstadkommer utbyte
Handel bygger på frivilliga överenskommelser och förtroendefullt
samarbete. I samhällen med omfattande handel stimuleras egenskaper som ansvar
och hederlighet. Medan krig bygger på att erövra byte, bygger internationell
handel på att åstadkomma utbyte. Montesquieu konstaterade följande
i boken
Om lagarnas anda som utkom för precis 250 år sedan:
"Handeln botar fördärvliga fördomar; det är nästan
en allmän regel, att varhelst det finns milda seder, finns det handel,
och att varhelst det finns handel, finns det milda seder. Man bör alltså
inte förvåna sig över att våra seder är mindre grymma
än de var förr. Handeln har lett till att kännedomen om alla
folks seder har trängt in överallt: man har jämfört dem
med varandra, och därav har framgått stora fördelar. Handelns
naturliga effekt är att leda till fred. Två nationer som driver handel
med varandra gör sig ömsesidigt beroende. Om den ena har intresse
av att köpa, har den andra intresse av att sälja, och alla förbindelser
är grundade på ömsesidiga behov."
Genom internationell handel kommer människor i kontakt med andra kulturer,
vilket främjar öppenhet och nyfikenhet. Det är därför
inte så underligt att samhällen med stor internationell handel ofta
är nydanande inom vetenskap och kultur. Det gäller t ex för Aten
på 400-talet f Kr, Florens på 1400-talet och Amsterdam på
1600-talet. Handeln bidrar dels till en materiell rikedom som kan finansiera
vetenskap och kultur, dels till ett öppet samhällsklimat som stimulerar
kreativt tänkande.
Misstron mot handeln
Varför har då denna välståndsbringande, förtroendeskapande
och fredsfrämjande företeelse mötts med sådan misstänksamhet
och sådant förakt genom historien? Jag skall försöka analysera
några orsaker. Först tre förklaringar som kan ha sin grund både
i ideologi och särintresse.
Antikapitalismen
Många intellektuella hyser, av skäl som jag här inte närmare
skall försöka förklara, en allmän misstro mot företagande,
privat ägande och marknadsekonomi. Givet denna antikapitalistiska grundsyn,
är det naturligt att rikta sitt misstroende just mot handeln. Det är
ju sättet som de ekonomiska transaktionerna organiseras på, som konstituerar
skillnaden mellan olika ekonomiska system.
Visst finns det skillnader mellan hur jorden brukas i ett kapitalistiskt och
ett socialistiskt samhälle. Visst finns det skillnader mellan stålproduktionen
i marknadsekonomier och planekonomier. Men dessa skillnader är sekundära.
De är en följd av den primära skillnaden, nämligen hur transaktionerna
är organiserade: om producenterna styrs av ekonomiska incitament eller
administrativa kommandon, om produkterna fördelas genom plånboken
eller ransoneringskorten.
Det är handeln som 1900-talets ideologiska strid på det ekonomiska
området har gällt. Det finns, med vissa extrema undantag som t ex
lysenkoismen och Kim Il Sungs tänkande, ingen självständig socialistisk
teori som handlar om hur morötter, stålplåt eller andra varor
rent fysiskt skall framställas eller transporteras.
Nationalismen
Internationell handel kan hota nationella producentintressen. Och de nationella
intressena har ofta ett försteg i den offentliga debatten. De finns, till
skillnad från de utländska intressena, oftast på plats, talar
det inhemska språket och har de rätta kontakterna med makthavarna.
De kan spela på främlingsfientlighet och säga sig värna om
de nationella intressena. Allt detta skapar en grogrund för protektionistiska
strömningar.
I slutet av 1800-talet gick nationalismen som ett spöke runt Europa. I
kulturlivet var nationalromantiken förhärskande och i ekonomin protektionismen.
År 1888 fick Sverige sin första stora partipolitiska strid, som också
engagerade en bred allmänhet, nämligen frågan om spannmålstullarnas
återinförande. Protektionisterna vann. Om denna strid har Gustaf
Fröding skrivit en rolig dikt, "Tullskyddsriddarnes marsch", där några
rader lyder:
"Godsägarsäten, stadiga, runda
säckar, det inhemska rågmjölets värn,
sitta i riksdagen. Tullstrider stunda.
Måtte ej pannkaka bli av affärn! ---
Heliga tull ! dig hylla och följa
tjocka patroner med mjölgrötigt mod.
Bränning på bränning, bölja på bölja
hävas i tullarnes syndaflod."
Intoleransen
En annan typ av ideologiskt motstånd mot handeln bygger på religiösa
motiv. Dagens svenska episkopat fullföljer en lång tradition av religiöst
grundad protektionism. Även här har maktpolitik och särintressen
spelat in. Kyrkan gjorde länge anspråk på att vara samhälls-
och kulturbärare. Den internationella handeln hotade kyrkans andliga monopol
genom att öppna landet för främmande religiösa och sekulära
impulser. Voltaire beskrev i sina
Filosofiska brev 1734 hur handeln skapar
en religiös tolerans:
"Gå in på börsen i London, en plats som är mera respektabel
än många kungliga hov, och där kommer du att se representanter
för alla nationer samlade för mänsklighetens bästa. Där
behandlar juden, muhammedanen och den kristne varandra som vore de av samma
religion och otrogen kallas endast den som gör konkurs."
För en präst kan det nog vara en fördel om man för sin
ståndpunkt kan hänvisa till något bibelord. Här kan därför
Johannesevangeliets beskrivning av hur Jesús driver månglarna ur templet
vara lämpligt:
"I templet stötte han på dem som sålde oxar och får
och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska
av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar.
Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till
dem som sålde duvor sade han: ´Bort med allt det här! Gör inte
min faders hus till en saluhall.´"
Eller varför inte ränteförbudet i femte Mosebok:
"Du skall icke taga ränta av din broder, varken på penningar eller
på livsmedel eller på något annat varpå ränta kan
tagas. Av utlänningar må du taga ränta, men icke av din broder."
Vi kommer därmed in på en av de mörkaste tanketraditionerna
i Västerlandet, nämligen antisemitismen. Ett inslag i judehatet har
varit föraktet för handeln. För Karl Marx, som kulturminister
Marita Ulvskog nyligen satte högre än Jesús, gick antikapitalism och
antisemitism hand i hand. Så här skrev han 1843:
"Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan.
Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans
världslige Gud? Pengarna. Nåväl! Frigörelsen från
schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska, verkliga judendomen
vore hela vår tids frigörelse."
Den svårbegripliga handeln
De tre förklaringar till handelsfientligheten som har beskrivits ovan - antikapitalismen,
nationalismen och intoleransen - är viktiga i vissa kulturer och under vissa
epoker. Men handelsmotståndet ligger som en kulturell underström, som
är mer omfattande än några av dessa ideologier. Det tycks som
om det finns något i själva handeln som ger upphov till misstänksamheten.
Jag tror vi kommer förklaringen på spåren om vi betänker
vad en kinesisk ämbetsman formulerade i en protestskrivelse till kejsaren
år 178 f Kr:
"Enligt lagen är handelsmän underlägsna, men i stället
är de förmögna och respekterade. Trots att männen varken
plöjer eller sår och kvinnorna varken föder upp silkesmaskar
eller väver, klär de sig i det finaste siden och äter det bästa
köttet och grödorna."
Ämbetsmannen hävdar två saker: För det första gör
handelsmännen, till skillnad från t ex bönderna, ingen synbarlig
nytta. För det andra kan handelsmän bli mycket framgångsrika.
Det finns i alla samhällen en benägenhet för avundsjuka. Alla
som har det påtagligt bättre än de flesta andra, möts av
vissa människor med ogillande. Men det finns vissa typer av framgång
som fördras lättare än andra, nämligen den framgång
som är begriplig.
Vi förstår vad det är som gör Peter Forsberg till en skicklig
ishockeyspelare och Marie Fredriksson till en lysande artist. Därför
står vi ut med att de är rika. Inom näringslivet förhåller
det sig ibland annorlunda. Här kan det vara svårare för en utomstående
att på ett enkelt sätt avgöra en människas förtjänster.
Att Marita Ulvskog har sån medial framgång i sina angrepp på
Håkan Mogren och vissa andra storföretagsledare bottnar i att få
utanför företagsledningarnas och företagsanalytikernas krets
(och tyvärr inte heller alla inom dessa kretsar) seriöst kan bedöma
om de har gjort sig förtjänta av sina höga löner. (Att vi
faktiskt inte behöver bry oss, om vi inte själva som aktieägare
tillhör motparten i löneförhandlingarna, kan vi för tillfället
lämna därhän.)
Svårförklarad handelsverksamhet
I ett modernt näringsliv går skillnaden mellan de svår- och lättbedömda
framgångarna inte exakt mellan handel och industri. Mogren är ju t
ex en industriledare. Vi har lättare att bedöma - och därmed acceptera
- handelsmannen Ingvar Kamprads insatser. Men historiskt sett har framgångsrik
handelsverksamhet varit mer svårförklarad - samtidigt som den ofta
varit betydligt mer förmögenhetsskapande - än andra ekonomiska
aktiviteter. Och även i dag gäller att många typer av handelsverksamhet
är svåra att närmare förklara.
Stig Malms attacker på finansvalparna faller väl in i mönstret
av att skälla på en grupp som gjort sig förmögen på
ett tämligen obegripligt sätt. Nu behöver vi ju i ett seriöst
sammanhang inte fästa något större avseende vid denne Malm.
Mer allvarligt är att även en mycket beläst och djupt tänkande
person som Harry Järv på denna punkt lyckas nå ner till förre
LO-ordförandens intellektuella nivå. Järv skriver i den nyligen
utgivna Prometheus´ eld om s k finansmän, som inte producerar
någonting, utan bara skyfflar pengar av och an, varvid dessa på
ett mirakulöst sätt ynglar av sig, och som kan ha redovisade inkomster
på inemot hundra miljoner kronor om året (i något fall över)".
Det finns tre huvudförklaringar till att framgångar inom handeln
är så svåra att förklara och förstå:
- För det första är det som handeln omedelbart åstadkommer
inte lika fysiskt påtagligt som det som åstadkommes i andra verksamheter.
Handeln omvandlar inte berg till malm, malm till stål eller stål
till bilar. Handeln tycks bara köpa något billigt och sälja
samma sak litet dyrare.
- För det andra bygger framgångarna till stor del på abstrakt
kunskap och kompetens som är svår att beskriva. Det handlar bl
a om intuition, social kompetens, förhandlingsskicklighet och en förmåga
att dra systematiska slutsatser av de erfarenheter man gör på marknaden.
Det är lättare att beskriva hur det går till att odla morötter
eller valsa stål.
- För det tredje bygger framgångar inom handeln på kunskap,
som visserligen går att beskriva men som förlorar sitt värde
om den blir allmänt känd. Framgångsrika affärsmän
har ofta ett informationsövertag som de inte gärna vill släppa
på. De får snabbare reda på förändringar i utbud
och efterfrågan. De har bättre kunskap om transportvägar och
marknadsplatser. De har bättre kontakter med viktiga nyckelpersoner.
En duktig jordbrukare kan med stolthet visa upp sin åkerjord, sina redskap
och sitt utsäde. En framgångsrik gruv- eller fabriksägare kan
visa upp sina anläggningar och maskiner. En förmögen handelsman
kan möjligen visa upp sina rikedomar men kan eller vill kanske inte berätta
exakt hur de har åstadkommits. Detta gör att handelsmannen betraktas
med misstänksamhet och hans vinster som orättfärdiga. Det gör
också många handelsmän onödigt defensiva då de beskriver
sin roll. Vi märker det bl a i att uttryck som "påslag" och "marginal"
används för att beteckna det som i andra näringsgrenar med större
stolthet kallas "förädlingsvärde".
Men att underskatta handelns betydelse är förödande, vilket
kommunismen bevisat i vårt århundrade. Jordbruk och industri kan
inte fungera effektivt i en miljö som inte styrs av marknadens osynliga
hand. Och handeln kan inte fungera utan enskilda människor som är
beredda att arbeta hårt, ta risker, göra experiment och lära
sig mer om människors behov och tillverkningens förutsättningar.
Initiativ, kreativitet, kompetens
Det är handeln som utgör länken mellan människors önskningar
och tillverkningens möjligheter. Individualiseringen, informationsrevolutionen
och internationaliseringen skapar helt nya möjligheter för handeln.
I en värld där hindren för handel inom och mellan länder minskar,
och där kostnaderna för transporter, överföring och bearbetning
av information sjunker, är det en helt öppen fråga hur, var och
av vem den mest framgångsrika handeln organiseras. Framgången kommer
att bero på den faktor som genom årtusenden har spelat en viktig roll
för handelns utveckling och som i framtiden blir den helt avgörande,
nämligen enskilda människors initiativförmåga, kreativitet
och kompetens.
För att handelns potential skall kunna förverkligas, måste
vi skapa ett samhällsklimat där handelsmännen accepteras och
uppskattas. Här skulle också de intellektuella kunna göra en
insats. Att konkretisera det abstrakta, att göra det svårbegripliga
gripbart, är ju inte något som borde vara helt främmande för
författare eller journalister. Det finns föredömen, t ex Erik
Gustaf Geijer, som vid sitt besök i London 1809 skrev ned följande
i sin dagbok:
"Stiger man i övra våningen till Lloyd´s kaffehus - denna dunkla
oansenliga medelpunkt för världens handel - och ställer sig på
en av balkongerna, så har man hela tavlan under sig, och det förvirrade,
från byggnadens väggar återskallande sorlet av denna mängd
röster och språk slår örat nästan som bullret av
ett vattenfall. Här har jag stått hela timmar - den enda betraktande
lätting jag kunnat märka - drömmande över den sysselsatta
skaran, som rör sig för min blick, och har lärt mig att ej undra
över deras iver, över den uppmärksamhet, som spänner alla
deras muskler, över deras käcka, djupa, liksom efter varje vinst spejande
blick, då jag betänkte, att ett ord, ett handslag, ett par rader
skickar seglare över alla hav och kanske i ödemarkens djup lastar
kamelen - öknens skepp, såsom araben honom kallar."
