Robert Nozick
Invariances
Cambridge: Belknap Press of Harvard University Press, 2001.
Finns det någon egentlig sanning? Existerar moraliska sanningar eller är moral
något vi själva konstruerat? Frågor som dessa har gäckat filosofer i tusentals
år, och åsikterna går fortfarande starkt isär.
I Harvard-filosofen Robert Nozicks sista bok Invariances, som kom ut nyligen,
diskuterar han objektivitet i förhållande till en rad olika ämnen, däribland
både fysik och biologi. Boken innehåller också ett kapitel om etik, som kanske
är bokens mest intressanta del för den politiskt intresserade. Den har nämligen
tolkats som ett moralfilosofiskt försvar för nyliberalismen, på engelska ”libertarianism”,
och därmed hamnade Nozick återigen i politiskt blåsväder.
Nozick är mest känd för sin bok Anarki, stat och utopi från 1974. Där
argumenterade han kraftfullt och livligt för individuella rättigheter,
äganderätt och den minimala staten. Han gjorde sig snabbt kontroversiell i
akademiska kretsar men blev lika snabbt en förgrundsgestalt för den växande
liberala rörelsen. Med briljanta resonemang och färgstarka exempel visar han
varför kollektivismen innebär förtryck av individer, varför beskattning är att
likställa med tvångsarbete och varför det enda staten bör ägna sig åt är att
skydda människor från varandras tvång.
I Anarki, stat och utopi utgår Nozick från att människor har rättigheter. Boken
inleds med orden: ”Individer har rättigheter, och det finns handlingar som ingen
får utföra mot dem”. Han blev emellertid livligt kritiserad för att inte ha
försökt motivera dessa rättigheter med grundläggande moralfilosofiska argument.
Thomas Nagel kritiserade honom för att presentera en ”libertarianism without
foundations”. Läggs den efterlängtade grunden med Invariances?
Spelteori och etisk rationalitet
I Invariances ger Nozick i varje fall ett möjligt svar på vad som egentligen
utgör rättigheternas moraliska ursprung.
Resonemanget om etik börjar från den absoluta början. ”Vad är egentligen etik”,
frågar sig Nozick, ”och hur kommer det sig att alla samhällen har någon form av
etik?” Inte någonstans finns ett samhälle där alla handlingar är tillåtna i alla
sammanhang. Svaret är att människors handlingar hänger samman på många olika
sätt, och att en handling av en människa ofta påverkar andra människors liv på
viktiga sätt. Etikens funktion är att handskas med sådana möjliga konflikter,
och styra människors handlingar så att resultatet gynnar båda parter. Med
Nozicks egna ord:
It makes mandatory the widest voluntary cooperation to mutual benefit; it makes
only that mandatory; and it (in general) prohibits interactions that are not to
mutual benefit, unless these are entered into voluntarily by all parties, or
unless these interactions (such as the act of punishing another) are in response
to previous violations of the principle or to preparations to violate it.
Det han alltså säger, förutom att utbyten som leder till ömsesidig nytta är av
godo, är att handlingar som inte leder till ömsesidig nytta och som inte ingåtts
av fri vilja ska förbjudas. En person eller grupp ska inte kunna tvinga en annan
person att göra något som han inte vill och som gör att han hamnar i ett sämre
läge än om de inte haft något utbyte alls.
Nozick aktar sig dock noga för att hamna i etisk egoism, den etiska teori som
menar att var och en ska handla endast med målet att han eller hon tjänar så
mycket på det som möjligt. Den andra principen som Nozick föreslår, att
ofrivilliga utbyten ska förbjudas om de inte är till ömsesidig nytta, hindrar
nämligen människor från att köra över andras rättigheter för att maximera sina
egna syften. På så sätt skiljer sig Nozicks idéer i Invariances från den etiska
egoismen.
Frihet och autonomi
Denna syn på etiken har förstås politiska konsekvenser. Eftersom etikens kärna
är frivilliga val, går det inte längre att med hänvisning till etik reglera
folks sexuella eller religiösa preferenser – eller att tvinga vissa människor
att betala för andra. I stället skapas en utvidgad personlig sfär av frihet och
autonomi.
Nozick menar dessutom att dessa etiska principer är relevanta för alla
människor: ”Ethics is universal because the possibility of beneficial
coordination and cooperation is universal.” På samma sätt som faktauppfattningar
koordinerar våra handlingar i förhållande till omvärlden, koordinerar de etiska
normerna människors handlingar i förhållande till varandra. Eftersom människan
är beskaffad på ett visst sätt, finns det vissa etiska normer som är
oföränderliga. Dessa normer är de som är effektiva på att uppnå etikens mål, som
alltså är att koordinera människors handlingar till ömsesidig nytta.
