Ärkebiskop K G Hammar uttalar sig starkt kritiskt om globalisering och
frihandel. Kyrkans företrädare duckar då de får frågan om ärkebiskopens åsikter
är kyrkans officiella ståndpunkt. Men på hemsidor och i andra texter kan en
tydlig agenda avslöjas, där ekonomisk tillväxt, marknadsekonomi och frihandel
ställs i så dålig dager som möjligt. Ofta genom direkt osanna påståenden om
världens tillstånd.
Den som har läst debattinlägg av och intervjuer med ärkebiskopen på senare
tid har fått en mycket kritik bild av frihandel och globalisering. För en medlem
i Svenska kyrkan med rakt motsatt uppfattning är det intressant att veta om
dessa uttalanden är biskopens personliga eller kyrkans officiella ståndpunkt. På
direkt fråga från mig svarar Svenska Kyrkans Informationsservice kort och gott
att ärkebiskopen uttalat sig som privatperson. Den som vill veta kyrkans
uppfattning hänvisas till kyrkans hemsida.
Där hittar man kritik mot världshandeln, men ingenting om dess positiva
sidor. Kyrkan ställer sig bland annat bakom en organisation som heter Föreningen
för Rättvisemärkt, som rättvisemärker varor och som påstår att frihandeln
bidragit till orättvisor. Följaktligen kan man fråga sig om kyrkan genom sitt
stöd till denna organisation anser att den liberaliserade världshandeln bidragit
till orättvisor och att mer reglerad handel därför är önskvärd. När Kyrkans
Informationsservice blir konfronterad i ämnet meddelar man att det över huvud
taget inte finns någon officiell ståndpunkt inom kyrkan rörande dessa frågor:
”Kyrkan är inte som ett företag där en officiell policy uttalas, utan här råder
en mångfald av uppfattningar.”
Detta svar är besynnerligt. Kyrkan som organisation har alltså ingen åsikt i
frågor om rättvisa, fattigdom och globalisering – ämnen man samtidigt är starkt
engagerad i. Nu är det inte på detta vis. Kyrkan tar nämligen ställning, och det
mycket tydligt. Den vill bara inte erkänna konsekvenserna av sina
ställningstaganden offentligt. Argumenten är genomgående baserade på kritik mot
frihandel och ekonomisk tillväxt, ofta med stöd av rent vilseledande och osanna
påståenden.
Kyrkan vilseleder
I skriften Svenska kyrkans internationella uppdrag, utgiven av Svenska
kyrkans mission och Lutherhjälpen (Svenska kyrkans officiella
biståndsorganisation) kan man under rubriken "Den orättvisa världen" läsa:
Konsekvenserna av en ekonomisk ideologi som enbart baseras på ekonomisk
tillväxt och fria marknader har blivit tydliga. Tillväxten har inte skapat
arbetstillfällen i någon större utsträckning och inte kommit större delen av
jordens befolkning till godo.
Kyrkan ger här uttryck för en primitiv, tillväxtfientlig åsikt om
marknadsekonomin, baserad på påståenden om att den inte har lett till
utveckling. Men under de senaste decennierna av global tillväxt har faktiskt
knappt en miljard nya arbeten tillkommit. Men detta faktum hindrar inte kyrkan
från att påstå att det inte har skapats arbetstillfällen "i någon större
utsträckning". När ekonomin växer och mer produktion kommer till stånd skapas
naturligtvis arbetstillfällen. Detta är särskilt tydligt i fattiga länder, som
ju har sin konkurrensfördel i arbetsintensiva branscher; det är just fattiga
länder, som har satsat på öppenhet och fria marknader, som snabbast har fått del
av tillväxten. I samma kapitel fortsätter man:
Den växande klyftan mellan rika och fattiga är en tendens över hela världen.
Trots att fattigdomen minskar procentuellt ökar antalet fattiga människor. I
slutet av 1990-talet levde 1,5 miljarder människor i absolut fattigdom ...
Världsbanken beräknar att de kommer att vara 1,9 miljarder 15 år senare ...
Orsakerna till ökande fattigdom måste sökas i globala skeenden.
Detta är inget annat än ett försök att vilseleda människor. Klyftan mellan
rika och fattiga i världen har inte alls ökat. Under 90-talet har andelen
absolut fattiga minskat med c:a 100 miljoner till mindre än 1,2 miljarder
människor. Till skillnad från det kyrkan påstår beräknar Världsbanken att
antalet människor som lever i absolut fattigdom kommer att minska; det är bara
att gå in på Världsbankens hemsida och se med egna ögon.
Enligt Världsbankens prognoser för år 2015 kommer antalet människor i absolut
fattigdom att ligga mellan 777 miljoner och 1 157 miljoner. Det är alltså
snarare orsaken till den minskande fattigdomen i världen som måste sökas i de
"globala skeendena", för att använda kyrkans egna ord. Skriften går sedan till
attack mot företag i väst.
Livsmedelssäkerhet berörs i hög grad av maktkoncentrationen av den genetiska
mångfalden, bland annat rätten till patent. Patenträtten på lokal och kollektiv
kunskap håller på att tas över av de stora företagen från de människor där
kunskapen vuxit fram.
För att över huvud taget erhålla patent genom WTO-reglerna finns ett
nyhetskrav, det vill säga att det ska vara en företeelse/uppfinning som är ny
och okänd. Att då tala om att storföretag tar patent från människor som bär med
sig en kunskap som "vuxit fram" faller på sin egen orimlighet. Kan det handla om
ett försök att vilseleda människor för att skapa oro inför institutioner som
patent och WTO?
Kyrkan för slutenhet
Under avsnittet "Prioriterade områden" skrivs att ”Lutherhjälpens uppgift är
att bistå människor i deras kamp för självförsörjning och värdighet”.
Självförsörjning är ett begrepp inom handelsteorin som bygger på slutenhet. Den
egna industrin ska skyddas från all utländsk konkurrens för att kunna producera
allt som landet behöver. Innebörden av självförsörjning är att invånarna hindras
från att köpa de varor från utlandet som till äventyrs är billigare och bättre
än de inhemskt producerade. Men det är denna slutenhet som Kyrkans biståndsorgan
ser som sin uppgift att åstadkomma.
Slutna stater har dessutom en tendens att utvecklas i en icke-demokratisk
riktning. Antalet länder som satsar på självförsörjning är lätt räknade. Ett
exempel är Nordkorea. Det är inget föregångsland i något avseende och dess
invånare lever tyvärr inte med någon större värdighet. Detta är inte på något
sätt överraskande. Det är nämligen naivt att tro att det mest effektiva är att
göra allting själv. Detta gäller nationer såväl som enskilda människor.
Självförsörjning är direkt kontraproduktivt om målsättningen är att bekämpa
fattigdomen. Måtte inte de fattiga länderna lyssna till Lutherhjälpens råd – för
de fattiga människornas skull.
Osanna påståenden
En organisations hemsida på Internet har naturligtvis en mycket officiell
prägel. På hemsidan kungör man som bekant vem man är, vad man vill och vad man
står för. Inte heller här framgår det att kyrkan präglas av en mångfald olika
uppfattningar. Svenska Kyrkans Mission beskriver situationen i Asien under
rubriken "Ekonomiskt uppsving och fall":
Den ekonomiska tillväxttakten i Asien har varit mycket stor i de flesta
ostasiatiska länder... Den ekonomiska tillväxten har inte automatiskt lett till
någon materiell förbättring för regionens fattiga, och i det uppkomna krisläget
drabbas de fattiga hårt i och med att arbetslösheten ökar.
Detta är ett grovt osant påstående som ingår i kyrkans försök att utmåla
tillväxt som något irrelevant för de fattiga. I Indonesien har till exempel den
andel som lever i extrem fattigdom minskat från 58 till 15 procent. I Malaysia
har motsvarande minskning gått från 37 till 5 procent. På bara 30 år har
undernäringen i regionen minskat från 43 till 13 procent! Att hävda att detta
faktum inte är en materiell förbättring är hårresande. Flera länder i
Sydostasien har praktiskt taget uppnått ett välstånd i nivå med Västeuropa. Det
är sant att regionen erfarit problem på sistone, men genom att dessa länder
hunnit ta så oerhört många steg framåt före Asienkrisen, har de ändå en oändligt
mycket bättre situation nu än i utgångsläget.
