De som försvarar kapitalismen talar ofta och gärna om det välstånd som skapas
och hur frivilligt utbyte mellan människor gynnar såväl fred och samförstånd,
som svaga och utsatta. När kapitalismens kritiker istället fokuserar på det
orättvisa med företag och investerare som försörjer sig på att göra vinst och få
avkastning på kapital, är det färre som reser sig till kapitalismens försvar.
Det finns det egentligen ingen anledning till.
Orealistisk procedur
En av mina favoritskribenter, Virginia Postrel, brukar använda kontaktlinser för
att öka klarsynen. Låt oss därför starta vid ett köksbord i det forna
Tjeckoslovakien. Där ägnade kemisten Otto Wichterle något år av sitt liv åt
att forma polymergele till mjuka kontaktlinser, sedan
forskningsprojektet lagts ner av den tjeckiska socialstyrelsen. Han lyckades
till slut ”med en procedur som specialister i optik ansåg som absurd och
orealistisk, det vill säga med polymerisering i öppna, roterande former”.
Processen licensierades till företaget Bausch & Lomb.
Postrels fotnot förtäljer inte vem som fick licenspengarna. Med tanke på att
Tjeckoslovakien vid denna tidpunkt var kommunistiskt kan man åtminstone anta att
den stat som lade ner forskningen ändå lade beslag på licenspengarna för den av
Wichterle upptäckta processen. Någon privat äganderätt existerade inte,
definitivt inte någon äganderätt till idéer.
En invändning mot statlig konfiskation är att inte många skulle offra
köksbord och fritid åt att framställa nyttiga uppfinningar, när det inte finns
något hopp att få lön för mödan. Något den dåliga välståndsutvecklingen i
Tjeckslovakien och andra kommunistländer bekräftar.
Men frågan om rättvisa talar även den för kapitalismen. Det är väl knappast
rättvist att en person som uppfinner en ”orealistisk” procedur, vilket möjliggör
förbättringar för en väldig massa människor, inte har rätt till någon materiell
belöning för detta?
Företagens insats
En och annan av kapitalismens kritiker kan falla till föga för att den
ursprunglige uppfinnaren trots allt har rätt till licenspengar,
patenträttigheter eller liknande. Problemet, menar de, är när företag och
investerare sedan tar över och gör vinst på dessa uppfinningar.
Steget är dock ofta långt mellan en aldrig så genial uppfinning till en
säljbar och utvecklad produkt. Det tog årtionden innan den mjuka kontaktlinsen
kunde tillverkas billigt nog för att kunna säljas till konkurrenskraftigt pris
(det fanns ju redan hårda linser och glasögon på marknaden). Produkterna behöver
också utvecklas och förbättras. Det tog exempelvis 34 år mellan Otto Wichterles
framgångar i köket, och introduktionen av engångslinsen i USA år 1995.
Under dessa årtionden har Bausch & Lomb betalt för laboratorier och
experiment, för tillverkningsfabriker och marknadsföring. Varje månad har
forskare och annan personal kunnat hämta ut lön. Detta långt innan det funnits
en färdig produkt att sälja och tjäna några pengar alls på. Investerare har,
till skillnad från personalen med månadslön, avstått från sina pengar och
möjligheten att konsumera dem under dessa årtionden. De har dessutom tagit
risken att det inte blir något kvar alls av de satsade pengarna. För att få
tillbaka dem har krävts en företagsledning och personal med kompetens att
utveckla en färdig produkt som dessutom måste vara bättre än andra liknande
produkter för att sälja. Vägen till vinst på en så enkel produkt som
kontaktlinser är alltså en decennielång, osäker och omdömeskrävande process. Är
egentligen de investerare och företagsledare, som tar sin del av ansvaret i en
sådan komplex process, mindre berättigade till sin del av vinsten än den
ursprunglige uppfinnaren?
Vi behöver inte veta allt
Det fina med kapitalismen är att vi inte behöver kunna detaljer i varje
produktionsprocess. Som producenter behöver vi kunna vårt eget jobb, och allt vi
som konsumenter behöver ta ställning till är om vi tycker det är värt att köpa
produkten. Huruvida företagen gör vinst eller inte borde vara likgiltigt.
Men vi begriper inte hur de stora vinsterna skapas. Därför skapar VD-löner
och företag som går med miljardöverskott ofta upprörda känslor. Andra sätt att
få tag i pengar begriper vi oss på. Därför gratuleras lottovinnaren, som på måfå
plockat sju rätta nummer, och mitt i jantelagens Sverige kan även kungen leva i
pompa och ståt. Vem som helst kan ju råka födas av rätt föräldrar.
Avundsjuka och okunskap är en dålig grund att basera en genomtänkt
rättviseteori på. Trots allt inser nog de flesta att vi har större nytta av dem
som förser oss med kontaktlinser till överkomliga priser, än av lottovinnare och
avdankade envåldshärskare.
Länkar:
