Det blev ingen semester i somras. Att jobba i kampanjen mot monopolpengar och Brysselsocialism kräver sina offer och insatser. Några som däremot fick semester var riksdagens ledamöter. Att det i juli damp ner ett förslag från det så kallade konventet till konstitution för hela EU var ingen anledning att kalla in de folkvalda, tyckte i alla fall socialdemokraterna och moderaterna och så blev det.
Den som följt debatten kring konventet i svenska tidningar tycker säkert att det var en riktig bedömning. Enda frågan som det bråkats om har varit huruvida EU ska få en presidentpost, vilket Göran Persson vill (eftersom han själv vill bli det), men oppositionen är emot. Så långt är det en rimlig prioritering att ägna sig åt semester eller i förekommande fall åt EMU-frågan som vi får folkomrösta om.
Börjar man däremot läsa själva förslaget - som inom några månader i allt väsentligt kan vara vår nya, överordnade grundlag – kommer man raskt på andra tankar.
Stadgefäst tacksamhet till överheten
Den första tanken hos den som läser förslaget är antagligen munter. ”Det här måste vara ett skämt!” De inledande fraserna har inte missat något politiskt högtidsord. Här finns jämlikhet, frihet, demokrati, Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, öppenhet för kultur, kunskap och sociala framsteg, samt fred, rättvisa och solidaritet i världen, ansvaret för kommande generationer och vår jord. Om detta förmodas läsaren vara övertygad, förvissad och medveten.
Främst i EU är ändå överheten, därför förväntas alla EU-medborgare vara ”tacksamma mot ledamöterna av det Europeiska konventet för att de har utarbetat denna konstitution på de europeiska medborgarnas och de europeiska staternas vägnar”. Jo, det står så!
Den som undrar vad det är för människor som vill skriva in tacksamheten till dem själva i grundlagen får svar på tal i resten av dokumentet. Det här är en konstitution som tillåter alla politiska ingrepp. Europeiska unionen ska främja freden, sina värden (bl a respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och icke-diskriminering) samt folkens välfärd.
Katalog med frihetsinskränkningar
De som vill underordna friheten och en fri ekonomi under politiska restriktioner finner en katalog av ursäkter. Unionen ska ha hållbar utveckling, välavvägd (av vem?) ekonomisk tillväxt, social marknadsekonomi där sociala framsteg eftersträvas samt en hög miljöskyddsnivå. Utslagning, diskriminering, social rättvisa, socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan generationerna är andra mål som ursäktar politiska ingrepp på EU-nivå, liksom att EU får ett aktivt ansvar att ”sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas” (något som i praktiken brukar betyda protektionism mot amerikanska influenser och ingrepp i yttrandefriheten). Allt det ovanstående är mål som fastslås i konstitutionen.
Att medlemsstaterna är underordnade unionen slås också fast. De ska ”underlätta att unionens uppgifter fullgörs och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra att konstitutionens mål uppnås”. Varje åtgärd som ”kan äventyra” att något av ovanstående mål inte uppnås är alltså förbjuden. Tolkningen görs av EU:s domstol.
Ekonomisk centralisering och EU-militär
Den enda begränsningen är att målen ska eftersträvas beroende på de befogenheter som tilldelas unionen i konstitutionen. Det är dock rejäla befogenheter som EU tilldelas i denna konstitution.
Den ekonomiska politiken ska samordnas av EU, liksom sysselsättningspolitiken och unionen får även ta initiativ för att samordna socialpolitiken. Gällande den ekonomiska politiken står uttryckligen att: ”Medlemsstaterna ska samordna sin ekonomiska politik inom unionen.” Direkt under paragrafen om ekonomisk samordning slås också fast att: ”Särskilda bestämmelser ska tillämpas på de medlemsstater som har infört euron.” Centraliseringen av ekonomisk politik går alltså längre för euroländer.
Artikel 15 slår fast att gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är unionens befogenhet ”inbegripet ett gradvis fastställande av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar”. Här är medlemsstaternas underordning total: ”Medlemsstaterna ska förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet” vidare skall de ”avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller riskerar minska dess effektivitet”. Vad som är unionens ”intressen” är återigen upp till EU att tolka fritt.
Unionen har därtill befogenheter på exempelvis ”området med frihet, säkerhet och rättvisa”, jordbruk, fiske, viss socialpolitik, ”ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”, konsumentskydd, folkhälsa, industri, utbildning, idrott och kultur.
Uppdrag: Terminering
Den som sett någon av Terminatorfilmerna vet att det som får världen att urarta är när maskinerna utvecklar en egen intelligens och egna mål. Motsvarigheten för EU-maskineriet heter artikel 17. Här fastställs att varje åtgärd som unionen finner nödvändig för att uppnå konstitutionens mål (d v s i princip vilken åtgärd som helst) och där befogenheterna inte ges av konstitutionen ändå kan beslutas av EU:s vanliga beslutsgång, om än med krav på enighet vid ett ministerrådsmöte. Vårt enda egentliga konstitutionella skydd mot politiska ingrepp från EU:s sida är alltså femton makthungriga regeringschefer eller ministrar!
Frågan är om ens det hjälper eftersom domstolen traditionellt tagit sig friheten att utöka EU:s befogenheter genom ”tolkningar” av existerande fördrag och lagtexter. Vad månde inte de kunna göra när konstitutionen är stadfäst?
Vi sitter alltså med ett grundlagsförslag som rättfärdigar i stort sett varenda politiskt ingrepp och som stadfäster EU:s rätt att centralisera ekonomisk politik, bygga upp ett militärt försvar och underkasta varje medlemsstat genom sitt tolkningsföreträde vid konflikt. Detta förslag kommer vi enligt besked från regeringen och ledande oppositionspartier inte ens att få rösta om. Konstitutionen kommer antagligen att vara beslutad innan nästkommande riksdagsval.
Vill du göra en insats för att stoppa att marschen mot superstaten stadgefästs finns således bara en omröstning kvar i vilken man kan rösta ja eller nej till EU:s makt- och centraliseringsambitioner. Den inträffar den 14 september.
Länk:
