Egentligen blev det fel redan från början. Den avdankade franske presidenten Valéry Giscard d'Estaing och hans konventskumpaner har helt enkelt gått till EU-toppmötenas garderober och vindsförråd och grävt fram alla gamla beslut som sömndruckna och prestigestinna toppolitiker bankat igenom under årens lopp; floskeltyngda stormaktsplaner, fåniga detaljbeslut och töntiga symboler. Men i stället för att göra sig av med bråten, så har man vördnadsfullt burit in hela rasket i politikens finrum. Nu är denna misslyckade städning bland gammal socialistisk bråte på väg att bli ett grundlagsdokument med pretentioner att diktera framtiden för hela Europa.
Korporativt styrda fonder för arbetstagare (Artikel III-113, III-114), bevarade handelshinder för film och TV-program (Artikel III-217.4) och inrättandet av en EU-kader för Europas ungdom främst i syfte att bedriva biståndsprojekt (Artikel III-223.5). Det är några detaljregleringar och befogenheter som ingår i förslaget till "Konstitution för Europa".
Grundlag överordnad andra lagar
En del tycks mena att det inte är så farligt om en mängd regleringar och politiska ingrepp blir grundlagsfästa. De pekar på att det mesta som ingår i konventets förslag redan har beslutats. Det handlar "bara" om en förenkling och kan därför betraktas som harmlöst.
En första invändning mot ett sådant synsätt är att fråga sig för vem det blir enklare. I stället för att vara begravda i protokollstext och glömda till och med av politikerna själva finns detaljer och regleringar nu katalogiserade i en överskådlig text. Med andra ord är konventstexten i sig ett veritabelt smörgåsbord för de makthungriga skaror som vill ha fler politiska ingrepp i vår vardag. Det är ingen önskvärd förenkling.
Viktigare är den betydande skillnad som finns mellan politiska överenskommelser och en grundlag, även om de ger samma politiska befogenheter. I Sverige har vi inte riktigt förstått detta eftersom våra grundlagar är underordnade vanliga politiska beslut. I normalfallet och i Europa är däremot grundlagsfästande att betrakta som tyngre. Vänner av politiska ingrepp kan gå direkt till den interventionskramande EU-domstolen och även på så vis driva igenom lagar och ingrepp av vad som tidigare var politiskt snömos.
Den viktigaste invändningen mot att betrakta formuleringar i EU-dokument som harmlösa är ändå organisationens historia. Det verkar vara en av EU:s grundläggande svagheter att det framstår som stört omöjligt att bli av med idiotier som en gång har stoppats in i maskineriet. Hur uppenbara de än är.
Jordbrukspolitiken är kvar decennium efter decennium. Senast hette det att den skulle försvinna när östländerna ansluts, men i stället kommer den att svälla för varje år som går. Försöken att införa en gemensam valuta ledde till havererade växelkursprojekt på 70-talet och början av 80-talet. Sedan grävdes förslaget upp och havererade återigen under 90-talets början. Då dömdes valutaunionen ut av bedömare som trodde att en närmast enig ekonomkår eller ovilliga befolkningar skulle bli lyssnade på och projektet därmed begravas. Ändå infördes euron av envetna byråkrater och prestigetyngda politiker.
Och nu hemsöks vi alltså genom konventets grundlagsförslag av tidigare EU-toppmötens förflugna ord om harmoniserad socialpolitik, samordnad ekonomi och en utrikespolitik dikterad av Frankrike och Tyskland.
Ett steg i fel riktning
Även om det vore så att grundlagsförslaget bara handlade om förenklingar (och inte om nya befogenhetsområden, en ny rättighetsstadga som tillåter och uppmuntrar i stort sett all politisk maktutövning liksom majoritetsbeslut på allt fler områden) så är det alltså ett steg i fel riktning. Därför delar jag regeringens bedömning om att konventsförslaget är i stort sett färdigförhandlat. Det finns ingen anledning att förhandla om enskildheter i ett dokument som grundlagsfäster decennier av luftiga politiska överenskommelser, stora som små. Rensa i stället ut dåliga politiska förslag ur den europeiska garderoben, och låt konventsförslaget följa med ner i papperskorgen.
Låt dig slutligen inte luras att tro att ett uselt grundlagsförslag är värt att stödja bara för att det "baxats ända hit". Den som vill ha ett Europa präglat av maktdelning och begränsade politiska befogenheter har tid att vänta på ett ordentligt förslag. Det är de som vill samla mer makt och befogenheter i Bryssel som har bråttom.
