Den avgående moderata riksdagsledamoten Margit Gennser är en aningen besvärlig
människa. Kanske är det detta som har gjort henne framgångsrik och respekterad.
Som sin idol, Lilla My, tänker Margit själv. Hon tar reda på fakta och bestämmer
sig efter eget huvud. Inte efter andras.
Den avgående riksdagsledamoten Margit Gennsers sakkunskaper och självständighet
har gjort henne kontroversiell inom moderaterna. Det är inte alltid bekvämt med
den som är påläst och säger ”men…” när resten vill banka igenom beslutet och gå
hem till middagen. Med vassa argument på bred skånska har hon fått alla att
sätta sig ner i bänkarna igen och tänka om, tänka nytt och annorlunda. Men till
slut tröttnade partiet. I det senaste provvalet placerades hon utanför valbar
plats, vilket resulterade i att hon valde att inte ställa upp till omval.
Nu lämnar hon riksdagen efter exakt 20 år. Inte för att dra sig tillbaka och
pyssla i trädgården som många andra 70-åringar, utan för att skriva och slåss i
EMU-debatten.
- Jag hade velat sitta kvar som riksdagsledamot och arbeta med EU-politiken,
säger hon. Men det kommer snart en folkomröstning, och då tänker jag skriva
artiklar och böcker för att påverka.
Typiskt nog avviker hon från partilinjen. Hon tror på mindre av centralisering,
vilket har lett till ett motstånd mot EMU. Carl Bildt har kallat henne ”vår
officiellt deklarerade och certifierade dissident om EMU”.
Gunnar Hökmark säger: ”Hon är kunnig och intresserad. Det var bra att hon
argumenterade emot euron. Det skadar inte att kvalificera debatten. Hon tvingar
oss att resonera utifrån hennes perspektiv också.”
Margit har slagits mot Apoteksmonopolet. Mot löntagarfonder. För
marknadsekonomi. För äganderätt. Hennes viktigaste gärning under tiden i
rikspolitiken är– förutom att vara lite grus i maskineriet här och där –
pensionsreformen. Utan hennes skarpa argument och envisa förhandlingsarbete hade
den troligen sett helt annorlunda ut – och den hade varit betydligt mindre
liberal. Då hade vi inte fått några orange kuvert i brevlådan.
Som Margit säger: ”Djävulen sitter i detaljerna.”
- När vi skulle göra om pensionssystemet tänkte de andra i basbelopp och
förmånsbaserade system. Men sådant står för orättvisa, tycker jag, och försökte
visa att man kan göra något helt annorlunda.
Den reform som det står Margit Gennser på innebär att riskerna sprids. En del av
pensionsinbetalningarna går till dagens pensionärer och en del till varje
enskild, som själv får bestämma hur de ska investeras. ”Vi får göra våra misstag
själva”, säger Margit. ”Rätten att göra sina egna misstag skapar ett dynamiskt
samhälle.”
Lagar och anständighet
Margit är liberal på väldigt många sätt. Till tidningen Nyliberalen säger
hon ”Det ska inte finnas många lagar, men några behövs, liksom anständighet.”
Hon talar ofta och tydligt om hur skadlig den omfattande politiken är. Däremot
vill hon inte kalla sig extremliberal.
- Jag ser familjen som den minsta enheten i samhället. Den ska uppfostra och
stå för social kontroll i samhället. Barn ska ges rätt attityder från början.
Stabilitet måste komma underifrån.
Hennes politiska engagemang kom sent i livet. Hon jobbade i några år som
lärare, och blev sedan produktansvarig för kurslitteratur i ekonomiska ämnen på
Hermods och därefter förlagschef på Hermods/Studentlitteratur. Det var först när
hon skulle förhöra sina barn på läxan i historia som hon ilsknade till. Böckerna
framställde världen på ett socialistiskt sätt. Margit ringde då moderaterna. Det
stämde direkt.
Efter två veckor fick hon skriva det kommunala programmet; hon var ju duktig
på att skriva. Ordföranden i kvinnoförbundet hjälpte henne fram, och hon kom in
i stadsbyggnadskommittén. Margit fnissar åt minnet.
- Jag kunde inte det politiska spelet utan gjorde allt på mitt sätt. Det
stökade till. Bland annat samarbetade jag med tjänstemännen och kunde därmed
mer detaljer än de andra, vilket gav makt att styra besluten.
Återigen detaljerna. ”Djävulen sitter i detaljerna.” Därför är Margit alltid
påläst. Hon ogillar partipiskorna, att det är toppen som styr och att de andra
bara springer efter.
- Det ger sämre kvalitet i politiken, säger hon. Man får inte tänka
annorlunda, vilket hämmar kreativiteten.
Margit verkar söka trubbel. Mest eftersom hon tycks se konsensus som att ge
upp, som att apa efter. Till tidningen Riksdag och departement har hon sagt:
- Jag är en sån där människa som vill ropa: ”Bu!” när de andra i en stor
grupp ropar: ”Hurra!” Egentligen tycker jag väldigt illa om partistämmor. Det
är otäckt när folk lämnar hjärnan hemma och bara följer känslorna.
En sådan inställning må vara bra rent sakligt, men det är inte alltid
opportunt. Den som är besvärlig skaffar sig lätt fiender.
- Mitt rykte förstördes tidigt, säger hon med ett leende. Jag fick
avancera för snabbt och klev förbi partikamrater. Man kallade mig makthungrig.
Jag var 40 år när jag började engagera mig och kunde inte spelet. Jag förstod
ingenting.
I riksdagen började hon som suppleant i finansutskottet och ledamot i
lagutskottet. Det var först 1988 som hon blev ledamot av
socialförsäkringsutskottet.
- Det var ingen som var så intresserade av de sociala frågorna, men det
är där det mesta av skattepengarna ligger. Därför tyckte jag att de frågorna
var viktiga.
Men nu plockas alltså namnskylten utanför dörren på fjärde våningen i
moderaternas hus ned. En bångstyrig röst kommer att tystna i kammaren. Men
knappast ute i samhället. Margit kan inte låta bli att tycka och tänka kring
politiken. Hon är engagerad – och upprörd över alltför många saker.
Men vem tar över efter Margit som Lilla My i den moderata riksdagsgruppen?
”Ingen”, säger hon. Det är ont om människor som vågar gå på tvärs. Även om det
kommer in fler unga än någonsin, blir det ingen förbättring, menar hon.
- De unga är värre. De är karriärister som inte vågar säga emot. Det är
farligt när unga människor som inte jobbat plötsligt får 40 000 kronor i
månaden. Det kommer de inte att få någon annanstans.
Så säger hon. Frispråkig och orädd som vanligt – och besvärlig.
Margit om sig själv:
inte auktoritär – gillar idéer och logik – stryker ingen medhårs
Margit om hur hon tror att andra uppfattar henne:
besvärlig – kul – entusiastisk
Fakta:
Född: 15 november 1931 i Helsingborg (skorpion).
Familj: Man och tre barn.
Karriär: Gick ut Handels som civilekonom 1955, lärare på yrkesskolan i
Malmö 1955–1959, biträdande lärare, universitetet i Lund 1962–1972, förlagschef
på Hermods med ansvar för studentlitteratur 1967–1970, medlem i moderaterna
1970, innehavare av eget företag för företagsutbildning och samhällsinformation
1971, riksdagsledamot 1982–2002.
Gillar: Det susar i säven, Nalle Puh, Lilla My, Margret Thatcher,
Friedrich Hayek, Arthur Koestler.
Skrifter:
- Kostnads- och intäktsanalysens ABC (1965)
- Företagets ekonomi (1968, tillsammans med L O Andersson)
- Redovisa och bokföra (dito, 1968)
- Frågor om skatt (dito, 1969)
- Vägar för distribution (dito, 1970)
- Beskrivande företagsekonomi (dito, 1972)
- Arbetslivsorientering 1–2 (1973 och 1975, del 2 tillsammans med L
Sahlsten)
- Min skatt (1974, tillsammans med L O Andersson)
- Löntagaraktier eller fackföreningsfonder? (1976)
- Löntagarfonderna, pengarna och makten? (1978)
- Kommunen betalar!!! (1982)
- Får jag lov? Att privatisera (1988)
- EMU – en kritisk analys (1997)
- Den rätta medicinen : Apoteksmonopolet vid vägs ände (1998)
Länkar:
