Många länder i f d östblocket har fått god finansiell
hjälp av George Soros efter murens fall. Det gör tyvärr inte
att hans förment djupsinniga tankar om kapitalism och globalisering blir
vare sig roligare eller klokare.
George Soros är en av vår tids mest framgångsrika finansmän.
Genom sina stiftelser har han dessutom gjort stora insatser för demokratiseringen
i Öst- och Centraleuropa. Problemet är bara att Soros också
har ambitionen att framstå som en djupsinnig tänkare och kritiker
av den globala kapitalismen.
Inte ens Soros fanclub av vänsterintellektuella lär dock tycka att
hans nya bok -- ja, det skulle vara titeln, då -- The crisis of global
capitalism (Little Brown, 1998), är särskilt intressant läsning.
Att nationalekonomi inte är, och heller inte kan bli, en vetenskap i naturvetenskaplig
bemärkelse, är en föga originell åsikt. Den blir knappast
mer spännande, eftersom andra personer redan framfört en klarare och
mer välformulerad kritik av nationalekonomin. Visst är kritiken av
nationalekonomins vetenskapliga anspråk motiverad. Frågan är
om någon egentligen går omkring och tror att nationalekonomin kan
jämställas med fysiken. Jag tror inte det, och om de ändå
skulle finnas, lär de knappast vara ett samhällsproblem av den dignitet
som Soros antyder.
Marknadsfundamentalism
Inte blir det bättre, när storspekulanten skriver att det avgörande
hotet mot det öppna samhället är något som han kallar för
"marknadsfundamentalism".
När Soros för två år sedan skrev en stor artikel i Dagens
Nyheter på samma tema, utbröt allmänt jubel bland svenska kulturskribenter,
även om ingen egentligen förstod sig på Soros vaga filosoferande.
Och han har knappast blivit klarare i dag.
För vilka är egentligen marknadsfundamentalisterna? Om man skall
tro Soros, är det personer som inte ser andra värden än rent
ekonomiska -- det enda som räknas är profiten -- som motsätter
sig alla former av statliga ingrepp i ekonomin och som dessutom skaffat sig
ideologiskt världsherravälde de senaste tio åren!
Man undrar nästan över vilka kretsar Soros rör sig i. Jag har
träffat många marknadsliberaler, men jag har ännu inte träffat
någon av dessa marknadsfundamentalister.
Sanningen är förstås att de extrema marknadsliberaler som Soros
beskriver inte existerar, och ytterst få skulle vilja leva i ett samhälle
grundat på de åsikter som tillskrivs marknadsfundamentalisterna.
Nyttiga regleringar
Att det finns andra värden än de rent ekonomiska är i själva
verket en förutsättning för ett liberalt samhälle. Samma sak
gäller naturligtvis regleringar av olika marknader -- utan dem skulle marknaderna
inte fungera. Liberaler kan också göra långa listor över
saker som staten och politikerna är bäst på att sköta --
det kan gälla allt från finansieringen av skolan till gatubelysning
och stridsflygplan.
Och när de offentliga utgifterna, i det land som ofta beskrivs som det
mest marknadsliberala, USA, uppgår till en tredjedel av BNP, och de flesta
länder i Europa styrs av socialdemokrater, kan man väl ändå
inte prata om att marknadsfundamentalism styr världen.
Ovanpå detta lyckas Soros dessutom med att proppa sin bok full av de
vanligaste politisk-filosofiska flosklerna av typen "människor lever
i sociala sammanhang".
Nej, att man är en bra valutaspekulant, gör inte att man även
kan ägna sig åt filosofiska spekulationer.
Det värsta är dock att Soros inte har något intressant att
säga om finansmarknaderna.
Asienkrisen
IMF fungerar dåligt i dag, slår Soros fast. I stället för
att på allvar diskutera IMF:s roll, konstaterar han snabbt att det räcker
med en ny organisation som fungerar på ungefär samma sätt som
dagens IMF, d v s garanterar de pengar som investerare lånat ut till riskfyllda
länder. Och i en av de hetaste frågorna i spåren av den ekonomiska
krisen i Asien, nämligen regleringar av de fria kapitalrörelserna, har
Soros ännu mindre att säga. Efter att på en dryg sida ha resonerat
lite kring frågan, konstaterar han: "Längre än så här
vill jag inte gå när det gäller att beskriva lösningar. Kanske
har jag t o m gått för långt."
Så intressant blev det.
På en punkt har han dock rätt. På ett ställe i boken
är Soros nämligen bekymrad över att den ekonomiska krisen i Asien
kan komma att leda till protektionism och politisk extremism av det slag vi
redan sett i Malaysia.
Synd bara att Soros bok inte handlar mer om detta verkliga hot mot det öppna
samhället.
