Smedjan.com - den liberala scenen i svensk debatt

Den liberala scenen i svensk debatt

Senast uppdaterad: 2005-12-22

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006

[Till tidningen »]

Senaste numret

De borgerliga ledarsidorna är för fega

Håkan Jacobson

Publicerar media vilka lögner som helst om USA?

Tino Sanandaji

Krönika över rikedomens imperium

Peter Stein

Kolumn: Skam, evig skam över er!

Pernilla Ström

Kulturtips: Defensor pacis för vår tid

Carl Rudbeck

Tidigare nummer

2005-12-15

Har svenska journalister ingen yrkesheder?

2005-12-08

Tibetanen är som pandan - älskad men utrotningshotad

2005-12-01

Watergate, akt 2

Äldre nummer

Lundgrens hemläxor

Gustaf Lundgren ser inga svårigheter i att en demokrati med redan stark partisplittring och utan
att ha ett än så länge mer utpräglat invandrarfientligt parti ska få sådat skräp även i Sverige. Att just denna utveckling gjort - och gör sig gällande -i andra europeiska länder bekymrar inte denne nyliberal med direkt euroaversion.
De som inte följt partilinjen kan ju rösta på andra partier. Dock inte enligt logiken på miljöpartiet och vänstern utan på mittenpartier, varav just kristdemokraterna är som mest splittrat.
Detta parti som har systerpartier i andra europeiska stater,vilka starkt bidragit till förverkligandet av ett mer enat Europa.
Den historiska läxan bakom allt detta verkar inte bekymra Gustaf Lundgren. I stället har han bl a oförskämdheten hävda att det nu inte gör så mycket om vi hamnar utanför en klubb av bl a statssocialistiska fd stormakter. Men Lundgren även de vill komma in i en fredlig och demokratisk gemenskap. De skulle också ha en åldrande befolkning som om detta inte minst gäller även vårt land. Och de är emot USA när de samtidigt vill komma med i NATO.
Förvisso finns allt skäl till berättigad distans mellan socialdemokrater och LO. Det kan gälla sådant som korporativism, kollektivanslutning, löntagarfonder samt förverkligandet av en välfärdsstat i kris, men när nu LO ändå till slut och under starka inre spänningar säger sig vara för euron så är det Lundgren på detta centrala område , menar jag, som splittringen kommer att få betydande framtida återverkningar.
Även i övrigt håller sig Lundgren knappast till sak och ämne, men låt mig ändå något kommentera att vi skulle ha lurats in i EU.
I detta fall vill tydligen inte Lundgren respektera den klara majoritet som låg bakom detta folkomröstningsresultat.
Men det var dessutom så, vilket knappast var okänt, att vi redan 1991 undertecknade Maastrichtavtalet i dess helhet.
Till skillnad från Danmark och Storbritannien begärde Sverige inte att stå utanför.
Däremot fanns det i protokollet en anteckning om att vårt land skulle gå med fullt ut när de ekonomiska förutsättningarna förelåg.
Det gällde bl a att inflationen skulle ned till högst 2 procent per år. Vi skulle även ha en rörlig växelkurs, vilket vi gick över till redan 1992.Vi skulle över en konjunkturcykel förplikta oss att ha en balanserad offentlig budget. Styrräntan skulle fastställas av en självständig riksbank utan politiskt valda ledamöter samt utan politiska direktiv. Menar Lundgren måhända att detta inte haft en rad positiva effekter?
Då vår handel med omvärlden dessutom till betydande del är beroende av handeln med andra EU-stater så kommer vår ränta och vår valutakurs att vara starkt knuten till deras även om vi ännu inte anslutit oss till EMU.
Att det har betydande penningpolitiska fördelar av att vår nu helt fristående Riksbank överger sin fulla rätt att fastställa styrräntan illustrerar inte minst det faktum att bankens ledamöter var för att så skedde.
Konsekvenserna för näringslivet, ett ytterst centralt tema för hela EMU-debatten, och ett starkt motiv för svenskt näringsliv att nästan enhälligt tillstyrka en anslutning, tillbakavisas av Lundgren som helt ovidkommande.
Att euron gör det lättare för resenärer, konsumenter samt för turistnäringen så blir "svaret" även där det något oförblommerade utropet "Herregud".
Visst finns det i denna värld åtskilliga goda sällskap som bl a det anglosaxiska . Men det ena utesluter inte det andra.
Kanske borde Lundgren reflektera något lite över att han i denna folkomröstning hamnat på samma sida på ett vänsterparti, det mest kritiska av alla, som varit statssocialistiskt och som alltid varit emot det nya
framväxande Europa med sin empati för det kalla krigets politik. Likaså gemensamt sak med ett tillväxtfientligt miljöparti och ett jordbruksprotektionistisk centerparti. Vilket sällskap!