Nozick skissar också på ett system med högre och lägre etiska normer. De lägre,
grundläggande normerna är att man ska ha respekt för andra människors liv,
frihet och negativa rättigheter. De högre normerna innefattar omtanke om och
ansvarstagande för medmänniskorna. De olika nivåerna av etiska normer har olika
status. Den lägsta nivån, att respektera andra människors frihet och autonomi,
bör vara obligatorisk för alla människor i alla samhällen. De övriga nivåerna
bör däremot vara upp till var och en. Vissa stater kommer förmodligen att
försöka införa mer omfattande lagstiftning och bestraffa dem som inte är
tillräckligt medkännande eller ansvarsfulla, men det menar Nozick vore
felaktigt. Bortsett från att bestraffa rättighetskränkningar, ska staten hålla
sig borta från etikens område.
Filosofiska brandfacklor
Det bästa sättet att avgöra vilka etiska principer som är mest effektiva vad
gäller att uppnå moraliska mål är att inte vara part i det aktuella fallet
ungefär som en domare, som anses mer objektiv när han dömer i mål som han inte
själv berörs av. Ett sådant förhållningssätt till etiken för kanske tankarna
till andra filosofer som funderat i liknande banor. Adam Smith, ansåg till
exempel att korrekta moraliska påståenden fattas av en ”ideal observer”. Nozicks
gamle trätobroder och kollega vid Harvard, John Rawls, menade att man skulle
utgå från en position bakom en ”slöja av okunnighet” – i syfte att kunna vara så
opartisk som möjligt.
Andra aspekter, exempelvis etikens ändamålsenlighet och möjligheten att relatera
etiska principer till människans förhållande till naturen, har intressanta
likheter med den aristoteliska traditionen. John Locke, vars inflytande är
tydligt märkbart i Anarki, stat och utopi, saknas däremot i stort sett helt i
Invariances. Nozick är inte så intresserad av att försvara gamla idéer utan
tänker hellre nytt, och hans böcker rymmer influenser från många olika hörn av
filosofin.
Nozick ger ett nyfiket intryck. Han slänger sig över nya, spännande
frågeställningar med en märkbar förtjusning. I Invariances undersöker han ett
brett spektrum av filosofiska frågor och upptäcker fascinerande kopplingar
mellan dem. På så sätt (och helst med spelteoretiska resonemang) sprider han
också ljus över klassiska filosofiska frågeställningar.
Denna nyfikenhet resulterar ibland i avstickare till ämnen som bara är vagt
relaterade till den huvudsakliga framställningen. En av dessa avstickare i
Invariances skisserar ett politiskt valsystem. I stället för att ha ett
traditionellt proportionellt system som i Sverige, eller ett system med
enmansvalkretsar (som i Storbritannien) föreslår Nozick ett system som han
kallar ”winner take proportional all”. I grunden bygger det på enmansvalkretsar,
men systemet ger en annan syn på hur rösterna i parlamentet ska fördelas. I
stället för att den som vunnit sin enmansvalkrets får alla valkretsens röster så
ska rösterna i parlamentet fördelas efter den proportion av rösterna i
valkretsen som de olika ledamöterna fått. Ledamöterna har alltså inte en röst
var, utan en fraktion av en röst var, där fraktionen är lika stor som den
fraktion av valkretsens röster som han eller hon fått. I valkretsar med två
kandidater kommer fraktionen alltså vara mellan 0,5 och 1. Några av de fördelar
som Nozick ser i detta system är dels att kandidaterna får större anledning att
bygga bredare valkoalitioner för att få fler väljare bakom sig, vilket gör det
mindre lockande att rikta sig till smalare intressegrupper, dels att väljarna
har större anledning att rösta, eftersom deras röster får inflytande vare sig
deras kandidat vinner eller förlorar.
Nozick fortfarande libertarian
Invariances innehåller ingen konklusiv teori om etiken. Den ältar inte frågan ur
alla möjliga synvinklar för att försöka bevisa författarens tes en gång för
alla. Nozick skriver inte på det sättet. I stället försöker han tänka nytt,
belysa frågor ur vinklar som andra missat och slänga ut brandfacklor som kan
sporra diskussion och filosofiska framsteg.
Därför vore det både synd och felaktigt att framställa Invariances som ett
försök att lägga grunden till hans teorier i Anarki, stat och utopi. Det är inte
det Nozick haft som mål när han skrev boken. Han var snarare ute efter att
presentera ännu ett sätt att se på etiken och dess funktion i samhället, att
fördjupa diskussionen.
De idéer som framförs i Invariances kan dock användas som etisk grund för
libertarianska politiska idéer. Bokens fokusering på frivillighet gör idéerna
oförenliga med tankar om en stor stat med inflytande på massor av områden i vårt
liv. Det går inte ens att tvinga någon att betala för en annans intressen. Det
libertarianska elementet är återigen centralt i Nozicks filosofi.
Själv sade Nozick att Invariances tillsammans med Anarki, stat och utopi och
Philosophical explanations är den av hans böcker som bidrar mest till det
intellektuella samtalet. Huruvida den kommer att få lika stort inflytande som
Anarki, stat och utopi är förstås svårt att säga så snart efter utgivningen. Den
är inte alls lika lättillgänglig eller tydligt politisk som Anarki, stat och
utopi. Inte desto mindre är den värd att läsa – för den diskuterande
argumentationen, nyfikenheten och Nozicks sällsamma förmåga att belysa
filosofins fundamentala frågor i ett helt nytt ljus.
