Smedjan.com - den liberala scenen i svensk debatt

Den liberala scenen i svensk debatt

Senast uppdaterad: 2005-12-22

Bästa läsare av Smedjan!

Under hela sin historia har Timbro engagerat sig för en mer idébaserad informationsspridning. En av mina företrädare startade Marknadsekonomisk Tidskrift, en annan tog steget ut i cyberrymden. Smedjan.com blev den första samhällsorienterade tidskriften på nätet.

Nu satsar vi på nya projekt och det innebär att andra måste lämna scenen. Ett av dem är Smedjan som läggs ner från och med årsskiftet 2005/2006.

Många goda redaktörer och skribenter har genom åren fyllt ”skärmarna” hos en växande skara läsare av Smedjan. Till alla er - och naturligtvis till den senaste redaktionen bestående av Carl Rudbeck och Kristian Karlsson som gjort ett synnerligen gott jobb - ett stort och hjärtligt tack!

December 2005
Cecilia Stegö Chilò
VD Stiftelsen Fritt Näringsliv
och Timbro jan 2005–okt 2006

[Till tidningen »]

Senaste numret

De borgerliga ledarsidorna är för fega

Håkan Jacobson

Publicerar media vilka lögner som helst om USA?

Tino Sanandaji

Krönika över rikedomens imperium

Peter Stein

Kolumn: Skam, evig skam över er!

Pernilla Ström

Kulturtips: Defensor pacis för vår tid

Carl Rudbeck

Tidigare nummer

2005-12-15

Har svenska journalister ingen yrkesheder?

2005-12-08

Tibetanen är som pandan - älskad men utrotningshotad

2005-12-01

Watergate, akt 2

Äldre nummer

Är antiamerikanismen den sista ideologin?

Svaret på frågeställningen i rubriken är enkel:antiamerikanismen har en rad skiftande politiska förtecken, men det är ingen egentlig ideoligi. Den motsvarar inte någon av de olika politiska ismerna, men den kan däremot utgöra en viktig kontrast mellan vad jag i ett inlägg kallat universialism och som syftar till att USA som en världsmakt historiskt sett försvarat den politiska demokratin och att amerikanarna även nu engagerat deltar i uppbyggandet av politiska demokratier,där folken själva får besluta om sina författningar samt i fria val avgöra vilka presidenter,regeringar samt parlament de vill ha.
De som direkt motsätter sig en sådan utveckling har en skyldighet svara på en rad frågor.
Gäller detta då amerikanarnas insatser när muren raserades eller när Balkan befriades från sina diktatorer?
Var amerikanarna kanske galet ute när de nu medverkat till att Afghanistan befriats från talibaner och krigsherrar, inte längre behöver räkna med hotet om rysk intervention, utan nu i stället i fria val kunnat utse sina politiska institutioner ?
Och motsätter man sig även när nu amerikanarna tillsammans med sina allierade, FN och en majoritet av irakiska folket inte bara har avvecklat saddamregimen utan även avser göra slut på alla de terroriströrelser som söker destabilisera läget i landet ?
Är man i så fall medveten om att det sker i syfte att förhindra förestående val, uppbyggandet av en politisk demokrati samt återuppbyggnad av ett land med betydande naturtillgångar.vilka det irakiska folket kan få kontroll övfer?
Och solidariserar man sig med att dessa krafter i stället vill ha en återgång till ett styre under Saddam och hans Baathparti parallellt med att muslimiska fundamendalister med rötterna i al-Quida och rent kriminella element får göra sig breda?
Frågor av detta slag har ställts,men inte blivit besvarade.
Om det skulle bero på en allmänt hållen amntiamerikanism, som har sina rötter i vänsterradikal retorik och sympatier för de grundläggande värderingar den bygger på så säg det då rent ut.
Visst låter det fint att göra som Hans Blix dvs hävda att visst var det bra bli av med en galning som Saddam Hussein,men si, å fick man inte göra då det stred mot folkrätten, eftersom ett beslut om interventionen av Irak inte kunde fattas i FN:s säkerhetsråd med stöd av stormakter som Ryssland, Kina och Frankrike, alla utrustade med en förlegad vetorätt och även med understöd av ett Tyskland,som rent politiskt i denna fråga ansåg det mest lämpligt inta en närmast pacifistisk hållning.
Detta med Frankrike är för övrigt intressant.
Frankrike har i två världskrig blivit befriat av amerikanarna.Landet är med i NATO,vilket innebär både förpliktelser och en nationell trygghet.
Men Frankrike vill i världspolitiska sammanhang spela en mer solitär roll.Landet vill framstå som en världsmakt, som inte bara ska ha en särställning tillsammans med Tyskland inom EU.Nej, Frankrike i dess gaullistiska skepnad , bakom vilken även vänsterpartier gärna ställer sig, ser just en politiskt kontrollerad antiamerikanism som medlet att skaffa sig en klarare världspolitisk profilering. Därmed kan Frankrike få stöd av andra stater, det må gälla Kina,Ryssland, Tyskland under Schröder, Irak eller vilken tusen regim som helst,som fransmännen kan göra sina affärer med och som har anledning att motsätta sig det amerikanarna gör som frihetens försvarare, vilket naturligtvis även denna nation ser som ett sätt att värna om sin egen säkerhet.
Det gaullistiska, antimaerikanska Frankrike struntar då i sådant som folkrätt, demokrati,marknadsekonomi, ja, även i en muslimsk fundamentalism , som har koppling till al-Quida-terrorism eller till det FN motsatt sig, uppbyggandet av nya kärnvapenmakter, alltså det i länder som Bush kallat ondskans makter. Nej,för dem gäller inget annat än rent franska nationella intressen samt ambitionen att bli en av några få ledande världsmakter.
Mikael Lundbäck et consortes har inte direkt berört detta perspektiv,men en rimlig hypotes är att han inte drar sig för att göra gemensam sak med vem tusan som helst, som är för antiamerikanismen.
Sen söker han naturligtvis vänsterfolk likt dölja detta bakom en retorik, som ska verka tilltalande.