Är vi fega? Det är en fråga att ta på allvar. Men svaret är i alla fall för mig inte helt klart.

Mycket beror på den roll ledarsidan väljer. Hur dess redaktörer ser på sin egen trovärdighet. Och vilken av knutarna som är värst ute när man ser att det brinner i alla fyra.

Alla ledarskribenter vill nog bli betraktade som läsvärda och trovärdiga. Det är också ett villkor för att kunna lösa den uppgift som skribenten har – att påverka. Utan trovärdighet förvandlas skribenten till en på sin höjd underhållande pajas.

En del i denna trovärdighet ligger i tonläget. Jag tröttas av att ta den av det ständigt uppskruvade tonläget, jag lockas av de texter som ger mig själv nya insikter, får mig att tänka sådana tankar jag tidigare inte tänkte, påvisa sådana samband som jag inte uppfattat.

En del i detta är att läsaren och redaktören har ungefär samma uppfattning om sidans roll. ”Vimmerby tidning har redan två gånger varnat furst Bismarck” ger en klassisk bild av en redaktör som, visserligen hedervärt, hyser en något överdriven uppfattning om sin betydelse.

För vår tidnings del har nog det dämpade tonläget i kritiken efter tsunamin dominerat. Vi har konstaterat att regeringskansliets förmåga har varit bedrövlig, att statsråd från Göran Persson och nedåt har betett sig som dvärgar i såväl moral som professionell beslutskapacitet. Vi har försökt peka ut vilka som bär personlig skuld.

Men vi har också analyserat varför inga har avgått (eller ”gått av”, som man väl ska säga i en tid då folk ”stängs av” i stället för att bli avstängda). Och detta med det medvetna motivet att det är viktigare att väcka läsarnas indignation över politikens systematiska, långvariga och utbredda förslumning i stort än att delta i dansen i ett enskilt fall.

Vi har nu en daghemsminister som varit ledande i sitt SSU-distrikts statistikproduktion. Vi har vice statsminister vilken som föreningsordförande presidierat över systematiskt skattefusk. Vi har en rad generaldirektörer och ambassadörer som är tydligt inkompetenta men som hålls under armarna politiskt. Vi har en VD för ett statligt bolag som lugnt sitter kvar när hennes bolag härjas av en av Sveriges mest utbredda korruptionsskandaler. Vi har haft en polischef som styrelseordförande för huvudstadens universitet.

Allt detta eftersom vårt land behärskas av nätverk som mer ägnar sig åt introvert maktsamlande än omvärldskontakt, förnyelsevilja och respekt för den enskilda människan. Jag har svårt att formulera mig om detta på ett sätt som inte skulle väcka tvivel om jag inte ville välta statsskicket.

Men jag bildar sannolikt opinion mot detta träsk bättre genom understatement och sorg än genom ständiga arga krav och många adjektiv som bara demonstrerar min egen maktlöshet.

Per Dahl
Politisk chefredaktör för Barometern-OT

Per Dahl - 2005-12-22 11:29:05

DN - borgerlig?
av Sven Hylsgren - 2006-01-17 14:18:30

Medias roll
av Per Fredö - 2005-12-22 18:08:09

Ingen rubrik angiven
av Per Dahl - 2005-12-22 11:29:05

Rätt. Men hur?
av Gunnar Andrén - 2005-12-22 11:14:59

<< Tillbaka till artikeln