Marsilius of Padua: The Defender of the Peace
Översatt och kommenterad av Annabel Brett
Cambridge University Press 2005
I detta det sista kulturtipset kan det kanske finnas goda skäl att lyfta fram något som håller i mer än en vecka, en klassiker som har påverkat västerlandets politiska tänkare under flera hundra år men som ändå inte är särskilt välkänd. Det är Marsilius av Paduas Defensor pacis, The Defender of Peace, som har översatts och kommenterats av Annabel Lee och givits ut i den förträffliga serien Cambridge Texts in the History of Political Thought.
Marsilius skrev sin massiva traktat i början av 1300-talet och den väckte omedelbart överhetens ogillande. ”Vi har aldrig läst en värre heretiker än Marsilius…”, skrev påven Clemens VI 1343.
Marsilius drev i sin bok den för tiden radikala och farliga tesen att den politiska makten var sekulär; för att bevara freden gällde det att beröva den katolska kyrkan dess världsliga makt. Kyrkan och dess prelater skulle inskränka sig till att arbeta för människans frälsning och inte lägga sig hur och vem som hade den världsliga makten. Först när påven berövats sin makt och sitt direkta politiska inflytande kunde man börja hoppas på en fredligare värld.
Marsilius, som var intensivt engagerad i sin tids konkreta politik, gjorde en radikal åtskillnad mellan stat och kyrka. Hans påverkan på senare tänkare som Martin Luther har varit betydande. Man önskar att han också hade hittat läsare i den muslimska världen som då kanske hade börjat debattera förhållandet mellan den sekulära sfären och den religiösa. Vid denna tid översatte muslimska lärda både latinska och grekiska texter och hade någon gjort en arabisk version av Fredens försvarare så kanske utvecklingen sett helt annorlunda ut.
Annabel Brett har åstadkommit en om inte lättläst så åtminstone ganska klar engelsk text med utgångspunkt från Marsilius ofta dunkla latin. Hon har dessutom kommenterat sin utgåva för att hjälpa moderna läsare att sätta sig in i den intellektuella och politiska kontext som Marsilius verkade i.
Alltså: en föredömlig utgåva av en medeltida klassiker. Det är sådant som vi har humanistisk forskning till.
Carl Rudbeck
