Alla talar om globaliseringen, men få tycks veta vad den rent konkret innebär.
Men nu finns ett index som beskriver globaliseringens olika inslag, och därmed
också kan ranka hur globaliserade olika länder är. Samtidigt avslöjas några
oväntade samband. Globaliseringen gör inte bara människor lyckligare, utan kan
också vara jämlikhetens och välfärdsstatens räddning.
Ett ständigt omtalat fenomen, men få tycks veta vad det egentligen handlar om.
Så kan man sammanfatta begreppet globalisering. För vad innebär det egentligen
bortom de abstrakta fraserna? Managementkonsultfirman AT Kearney och den
amerikanska tidskriften Foreign Policy har med ett Globalization Index, som nu
kommer ut för andra gången sedan starten, försökt dekonstruera begreppet och
göra det tydligare. Att man dessutom visar på en rad intressanta samband gör
inte det hela sämre.
Globalization Index är uppbyggt kring variabler som utrikeshandel och
direktinvesteringar – tämligen vanliga mått i sammanhanget – men också kring
deltagande i internationella sammanhang, t ex hur många länder ett visst land
har diplomatiska förbindelser med och hur villigt det är att delta i
internationellt samarbete. Vidare undersöker man i vilken utsträckning folk har
personligt utbyte med andra länder, både genom resor och via telefon och
Internet. Globalisering är mer än bara handel och kapitalflöden. Att människor
kan kommunicera över lands- och kontinentgränser är nog så viktigt – inte minst
när det gäller att sprida nya idéer och ny teknik. I undersökningen har man
försökt få med globaliseringsfaktorer från alla områden.
De ekonomiska variablerna är handel, direktinvesteringar och kapitalflöden, de
personliga är resande, turism och internationell teletrafik, de tekniska är
antalet internetsiter och användare samt hur många säkra servar för exempelvis
e-handel, det finns. Det politiska utbytet slutligen mäts som antal ambassader,
FN-uppdrag landet deltar i samt medlemskap i internationella organisationer.
Irland mest globaliserat
Indexet toppas av Irland följt av Schweiz, Singapore, Nederländerna och Sverige
på femte plats. USA kommer först på 12:e plats (landets stora hemmamarknad är
huvudförklaringen till detta). Irland, som i år tog över förstaplatsen från
Singapore, är världens överlägset mest globaliserade land, till stor del
beroende på landets mycket omfattande ekonomiska utbyte med omvärlden. Irland
når nästan lika höga poäng på enbart handelsvariabeln som tvåan Schweiz totalt
skrapar ihop. Sist av de 62 undersökta länderna kommer Iran.
Notabelt är även att flera av de stora utvecklingsländerna, Kina, Indien och
Mexiko, hamnar långt ner på listan. Rapporten visar dessutom att en nedgång i en
faktor ofta kan kompenseras av en uppgång i en annan. Trots att det
internationella resandet minskade kraftigt som en följd av terrorattackerna mot
World Trade Center, har världen inte blivit mindre globaliserad sedan dess. Det
minskande resandet ersattes nämligen snabbt av en ökning i den internationella
teletrafiken.
Gör globaliseringen oss lyckligare? Det är en av de oväntade frågor indexet
försöker besvara. Sambandet mellan lycka och grad av globalisering är förvisso
inte rapportens huvudnummer, men den samkörning som man gjort mellan indexet och
World Values Survey – en amerikansk undersökning som visar hur bra folk trivs
med livet – är både nyskapande och intressant. Människor som bor i globaliserade
länder är generellt sett mer nöjda än de som bor i mindre globaliserade länder.
Detta gäller även om man korrigerar för inkomstnivån. Irländarna är mer nöjda
med livet än de dubbelt så rika, men mindre globaliserade, tyskarna. De öppna
taiwaneserna är nöjdare än de tre gånger rikare, men mer slutna, japanerna.
Välfärdsstatens räddning?
Något som är mer betydelsefullt är att AT Kearney’s och Foreign Policys rapport
slår hål på en av de mest seglivade myterna i globaliseringsdebatten – att
globaliseringen leder till ett ”race to the bottom” där högskatteländer och
välfärdsstater konkurreras ut. Graden av globalisering och skattetrycket
förefaller vara okorrelerade. Ser man på de länder som ligger i topp är två av
länderna på fem-i-topp-listan, Nederländerna och Sverige, högskatteländer medan
de övriga, Irland, Schweiz och Singapore, har relativt låga skatter.
Med detta inte sagt skatterna inte spelar någon roll. Ser man till resultaten av
andra undersökningar, främst då Fraser Institutes Economic Freedom of the World
och Heritage Foundation/Wall Street Journals Index of Economic Freedom, finns
ett entydligt positivt samband mellan ekonomisk frihet och välstånd. Höga
skatter och i synnerhet statsutgifter har en klart negativ inverkan på
tillväxten.
Globalization Index är dock intressant på så sätt att den inte enbart tar med
frihetsfaktorer utan även tekniska förhållanden som IT-användning. Statsvetaren
och föregångsmannen inom forskningen om kollektiva beslut, Mancur Olson menade i
How bright are the northern lights? att frihandeln är anledningen till att
Sverige inte har gått under som en följd av de mycket omfattande regleringarna
och skatterna. De tekniska globaliseringsfaktorer som Globalization Index
innehåller kan också bidra till att förklara hur Sverige lyckats behålla sin
välfärdsstat trots globaliseringstrycket.
Ser man på fenomenet i omvänt perspektiv kan man därför dra slutsatsen att det
är globaliseringen som har möjliggjort bevarandet av högskattestaten. De
tillväxtvinster som uppstått genom Sveriges höga globaliseringsgrad, frihandel,
Internetanvändning, resande och deltagande i internationella sammanhang, har
kunnat användas för att betala en del av kostnaderna för högskattepolitiken.
Hade Sverige varit mindre globaliserat hade den politik som förts de senaste 30
åren sannolikt medfört statsbankrutt och ekonomiskt-politiskt kaos på samma sätt
som motsvarande politik ledde till i t ex Argentina och Uruguay för 50 år sedan.
Globaliseringen har med andra ord paradoxalt nog gjort det möjligt att föra den
politik anti-globaliseringsrörelsen önskat, eftersom den gjort att det funnits
mer att ta av och fördela. Ett mer näraliggande exempel på hur en marknadsvänlig
politik på ett område kan finansiera statsingripanden på ett annat är det
svenska beslutet att stå utanför EMU 1999. Hade Sverige gått med då, hade det
kostat statskassan uppemot 100 miljarder i ökade lånekostnader som följd av
högre räntor och en ofördelaktig växelkurs. Nu har pengarna i stället kunnat
användas till bl a AMS och trams.
Globalisering ger jämlikhet
En mycket vanlig invändning i debatten är att globalisering skulle leda till
ökad inkomstojämlikhet. Kritikerna har rätt när de säger att inkomstojämlikhet
kan vara negativt, men de förklarar sällan under vilka omständigheter så är
fallet. Att grannen har högre lön och finare bil är ju inte i sig något problem.
För en person som har en kraftigt avvikande inkomst – uppåt eller nedåt – kan
detta emellertid få negativa konsekvenser. Bill Gates skulle sannolikt ha svårt
att behålla den levnadsstandard han är van vid om han flyttade till Burundi,
genom att utbudet av varor och tjänster anpassade till hans vilja att spendera
skulle vara begränsat. På samma sätt skulle en burundier, som nu klarar sig på
ett par tior om dagen, få svårt att hitta mat och boende för de summorna om han
flyttade till Tokyo. Det är nackdelarna med inkomstspridning, men fördelarna är
väldigt stora, exempelvis ökade incitament till arbete och förkovran.
Frågan är emellertid om detta över huvud taget är relevant i debatten om
globalisering. Flera undersökningar visar att inkomstspridningen är okorrelerad
eller negativt korrelerad med graden av globalisering, tillväxt och ekonomisk
frihet. Ovannämnda Fraser Institutes undersökning visar att inkomstspridningen
är minst i relativt fria länder och störst i de ofriaste, och
Världsbanksekonomerna David Dollar och Aart Kraay hittar ingen tydlig
korrelation alls mellan tillväxten och graden av jämlikhet.
Globalization Index visar också ett ganska tydligt samband. Inkluderar man
faktorer som mäter teknikanvändning och internationellt utbyte, ser man att
länder med hög grad av globalisering i allmänhet också har en ganska låg
inkomstspridning. Även här kan det handla om att länder, som genom
globaliseringen nått en hög levnadsstandard, har råd att försämra incitamenten
för exempelvis utbildning genom att minska löneskillnaderna. Slutsatsen av
Globalization Index-rapporten måste vara att globalisering inte är detsamma som
ekonomisk frihet utan ett komplement till den. Globaliseringen kan rädda ett
land undan de värsta skadorna av en marknadsfientlig politik, och därför skall
vi inte lita på globaliseringen som patentmedicin för mer liberala reformer och
ett friare samhälle.
