|
Rätt men fel
Dagens höga skattetyck, den högsta nivån i världen, har redan underminerat välfärdsstaten och kommer att göra det än mer om man inte redan nu påbörjar nödvändiga strukturföränringar.
En sådan kräver en insikt om att högre tillväxt, fler jobb och minskat bidragsberoende förutsätter lägre skatter.
Det fordras också ett medvetande om att sänkta skatter måste genomföras , vilket Carl-Johan Westholm är medveten om med folkligt godkännade.
Men medborgarna måste också ha möjlighet att välja mellan skilda alternativ som är realistiska och som är präglade av de olika ideologier som trots allt finns i svensk politik.
Det krävs också att dessa får ett begripligt konkret innehåll. Allt och alla, ryms , som vissa förefaller tro, inte i den politiska mittfåran.
Är det då realistisikt att i en folkomröstning ställa svenska folket inför ett val, där ena alternativet ligger på en skattenivå motsvarande dagens och det andra på sänkta skatter ned mot 25 procent?
Svaret är förstås nej även om det finns en och annan framgångsrik ekonomi som den amerikanska med skatter som ligger nära denna nivå- och som har fortsatt med skattesänkningar.
En svensk folkomröstning i ett tioårigt perspektiv kan inte gärna bli något annat än ett riktmärke för de politiska partierna. Därutöver har vi ett parlamentariskt system, som utgår från att väljarna ska ha rätt till skiftande majoriteter med alla komplikationer det kan innebära.
Vad kan då i vårt land vara trovärdigt om man nu ändå skulle välja en folkomröstningsmodell, som i sig saknar motstycke.
Ja, en borgerlig allians kanske skulle kunna enas om sänkta skatter ned mot genomsnittlig OECD-landsnivå dvs 46-47 procent BNP/inv. Mot detta kommer att i så fall ställas ett socialdemokratiskt alternativ, som kommer att ligga i intervallet 51-54 procent BNP/inv. Samtidigt har vänsterpartiet aviserat att dom vill ha ännu högre skatter än så.
Diskrepansen är ,förefaller det mig, långt ifrån måttlig.
Vi har haft ett antal folkomröstningar i vårt land. Alla utom en har visat sig framtidsinriktade.
Den jag syftar på är förstås att folket valde medlemskap i Europeiska Unionen. Däremot blev det ett nej till euron, ett ja till ett pensionssystem, som har havererat samt ett ja till fortsatt vänstertrafik.
Det vägval Sverige Carl-Johan Westholm vill ha har jag i sina huvuddrag personligen inga invändningar emot. Men vägen dit måste, som jag ser det, bli den mödosamt demokratiska.
Per Fredö - 2005-12-02 19:16:58
Andra kommentarer på artikeln
Med pessimism...
av Henrik Borg - 2005-12-09 13:51:21 Rätt men fel
av Per Fredö - 2005-12-02 19:16:58 Backcasting
av Uno Hansson - 2005-12-02 12:49:09 Korea och Japan
av Bohem - 2005-12-02 08:46:53 Ett realistiskt antagande
av Carl-Johan Westholm - 2005-12-01 20:19:04 Legitimerar folkomröstning höga skatter?
av Peter Stein - 2005-12-01 14:27:53 dessvärre övertro
av krister thelin - 2005-12-01 12:11:34
<< Tillbaka till artikeln
|