”Jubel 2000” är en internationell kampanj som kräver avskrivning av de
fattigaste ländernas icke betalbara skuld. Kyrkan stöder denna kampanj. Via
hemsidan kan man komma in på något som heter "Spelet om maten". Under rubriken
"Situationen i världen" kan man läsa följande:
Produktionen av cashewnötter har varit Moçambiques största industriella
arbetsplats med mer än 10 000 anställda och många fler bland bönderna som
levererar till industrin. 1995 tvingade Världsbanken regeringen att som ett led
i strukturanpassningsprogrammen avskaffa exportavgiften på obearbetade nötter...
80 procent av fabrikerna är i dag stängda. I stället för att fabrikerna i
Moçambique avlägsnar de hårda skalen som innehåller syre, exporteras de till
Indien... Världsbankens krav upplevdes i Moçambique som orimlig inblandning på
ideologisk grundval ... Därefter återinförde parlamentet exportavgiften på 20–22
procent förra året. Denna skyddstull skall över ett antal år ge industrin
möjlighet att utvecklas, så att den bättre kan klara sig i den internationella
konkurrensen.
Empirin visar att öppna länder utvecklar sin industri snabbast. Skyddade
industrier har nämligen inga krav på sig att effektivisera. Varför har inte den
skyddade produktionen av cashewnötter fram till 1995 i Moçambique utvecklats
tillräckligt? Är det möjligen på grund av att den varit just skyddad? Det måste
vara bättre med en effektiv arbetsdelning mellan två u-länder än att skydda en
ineffektiv oreformerad industri.
På annan plats i "Situationen i världen" klagar Jubel 2000 över att
Filippinernas sockerindustri (som ”är i mångt och mycket ineffektiv” och har
dubbelt så höga priser som på världsmarknaden) blir utkonkurrerad på grund av
frihandel. Men på vilket sätt gagnar det invånarna i Filippinerna, som ju också
är konsumenter, om de tvingas betala dubbelt så mycket för sockret? Det är väl
rimligen bättre att människor arbetar i lönsamma industrier som kan producera
sådant som filippinska företag kan göra relativt sett bättre och billigare än
andra länder, än att konservera en ineffektiv och skyddad sockerindustri?
Än en gång går Jubel 2000 till angrepp mot frihandeln, trots att dess
egentliga syfte är att argumentera för skuldavskrivning. Varför? Är motviljan
mot frihandeln något slags kyrklig överideologi? Ett rimligt krav för
skuldavskrivningen borde för övrigt vara att de länder som får sina lån
efterskänkta öppnar sina marknader, annars kommer de mycket snart att behöva nya
lån.
Varför smussla?
Kyrkans engagemang för att komma till rätta med fattigdomsproblemet i tredje
världen är värd all respekt. Däremot är kyrkan inte värd att respektera när den
vilseleder och far med osanning, vilket den gör i frågor om globalisering och
frihandel. En institution som agerar på det viset inger inte förtroende. Det
framgår också med kristallklar tydlighet att kyrkan är en institution vars
perspektiv hör hemma långt ut på vänsterkanten. Varför försöker Svenska kyrkan
smussla med sin uppfattning, svara undvikande och smyga in sin globaliserings-
och frihandelsfientlig propaganda i skrifter och på hemsidor?
Är det möjligen för att det annars skulle ställa ett påtagligt
demokratiproblem inom kyrkan i öppen dager? De politiska ställningstaganden som
Svenska kyrkan både direkt och indirekt gjort speglar nämligen inte vad
majoriteten tyckt i det demokratiskt valda Kyrkomötet (Kyrkans riksdag). Trots
att de borgerliga partierna varit mer än dubbelt så stora som övriga partier
tillsammans, har kyrkan ägnat sig åt vänsterretorik. Kyrkan har inte haft
väljarnas mandat att agera som den har gjort. Denna brist på respekt för
demokrati är fullständigt oacceptabel.
Jag tillhör Svenska Kyrkan – än så länge. Detta för att jag tycker att kyrkan
har representerat godhet och pålitlighet. Tyvärr börjar denna min bild att
krackelera. Genom att kyrkan framför grova osanningar om globaliseringens
effekter, samtidigt som den försöker mörklägga sina officiella
ställningstaganden, tycker jag att det finns skäl att ifrågasätta pålitligheten
och kanske även godheten.
Länkar:
