Benjamin Hunt verkar vara av samma skrot och korn som David Hendersson som också anser att företag daltar för mycket med olika intressenter. Den gemensamma premissen är att alla som predikar om socialt ansvar och miljöansvar är gamla marxister som inte har några andra kanaler än att påverka företagen inifrån. Till viss del kan det stämma att marxister använder andra metoder för att angripa företagandet genom att kritisera storföretagens påverkan på miljön samt det bristande sociala ansvaret som vissa företag har demonstrerat. Ett annat ämne som blivit väldigt populärt hos gamla marxister är feminismen där deras konspiratoriska idéer äntligen får ett mer modernt utlopp. Det marxistiska kardinalfelet är som vanligt att dela upp samhället i konfronterande grupper som absolut inte kan samarbeta. Tyvärr verkar Benjamin Hunt göra sig skyldig till samma misstag.

Det är sant att ett företags existensberättigande bygger enbart på lönsamhet. Företag ska gå med vinst, i alla fall på lång sikt, annars är de värdelösa. Men misstaget som görs är att utgå från att marknaden inte alls fungerar på grund av att marxister har infiltrerat företagens verksamheter. Om ett företag ska gå med vinst måste företaget ta hänsyn till olika intressenter, främst konsumenterna. Elitistiska idéer såsom att konservativa bönder inte förstår sitt eget bästa fungerar inte om man vill överleva på marknaden. Om man ska sälja produkter måste man förstå kundens behov och kan inte utgå från att experter vet bäst. Alltså är direkta klagomål guld värt då företagen får en chans att kompensera kunden för en dålig produkt. De flesta kunder klagar inte utan byter företag utan att ge det gamla företaget någon chans. Är det då så konstigt att man efterfrågar klagomål. Det är ett kortsiktigt tänkande att främst fokusera på nya kunder istället för att garantera att de gamla kunderna ökar sina inköp. Det är den gamla kofångarmetoden som är och var så populär hos många försäljare. Men nu vet de flesta att det är mer kostsamt att skaffa en ny kund än att behålla en redan befintlig kund. Då är det bättre att öka tillväxten genom att den befintliga kunden blir mer lojal mot företaget eftersom kunden då kan tänkas köpa större kvantiteter. De krav som ställs från dessa kunder fungerar också som en piska och morot på så sätt att säljföretaget hela tiden måste förbättra sina prestationer annars förlorar företaget kunden. Alltså blir det inte sämre tillväxt varken ekonomiskt eller teknologiskt.

Många konsumenter är medvetna om miljö och sociala förhållanden och kräver av företag att de ska uppfylla dessa krav. Det är helt enkelt inte långsiktigt lönsamt att skräpa ned miljön eller att lura arbetare i Afrika eftersom dylika tilltag uppenbaras förr eller senare. Den som vill överleva på den hårda marknaden måste vara proaktiva och förekomma problemen istället för att förekommas. Det är inte att enbart vara riskavert. Det finns mycket vinster att hämta i att hitta bättre produktionsmetoder som inte skadar miljön.

Sedan är det konstigt att beskylla företagen för att vara riskaverta. Hela vår ekonomiska vetenskap bygger ju på att alla är riskaverta. Människor tycker inte om att ta risker. Men om man kan få kompensation för höga risker genom hög avkastning kan man vara beredd att ta vissa risker. Tydligen verkar inte företagen vara beredda att ta dessa risker eftersom avkastningen inte är tillräckligt hög. Den är snarare negativ. Men felet ligger väl så klart hos marxisterna som ingått en konspiration mot hela marknadsekonomin! Om vi nu utgår från att det inte existerar någon konspiration därför att 90 % av svenska (eller den amerikanska) befolkningen är marxister som avskyr företag, vad är då den bästa strategin för företagen? Är det att skita ned miljön och strunta i alla fackföreningar? Jag kan inte se logiken i resonemanget. Det är konsumenterna som styr efterfrågan och det är företagens plikt mot aktieägarna att erbjuda det som efterfrågas, inget annat.

Möjligtvis har miljöorganisationer och fackföreningar alldeles för mycket makt, men de har också (tyvärr) mycket stöd från befolkningen. Personligen önskar jag att fackföreningarnas makt minskas radikalt, men till dess är det nog bäst för företagen att lyssna på fackföreningarna. Myndigheter lägger sig också i för mycket, men även där kan inte företagen göra annat än lyda. Om vi vill ha andra lagar så får vi rösta på andra partier än Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men även utan dessa statliga krav kommer konsumenter att av självbevarelsedrift ställa fortsatta krav på företagen och de företag som inte lever upp till förväntningarna dör. Det är så marknadsekonomi ska fungera. Hur kan man då gnälla om riskaversion och lägre vinster?

Fredrik Runebert - 2003-10-14 19:24:59

Utveckling utan uteslutning
av Stefan Björnson - 2004-04-22 21:56:40

Kapitalistiska konspirationsteorier?
av Fredrik Runebert - 2003-10-14 19:24:59

<< Tillbaka till artikeln