Coulson, Andrew J,
Market education : the unknown history
(Social Philosophy & Policy Center/Transaction Publishers, 1999)

Skall vi fortsätta med eviga skolreformer i blindo, eller skall vi svälja stoltheten och försöka lära oss av historiska erfarenheter? Andrew Coulson förespråkar i Market education det senare alternativet. Hans studier är omfattande. De spänner från det antika Grekland, fram till våra dagar och omfattar ett flertal länder. Många framgångs- och skräckexempel lyfts fram, och många myter punkteras på vägen.

Slutsatsen är lika radikal som den är välunderbyggd: en helt fri marknad för utbildning, där makten över utbildningen lämnas i föräldrarnas händer, är vad som gett bäst resultat.

Kampen mellan kunskap och indoktrinering
Genom historien finner vi två dominerande motiv för ett samhälle att bry sig om utbildningen. Det första är den vällovliga förhoppningen, att barn skall stå redo att möta vuxenlivets utmaningar med kompetens och kunskap i bagaget. Det andra motivet är den mindre aktningsvärda avsikten att indoktrinera och forma alla individer till ”rätt” sorts medborgare, med eller utan föräldrarnas medgivande.

Coulson visar övertygande att föräldrar närmast universellt drivs av det första motivet. Undersökningar världen över visar att föräldrar lägger vikt vid kunskaper som ger ett bra yrke och sociala färdigheter. Tonvikten ligger på matematik, det egna språket samt på att utbildningen är varierad. Färdigheter som artighet, flit och upptäckarglädje ses också som fundamentala. Det andra motivet, att med tvång indoktrinera via utbildningen, finns nästan uteslutande hos politiker och demagoger.

Redan de gamla grekerna
Viktiga lärdomar om utbildningsväsendet finns redan i lärandets vagga; det antika Grekland. Aten kom att blomstra genom kulturell utveckling, handel och lärande. Där var föräldrarna fria att söka utbildning hos vem de ville. Utbildning tillhandahölls av en ny yrkeskår, de så kallade sofisterna, som mot betalning undervisade om vitt skilda ting. Vad som undervisades bestämdes av efterfrågan, inte av majoriteten. Så kunde exempelvis Aspasia – själv kvinna – undervisa kvinnor och bli rik på kuppen, trots att majoriteten fann detta högst opassande. Läskunnigheten bland befolkningen var den tidens högsta.

I Sparta, däremot, var staten ansvarig för undervisningen. Dess syfte var att drilla befolkningen till lydiga undersåtar. Att undervisa i retorik var förbjudet. Ett kompakt motstånd fanns mot innovation och variation. Spartanernas läskunnighet var låg, även med den tidens mått.

Hellre privat än välgörenhet
Frestelsen att indoktrinera barn har inte bara funnits hos statliga makthavare, utan också hos olika kyrkor. I England under 1800-talets början valde majoriteten, även bland de allra fattigaste, att anlita billig privatundervisning, hellre än att sända barnen till gratis undervisning i kyrkans regi.

Filantropi har den effekten att det är givarens önskemål, snarare än de tänkta elevernas behov, som tillgodoses. Ibland har det blivit riktigt fel. I USA kom vita filantroper att finansiera svartas skolgång. Den vanliga uppfattningen var dock att svarta lämpade sig bäst för kroppsarbete, varför undervisningen syftade enbart till detta. Omkring 1890 rådde stor konsensus kring denna syn bland filantroper i norra USA. Ofta har filantropi bara bidragit till att traditioner stelnat, och innovationer uteblivit. Det är skäl nog till varför även fattiga och utsatta vanligen föredragit privata, vinstdrivna skolor när sådana funnits.

Myten om offentliga skolor
När undervisning blev en offentlig angelägenhet under 1800-talet, var det för att öka sammanhållningen i samhället, liksom läskunnigheten och antalet elever i skolgång. Att detta blev resultatet är däremot en myt. Coulson visar, med exempel från flera länder, att offentliga skolor bara trängde undan existerande privata skolor. Läskunnigheten var vida utbredd redan innan de offentliga skolorna gjorde entré, oftast trots statens insatser, som gjorde mycket för att hindra fri press och boktryckning.

I stället för sammanhållning har offentliga skolor skapat olösliga konflikter. Katoliker och invandrare förlöjligades och beskrevs som samhällsfarliga i amerikanska skolböcker, böcker som även katolska barn och barn till invandrare tvangs läsa. Det sågs som en offentlig uppgift att ”omskola” barnen. Ledande pedagoger ansåg till och med att barn var statens egendom. Ku Klux Klan var bland de pådrivande för obligatoriska, offentliga skolor, för att se till att barnen fick ”rätt” undervisning.

Under 1900-talet har skolan blivit slagfält för andra religiösa, pedagogiska och politiska särintressen, som alla velat införa sin agenda på dagordningen för alla barn. Ofta står valet mellan att tvinga på andra sina egna värderingar, eller att låta andra tvinga sina värderingar på ens egna barn. Motsättningarna blir därför oundvikliga i enhetsskolan.

Välgrundade slutsatser
Market education bjuder på många fler exempel i sin historiska och nutida exposé. Slutsatserna blir därför välgrundade. Fem kriterier har historiskt samverkat för ett generellt blomstrande och innovativt skolväsende. Det är frihet, konkurrens och vinstmöjligheter för skolor, och valmöjligheter och finansiellt ansvar för föräldrarna.

Coulson avslutar med en diskussion kring olika reformförslag. Slutsatsen är att så kallad skolpeng inte räcker, även om ett sådant system kan uppfylla åtminstone kraven på konkurrens, valmöjligheter och vinstmöjligheter.

Så länge staten betalar, finns inte incitament för kostnadseffektivitet. Den som skall använda skolan betalar inte, och behöver därför inte bry sig om utgiftsnivån. Det finns också risk för att privata skolor formar egna lobbyorganisationer för att höja statens skolutgifter. En annan aspekt är att folk gör mer aktiva och upplysta val, när det gäller något man själv betalar för.

En minst lika viktig sida av skolpengen är att den som betalar alltid kommer att utöva betydande makt. Så länge staten betalar, kommer restriktioner och regleringar alltid att finnas (många vill inte tvingas betala för exempelvis nazistiska, kommunistiska eller olika religiösa friskolor, men var går gränsen?).

Avdragsmöjligheter och konkurrerande stipendier kan hjälpa de fattigaste in på marknaden. Det vore en bättre hjälp än de gratisskolor som stat och välgörenhet misslyckats med genom historien.

Market education är inte bara en viktig och faktaspäckad perspektivvändare. En eloge måste också ges för språket. Boken är full av metaforer, ordvändningar och en god portion humor, som hjälper en igenom en tjock bok i ett stundtals torrt ämne.